Denna text borde in efter den andra drömsekvensen. Hur man gör vet jag inte.

PÅ FÄRD MOT SUNDET




    Denna nyårsafton när 2012 skall slå om till 2013 vaknar jag tidigt. Ligger kvar. Somnar om och vaknar mitt i en drömberättelse. Tydlig. Distanserad. Närmast som en vanlig hypnagog hallucination säger jag mig när jag ser på den. Eller hypnopomp hallucination som det tycks heta på fackspråk när det gäller uppvaknande.
  
 En svit olika scener i en berättelse. Jag, en yngre  man i trettioårsåldern, är kapten och står på bryggan om natten på mitt fartyg i Sydatlanten. Lugn sjö. Tung luft. Moln skymmer stjärnorna.  Något säger jag till rorsmannen. Med ens upphör alla ljud från maskinen och alla instrument svartnar. Strömmen borta, inget ljus någonstans. Vi driver.

    Men ficklampor finns. Jag beordrar undersökning. Man rapporterar att livbåten fattas. Chiefen arbetar i maskinrummet, söker åtgärda felet. Fem man ur besättningen kan inte lokaliseras. Också loggboken är borta. Det fattas en flaska whisky ur min hytt.

    Nödsändaren fungerar. Telegrafisten får kontakt med ett fartyg i närheten. Jag ber honom också att larma myndigheter om de fem som avvikit med livbåten. Chiefen meddelar att han har rett ut vad som hänt. Det är sabotage. Men han har åtgärdat det. Maskinen går igång. Ljuset återkommer. Vi fortsätter.

    Bilderna är mycket tydliga. Jag ser var scen detaljerat och exakt. Jag upplever dem inte som drömbilder utan som iakttagen verklighet. Men under den tid jag både ser och agerar står jag dock så utanför jaget, den trettionågontingårige kaptenen, att jag inte registrerar hans/mitt namn, när allt detta skett/sker eller någon information om fartygets namn, vart vi kommit ifrån, vart vi är på väg eller vilka de fem som tagit livbåten och lämnat fartyget är. Jag upplever heller varken någon nyfikenhet eller något informationsbehov. I uppvaknandet då jag börjar komma ihåg scenerna utifrån undrar jag dock om styrmannen är bland de fem avvikna.

    Drömbilderna, hypnopompa eller ej, så starka att jag fortsätter minnas dem. Kan till och med leta fram en penna och skriva ned ledord på ett papper. Vilket inte hade behövs ty ännu efter flera timmar är bilderna så tydliga att jag kan se detaljer i dem.