Att lära sig läsa Marx.

"Den fångne Prometheus"  Kommentar till förbudet mot Rheinische Zeitung.

Söker nu kring Marx och Engels på 1840-talet göra vad jag gjorde kring Dickens på 1850-talet. Alltså genom att läsa igenom och välja ut texter de lät publicera i de tidningar de redigerade ge ett tittrör in i dåtiden och så hjälpa oss se oss själva och vår tid i nacken. Alltså utnyttja de (lite rara) storformatiga fullständiga faksimilutgåvorna jag har av "Rheinische Zeitung". "Deutsche Brüsseler Zeitung" och "Neue Rheinische Zeitung", noga läsa sida för sida, välja de texter som intresserar mig, omvandla dem från dåtida fraktur och redigera helheten till någon/några volymer. Har gott hopp om att få en tysk förläggare (Dietz) intresserad. Kom då att läsa igenom en text jag publicerade i Clarté i juli år 2008. (Gun hann läsa den och tycka om den innan hon dog på hösten.)  Alltså: Marx och Engels samlade verk ges nu ut i en ny textkritisk utgåva, MEGA2. Det blir 244 volymer, ca 150.000 sidor, 25 hyllmeter, 220 kilo. Finns det verkligen skäl att läsa detta? Läsa Marx? Visst! Men visst hade Mao Zedong rätt när han sade att kärnan i också Marx livsgärning är att det är rätt att göra uppror. Utan den insikten finns ingen möjlighet att tillgodogöra sig hans ord och utnyttja dem.  Eller som Franz Mehring skrev det i mars år 1918: "Hade Marx faktiskt varit den tråkige mönstergosse, som Marx-påvarna beundrar i honom, så skulle jag aldrig fått lust att skriva hans biografi. /.../ Säkert beror Marx ojämförliga storhet inte minst på att i honom tankens man och gärningens var oupplösligt förbundna, att de kompletterade och understödde varandra. Men inte mindre säkert är dock, att kämpen i honom alltid gick framom tänkaren. Därvidlag tänkte de lika, våra stora banbrytare, så som Lasalle en gång uttryckte det: hur gärna ville han inte lämna oskrivet vad han visste, om bara äntligen en gång den praktiska handlingens timma ville slå. Och hur rätt de därvid tänkte, har vi med en rysning erfarit i vår tid, när allvarliga forskare som ruvat tre eller t.o.m. fyra decennier över varje komma i Marx verk, i en historisk stund, då de äntligen en gång kunnat och bort handla som Marx, inte förmådde annat än vrida sig runt sig själva som gnällande väderflöjlar." (Franz Mehring: Karl Marx. Hans livs historia. Förordet. Övers. Ture Nerman. Frams förlag Stockholm 1921/ Gidlunds, Malmö 1983) Men det finns inga genvägar. Inte ens till upproret, det förnuftiga och just därför är orden - och kommatecknen! - viktiga. Efter flera års uppehåll har det nu kommit tre nya band i fem volymer - av MEGA2; Karl Marx/Friedrich Engels Gesamtausgabe. De har under månader utgjort bas och utgångspunkt för min kvällslektyr och mer än så. De har öppnat perspektiv och möjliggjort ständigt nya och alltmer tidskrävande men fascinerande intellektuella upptäcktsfärder.  Men hur läsa dessa storskägg? Man kunde ta deras ord så som Strindberg rådde när det gällde religionen; öppna munnen, gapa och snabbt svälja som om de vore ricinolja. Av det blir - som Mehring påpekade - marxismer (politiskt orena andar alltså vilkas namn är legion för de är många). Dem bör man befria sig från för att kunna återvända till vad Marx och Engels verkligen skrev och gjorde. För att göra det är det nödvändigt att förstå deras grundhållning. Den står i direkt motsättning till det rådande borgerliga förnuftet. Det går nämligen inte att med deras texter göra som man lär sig i skolan. Ta definitionerna en efter en och med dem så bygga en lärokatedral. Deras texter är inga kokböcker, inga sanningar (uppenbarade)! Det finns hos Marx och Engels inga allmänna definitioner. "De vilar på den missuppfattningen, att Marx avser att definiera där han utvecklar, och att man överhuvud hos Marx får söka efter en gång för alla giltiga fixa och färdiga definitioner. Det är ju självklart att där tingen och deras ömsesidiga förhållanden icke uppfattas som fixa utan som föränderliga, också deras tankebilder, begreppen, likaledes äro underkastade förändring och ombildning; att man icke inkapslar dem i någon stel definition utan utvecklar dem i deras historiska resp. logiska bildningsprocess." (Engels förord sid. XVII-XVIII i tredje bandet av Karl Marx, Kapitalet Rickard Sandlers översättning, Tidens förlag, Stockholm, 1931. Läs för övrigt t. ex. inledningen till Anti-Dhring där Engels tydliggör samma tanke.) Eller tag ett konkret exempel: Det Kommunistiska manifestet som de mycket unga Karl Marx och Friedrich Engels formulerade (och Marx skrev ut) för hundrafemtiotre år sedan ger bland mycket annat också den fortfarande mest lysande beskrivningen av bourgeoisiens historiska roll. Nu också i den pågående så kallade globaliseringen: "Den har upplöst den personliga värdigheten i bytesvärde och i stället för de talrika säkerställda och välförvärvade friheterna satt den samvetslösa handelsfriheten allena. Den har, kort sagt, i stället för den i politiska och religiösa illusioner höljda utsugningen satt den öppna, skamlösa, direkta, kalla utsugningen." Texten håller. Men slå upp första kapitlet, "Borgare och proletärer", och läs dess första mening: "Historien om alla hittillsvarande samhällen är historien om klasskamp." Det står en stjärna vid ordet samhällen. Den syftar till en fotnot som Engels skrev till upplagan av år 1890: "Det vill säga, noga talat, den skriftligt bevarade historien. År 1847 var samhällets förhistoria, den samhälleliga organisation som föregick all nedskriven historia, ännu så gott som okänd." (I den upplaga av Manifestet som gavs ut på Vertigo förlag 1998 har denna not strukits. Vilket gör den upplagan obrukbar.) Det Engels här påpekar är att varje Marx - och hans! - uttalande måste läsas i sitt sammanhang. Gör man inte det då börjar man läsa Marx texter som om de skrivits av någon förkroppsligad Världsande. Och längre från Marx tänkande blir det svårt att komma! Den som inte förmår fatta detta - eller inte vill förstå det - kommer inte bara att vrida sig runt sig själv som en gnällande väderflöjel om han/hon än studerat varje kommatecken hos Marx utan, vad värre är, kan bli som K. A. Wittfogel år 1931 vilken genom att anteckna vart tillfälle när Marx använt ordet ras i Tyskland konstruerade en "marxistisk raslära". (Se om detta mer i detalj i Gustafsson/Myrdal Den onödiga samtiden 1974.) Nå, då Wittfogel sedan blev en lika hätsk mccarthyistisk kommunistjägare som han varit en sekteristisk kommunistisk avvikarjägare var rasläran av år 1931 kanske inte blott dålig läsning. Den svenske professorn Kristian Gerner är ett annat exempel på en felaktig läsning som inte blott kan vara obildning och intellektuell låghet. Visst, låg är han, obildad därtill och de meriter som förde honom till professuren var inte särskilt vetenskapliga; han kom sig fram som akademisk kommunistjägare. Men det han nu i senaste Lychnos skriver är också för att vara skrivet av en sådan som denne Kristian Gerner rätt uppseendeväckande: "Denne /Sven-Erik Liedman J.M./ uttalade sig inte antisemitiskt, men han legitimerade och populariserade ett judefientligt hållningssätt. Detta skedde när han i boken Människans frigörelse (1965) presenterade ett urval av Marx skrifter, däribland "Om judefrågan". Liedman menade i sin redaktionella kommentar, att dessa texter var viktiga källskrifter till marxismen, men han nämnde ingenting om att "Om judefrågan" är en av antisemitismens klassiska texter." (Lychnos, Uppsala, 2000, sid. 204.) Detta är en tjänande professorlig lögnaktighet. Också en Kristian Gerner vet - om han överhuvudtaget bemödat sig om att gå till texterna - att den tjugofemårige Marx där diskuterade och kritiserade Bruno Bauers Die Judenfrage och att den "judefråga" det då i början av 1840-talet gällde var den om judarnas samhälleliga likaberättigande. Marx text är dock mer än en diskussion om detta; den är helt grundläggande för en diskussion om de borgerliga fri- och rättigheterna. Nå, det har blivit nödvändigt att ta itu med Kristian Gerner (whittle him down to size, som det heter i den akademiska världen over there om sådana). Bäst vore det om några kring - och under - honom i Uppsala gjorde det. Studenterna kunde börja med att ta fram MEGA2 I/2, text och kommentar och sedan läsa vidare. Men om den akademiska försiktigheten hindrar dem får jag väl själv göra det. (He has asked for it.) Vad är då MEGA2? Det är inte bara i allmänhet en utgåva samlade skrifter av Karl Marx och Friedrich Engels. Mycket gavs ut under deras livstid, mycket därefter. Olika brukbara samlade utgåvor finns redan. (Den ryska började utges 1955 och omfattar 39 band och 11 supplement, den tyska - Marx Engels Werke - gavs ut i 43 band och den engelskspråkiga Collected works är på väg att fullbordas i 50 band). De är användbara. Men de är inte textkritiskt exakta. MEGA 2 är det andra försöket till en textkritisk utgåva. Det första försöket att publicera en vetenskapligt korrekt utgåva av det Karl Marx och Friedrich Engels skrivit och antecknat var MEGA, den internationella textkritiska utgåva som Komintern år 1924 gav D. B. Rjazanov (Goldendach) i uppgift att leda. Han var en respekterad Marx-forskare som år 1920 publicerat två band Marx-Engels samlade skrifter 1852- 1862. MEGA var ett internationellt projekt av hög klass, men det förblev ofullbordat. Efter Hitlers seger 1933 flyttades utgivningen från Berlin till Moskva där dock arbetet avbröts 1935 efter det att Anti-Dhring och Naturens dialektik utgivits som separatvolym till fyrtioårsdagen av Friedrich Engels död. Rjazanov var då sedan 1931 avsatt och häktad - för samröre med mensjeviker också i redaktionsarbetet - och avrättades enligt uppgift 1938. Men de texter som publicerades i MEGA under ledning först av D. B. Rjazanov och sedan av V. Adoratskij höll mycket hög klass och hade i sin tid stor intellektuell betydelse. En tilläggsvolym, Marx Grundrisse , hans utkast till kritiken av den politiska ekonomien från 1857/1858 med tillägg 1859, gavs ut i Moskva1939-1941 enligt samma riktlinjer men utan att ingå i MEGA. Men då en hel del förblivit outgivet och annat var icke ordentligt utgivet i originalskick och åter annat icke satt i sammanhang behövdes en ny textkritisk utgåva. Efter decennielånga diskussioner och mot rätt starkt byråkratiskt motstånd kom ett provband år 1972, och år 1975 inleddes den ordinarie utgåvan av MEGA2. Officiellt var det instituten för marxism-leninism vid SUKP:s och SED:s CK vilka var huvudmän för arbetet, men vetenskapliga institutioner och bibliotek runt om i världen deltog i arbetet, och man kan hävda att resultatet var ett exempel på vetenskapligt/kritiskt samarbete också över de ideologiska gränserna. Men vid realsocialismens sammanbrott år 1989 avbröts utgivningen. Utgåvan hade dock hållit så hög klass och varit vetenskapligt så viktig att forskare världen över krävde att arbetet skulle fortsättas. År 1990 bildades därför IMES, den internationella Marx-Engels-Stiftelsen i Amsterdam som blev ny huvudman och i Aix-en-Provence i mars 1992 diskuterades och beslöts principerna för det vidare arbetet. Men som Gregorij Bagaturija i Moskva påpekat finns ingen uppsjö på forskare vilka på en gång förmår tyda Marx och Engels handskrift och har en grundlig kännedom om artonhundratalets - och de tidigare århundradenas - intellektuella värld. De vilka nu arbetar med MEGA2 är kanske inte alla marxister i den mening ordet hade under realsocialismen, men de är alla sådana forskare för vilka forskningen och inte de materiella fördelarna är det väsentliga i livet. I Berlin inrättades för MEGA2 ett arbetsställe under ledning av professor Harstick, och forskare i Berlin, Köpenhamn, Moskva, New York, Trier, Aix-en-Provence, Toulouse, Tokio, Sendai och på andra orter forsätter nu det redaktionella arbetet. Ofta under personliga uppoffringar och svåra ekonomiska villkor. MEGA2 skall inte bara vara samlade skrifter i allmänhet. Den skall tillgängliggöra allt det som finns bevarat av det Karl Marx och Friedrich Engels skrev och antecknade. Varje ord tryckt så som det skrevs. Så som de arbetade är detta viktigt. 60 procent av texterna är skrivna på tyska, 30 procent på engelska och därtill en hel del på franska. Man måste ständigt gå till originaltexten i sitt sammanhang för att inte fastna i definitionsfällan. Därtill inte bara de brev de själva skrivit utan även det som bevarats av de brev som skrivits till dem. Allt detta ordentligt kommenterat. Akribi i god mening alltså. En del av de ursprungliga planerna har utgivarna fått ge avkall på; så till exempel är excerpter men inte samtliga understrykningar och utropstecken i de böcker Marx och Engels läst helt återgivna; de är blott antecknade. (Men professor Harstick i Berlin har ett flertusensidigt manuskript med marginalanteckningar i skrivbordslådan.) De ursprungligen planerade 170 banden har fått reduceras till 114 (i 122 delar). Hittills har 43 band (i 48 delar) kommit ut, 35 band i 37 delar är under arbete. Men varje del består av ett textband och ett kommentarband. Alltså blir det 244 volymer också efter nedskärningen. Då var volym omfattar ca 600 sidor blir detta till i runda tal 147.000 sidor. Jag ser att det ryms 25 volymer på var hyllmeter. Tio hyllmeter alltså. En tungt vägande utgåva därtill, nästan 200 kilo. Jag vet inte hur många exemplar av dessa band i MEGA2 som går till Sverige. Men de borde finnas tillgängliga. Upplagan ligger på kring 1.500 exemplar per band och bör räcka till de stora biblioteken runt om i världen. Fast billiga är de inte. Nu kostar de mer än en tusenlapp styck: 298 DM. Nu skall första avdelningen omfatta själva skrifterna i 32 band; andra avdelningen Kapitalet och dess förarbeten, 15 band i 24 delar; tredje avdelningen, korrespondensen i 35 band och fjärde excerpter i 32 band. Även den som har tillgång till såväl MEGA och MEW som ett antal andra textutgåvor och faksimil märker snart att det gång på gång blir nödvändigt att gå till MEGA2. Jag skall förklara detta, det har såväl med det som kan kallas marxism som med intellektuellt arbete att göra. Korrekt läsning är nödvändig. Visst är kommatecken viktiga. När Engels år 1888 publicerade den reviderade texten till sina artiklar om Ludwig Feuerbach tryckte han också Marx anteckningar om Feuerbach från 1845. Den elfte av dessa "teser" löd i Engels skrivning: "Die Philosophen haben die Welt nur verschieden interpretiert; es kommt aber darauf an, sie zu verändern." Filosoferna har blott på olika sätt tolkat världen, men det gäller att förändra den. År 1913 påpekade Rjazanov att Engels lagt till ett förtydligande ord: aber = men. I Marx ursprungliga anteckning löd - den genom ett streck utskilda - elfte anteckningen: "Die Philosophen haben die Welt nur verschieden interpretiert, es kommt drauf an sie zu verändern." Filosoferna har blott på olika sätt tolkat världen, det gäller att förändra den. Detta förtydligande fick rätt allvarliga - av Engels nog ej avsedda - följder för den intellektuella diskussionen och politiken på vår kant. Man kan säga att detta "men" kom att utnyttjas till ett visst teoriförakt. Ordet hängde länge med (såväl i den samlingsvolym Emile Burns sammanställde 1935 och som spelade så stor roll i den engelskspråkiga världen - A handbook of Marxism - som ännu i hans Introduction to Marxism från 1952, som när jag köpte den i New Delhi var riktningsgivande för indiska kommunister, fanns detta aber med som however). Dock rättades citatet sedan till som t.ex. i MEW 3, Berlin 1962. Den som nu läser det nyss utkomna bandet MEGA2 IV/3 får möjlighet att själv se textunderlaget. Det bandet innehåller Karl Marx excerpter och notiser från sommaren 1844 till begynnelsen av år 1847, två ordentliga volymer, en med texter och en med kommentarer och register. Här kan man följa Marx arbetssätt. Marx var mer än en läsare; han var genom årtiondena en bokslukare. Som han den 11 april 1868 skrev till dottern Laura i Paris: "Min kära Kakadu /.../ Du har säkert för dig mitt kära barn att jag älskar böcker eftersom jag besvärar dig därmed i en så olämplig tid. Men du har fel. Jag är en maskin dömd att sluka dem och sedan i förändrad form lämna dem på historiens dynghög." Han förtärde sannerligen sina böcker och läste med pennan i hand. I de böcker han ägde gjorde han hänsynslöst förstrykningar och marginalanteckningar. I biblioteksböckerna tvangs han vara försiktig; han riskerade annars att förlora sin arbetsplats i British Museum. Men han hade tidigt lagt sig till med vanan att göra excerpter (skriva av). Så nötte han in kunnande. Vetandet sitter kvar i fingrarna. Den som tecknat ett landskap eller ett ansikte glömmer det inte; den som skrivit av en text äger den i minnet! Här i hans excerpter kan man följa Marx läsande och utveckling. I Bryssel år 1845 läser han Eugne Burets skrift om de arbetande klassernas i England och Frankrike misär, och efter att ha citerat skriver han: "Det rör sig i dag inte längre om: Skall privategendomen bestå? Skall familjen bestå? etc. Om de bestående förhållandena skall upprätthållas måste de bevaras i sitt fulla omfång. Alltså: Skall privategendomen OCH pauperismen bestå? Skall familjen OCH prostitutionen, familjen och familjelösheten bestå?" Han läser republikanen Jacques Pierre Brissot de Warvilles synpunkter på olika administrativa system från 1787 och citerar dennes påpekande om reformer att: "Genom själva missbrukets våld/kraft är detta läkemedel omöjligt; man måste antingen fullständigt krossa maskinen när man vill återge folket dess rättigheter eller om man bevarar den måste man fortfara att utplundra folket." Han skriver av Simonde de Sismondis förtydligande av den moderna kolonialismens förödande inverkan på folken. Och så vidare. Att på detta sätt genom Marx kommenterande anteckningar följa hans intensiva bokslukande blir både att förstå det radikala artonhundratalets kritik och det sätt på vilket Marx själv utvecklades. Att följa Marx läsning gör det möjligt att se och ta ställning till hans arbete. Tag ett annat exempel. Så kallade marxister analyserade länge Indiens verklighet utifrån Marx text i New York Daily Tribune 1853 där han hävdar att Indiens sociala verklighet förblivit oförändrad från äldsta tid ända till början av artonhundratalet. Men Marx skrev - som Engels påpekade 1890 - på grundval av sin tids vetande. (Vi kan ju följa hans läsning!) Senare forskning visade att Indiens oföränderlighet var sen myt. Dessa så kallade marxister skrev alltså teologi! Idealism! Att studera Marx excerpter blir därför dubbelt frigörande. Tag en annan fråga: Mot slutet av sitt liv sysslade Marx med att läsa in den då nya naturvetenskapen. Det är känt. Men när nu dessa excerpter ges ut - MEGA2 IV/31, Karl Marx, Friedrich Engels Naturwissenschaftliche Excerpte und Notizen Mitte 1877 bis Anfang 1883 - blir det tydligt att han noga följde och fascinerades av det stora paradigmskifte som då pågick. Man kan fråga sig när man läser detta om han inte var på väg att formulera tankar om Naturens dialektik på djupare sätt än vad Engels kom att göra. (Liksom det av Marx etnografiska anteckningar 1879-1882, som gavs ut av Lawrence Krader 1972, framgår att han nådde förbi det Engels efter hans död delvis med ledning av dessa anteckningar formulerade i Familjens, privategendomens och statens ursprung. Det finns därför skäl att - och då inte bara mot sådana som Wittfogel och Gerner - i dem se närmare på hur Karl Marx med djup kunskap och rasande gott humör gjorde upp med historisk determinism och de då moderna och populära föreställningarna om ras.) Den som intresserar sig för miljöfrågor gör också klokt i att ta del av Marx och Engels excerpter från och diskussion om för-darwinisten Carl Nikolaus Fraas arbete från 1847, Klima und Pflanzenwelt in der Zeit, ein Beitrag zur Geschichte beider. Denne påpekade bland annat att civilisationen är en antagonistisk process som i sin hittillsvarande utveckling också samtidigt föröder jorden och därtill orsakat en förhöjd genomsnittstemperatur. Marx menade att först det medvetna styrandet av den materiella utvecklingen kan förändra detta. Det är märkligt med begrepp som saknar ord. Att till synes av en lycklig tillfällighet upptäcka något nytt och viktigt och spännande när man letar efter något helt annat, det ger stark lyckokänsla, och vi känner alla till detta även om vi inte har något exakt ord för det. Slump är det inte. Det är mer än så, överdeterminerad tillfällighet, kunde man säga. Men det låter tungt. På svenska finns ordet inte. Men på engelska har begreppet getts ett brukligt ord i vetenskapliga och konstnärliga sammanhang ända sedan Horace Walpole för tvåhundrafemtio år sedan läste sagan om de "De tre prinsarna från Serendip" /Ceylon J.M./ vilka ständigt genom vis tillfällighet gjorde upptäckter de inte strävat efter. Då formade han åt oss ordet: serendipity. Just nu när jag håller på med MEGA2 IV/32 har jag åter insett hur klokt det vore om vi även på svenska hade ett sådant ord! Den utgåvan är ett 738 sidor tjockt provband (att diskutera bland Marx-forskare) till det som skall bli det avslutande bandet i hela det stora verket. "Die Bibliotheken Karl Marx und Friedrich Engels." Alltså en kommenterande förteckning av alla de böcker som hittills kunnat spåras från deras privatbibliotek med kommentarer och hänvisningar till var de hänvisat till - skrivit om - dem. Stora privatbibliotek hade de inte. Marx satt ju mestadels på British Museum. Men deras boksamlingar var stora nog för att vara fascinerande för oss att kunna gå in i. Nu i natt lustläste jag denna förteckningen över deras bokbestånd. Då såg jag plötsligt titeln: "Ranc, A[rthur]: Le roman d'une conspiration. Paris: Libr. Internat; Bruxelles, Leipzig, Livourne: Lacroix, Verbeckhoven 1869". Romanen om en konspiration av Arthur Ranc alltså. Bokens utgivningsår var 1869. Två år före Kommunen. Ranc hade sedan varit kommunard mindes jag. Undkommit men dömts till döden i sin frånvaro. Efter amnestin republikansk politiker nära Gambetta. Boken handlade om Buonarottis sammansvärjning 1813, den som fullföljde Babeufs och de Jämlikas politik. Marx hade läst boken omsorgsfullt. Han hade här i boken gjort tjugoen förstrykningar och hade även vikt många hundöron. Därtill tre tillskrifter i marginalen. Jag gick till bokhyllan och kollade i Ex Libris Karl Marx und Friedrich Engels, den tidigare och mindre omfattande, men något mer kommenterande, förteckning över deras bibliotek, som Bruno Kaiser/Inge Werchan gav ut i Berlin 1967. Jag ser att Marx i marginalen med blyerts hade skrivit till: "Buonarotti" och "Fouche". I kommentaren till MEGA2 IV/32 fanns texthänvisningarna till andra texter om boken. Det var bara att följa dem. I MEW 32 (Marx-Engels brev från januari 1868 till mitten av juli 1870) såg jag därför att Engels skrev till Marx den 22 oktober 1869: "Rancs roman är riktigt bra" och att Marx själv sedan den 18 april 1870 skrev till sin dotter Laura och sin måg Paul Lafargue: "Ni vet hur mycket jag beundrar Romanen om en konspiration. Därför blev jag verkligt förtjust över se att Paul-Laurent uppskattade den så mycket." Paul-Laurent var på en gång Marx privata smeknamn på de två i Paris och den Paul Lafargues litterära pseudonym över vilken han två dagar tidigare i den då under Andra kejsardömet av censurskäl försiktigtvis mer litterära än öppet politiska La Libre Pensee publicerat en uppskattande recension av Rancs bok. Rancs bok hade jag inte läst. Men om både Engels och Marx funnit den så utmärkt och då ämnet - Buonarotti och traditionen från Babeuf - förebådade Kommunen, då borde den med behållning kunna läsas i dag. Därför gick jag ut på nätets internationella antikvariatssökning. 1869 års utgåva fanns faktiskt på två antikvariat: för 61$ på det ena och 66$ på det andra. Jag beställde det billigare exemplaret och betalade med VISA. Om någon vecka finns boken hos mig i Bergslagen. Om jag - vilket tycks mig troligt - tycker lika mycket om den som Engels, Marx och Lafargue gjorde, då skall jag försöka få den utgiven. Så öppnar texterna tillvaron. Men är det serendipity? Det kommer! Ty, när jag började läsa Marx brev till Paul och Laura våren 1870 talade han rakt till mig om hur man borde arbeta här och nu, i Sverige etthundratrettioett år senare mot imperialismens nya stora tyska EU. Efter att ha läst den första meningen i hans brev gick jag därför till bokhyllan och tog fram det band (The General Council of the First International 1868-1870. Minutes, Lawrence & Wishart London, Progress Moscow u.å.) i de nu utgivna protokollen från Första Internationalen där det borde stå förklarat. Det gjorde det: "Generalrådsmöte. 12 april. Närvarande ledamöter: Dupont, Eccarius, Jung, Lessner, Marx, Pfänder, Serrailler. Medborgare Jung satt ordförande. ... På rekommendation av medborgare Lafargue föreslog medborgare Marx att fullmakter skulle utfärdas för Henri Verlet från Paris som är utgivare av en fritänkartidskrift /La Libre Pensee J.M./. Förslaget antogs...." Vad var det då Marx efter detta möte skriver till Paul och Laura i Paris: "18 april 1870. Kära Paul-Laurent, Jag bifogar rekommendationsskrivelsen för M. H. Verlet. Låt honom inte ge den nya sektion han vill bilda något sektliknande namn, varken kommunistiskt eller annat. I den Internationella Associationen måste man undvika de sekteristiska etiketterna. Arbetarklassens allmänna strävanden och tendenser springer ur de verkliga förhållanden i vilka den befinner sig. Därför förefinns dessa strävanden och tendenser i hela klassen även om rörelsen återspeglas i deras huvuden i de mest skiljaktliga former, mer eller mindre fantastiska, mer eller mindre svarande mot förutsättningarna. De vilka på bästa sätt tyder den dolda meningen med den klasskamp som utspelar sig inför våra ögon - kommunisterna - är de sista att begå felet att godkänna eller understödja sekterism. Medborgare Verlet gjorde gott i att snarast ta kontakt med vår vän Jules Johannard, 126, rue dAboukir. /Generalrådsmedlem, korresponderande sekreterare för Italien som då just organiserade en sektion av Internationalen i St. Denis. Senare kommunard. J.M./" Ja, på varje sida nya perspektiv. Det må gälla Diderot och Swift eller Gobineau (Marx brev om dennes rasföreställningar är fascinerande läsning för den som tror honom om rasism; hans älskade dotterson var ju vad rasister skulle kalla negerblodig - om vilket Marx lyckligt skämtade.) eller lärobok i barrikadbygge och gatustrider. Dessa volymer är stor lycka att läsa! Den som vill veta mer om MEGA2 kan läsa en bra översikt i: Gerd Callesen, "MEGA fra Marx og Engels" i Solidaritet (Danmark) nr 3 2000 och Rde Fane (Norge) nr. 5 2000. Intressanta inlägg om utgåvan och dess problem (på tyska) finns i: Marx-Engels-Edition und biographische Forschung. Beiträge zur Marx-Engels-Forschung. Argument Verlag Berlin - Hamburg 2000. Två nätadresser är särskilt användbara: Marx/Engels Library: marxists.org . Där finns Marx/Engels texter (på engelska), bilder, biografiska upplysningar, etc. Marx-Engels-Forschung und Edition: home.t-online.de/home/r.hecker Där finns (på tyska) allt om MEGA och pågående forskning. (Fast ännu den 4/2 2001 var jag blott den 404 besökaren sedan juli 2000!) Artikeln har i annan form även publicerats i Norrskensflamman.