Strindbergs tveggehanda radikalism

I. Fram till exilen. En underklassig provinsiell småborgare.

Den svenska kritiken,  akademisk eller inte, officiell vänster eller allmän höger har svårt med August Strindberg. Visst var han radikal men det är en radikalism som inte riktigt passar in ett då som nu gängse tänk.

Egentligen har detta dock längesedan påpekats. Visst hör "Röda Rummet" av 1879 till det moderna genombrottet i nordisk litteratur. Men detta litteraturens genombrott var i Norden inte  europeiskt modernt på så sätt som för den europeiske  Brandes.  Det visade Gunnar Ahlström  i den bok som genom att vara intellektuellt lysande för alltid i Sverige stängde hans akademiska karriär. Det Norden där detta litterära moderna  genombrott ägde rum var modernt som Ludvig Phillippes borgardöme i Frankrike femtio år tidigare. 

Att lära sig läsa Marx.

"Den fångne Prometheus"  Kommentar till förbudet mot Rheinische Zeitung.

Söker nu kring Marx och Engels på 1840-talet göra vad jag gjorde kring Dickens på 1850-talet. Alltså genom att läsa igenom och välja ut texter de lät publicera i de tidningar de redigerade ge ett tittrör in i dåtiden och så hjälpa oss se oss själva och vår tid i nacken. Alltså utnyttja de (lite rara) storformatiga fullständiga faksimilutgåvorna jag har av "Rheinische Zeitung". "Deutsche Brüsseler Zeitung" och "Neue Rheinische Zeitung", noga läsa sida för sida, välja de texter som intresserar mig, omvandla dem från dåtida fraktur och redigera helheten till någon/några volymer. Har gott hopp om att få en tysk förläggare (Dietz) intresserad. Kom då att läsa igenom en text jag publicerade i Clarté i juli år 2008. (Gun hann läsa den och tycka om den innan hon dog på hösten.)  Alltså:

Arbetsuppgift: Apropå rösträtt.

Bild: Honoré daumier i Le Charivari 9 februari1871.  "Denna har dödat dessa". Omtryckt i Cham - Daumier  L' Album du Siége, Paris 1871.

Vad menar Daumier?

Visst en refraktär var han. Stod långt till vänster. Men här visar han valurnan, rösträtten, som ansvarig för folkets lidande och de många döda väljarna i det dåtida Frankrike. Men var han mot den allmänna rösträtten? Den som första gången i Frankrike skulle införts under Revolutionen hösten 1792 (fast kring 90% av de inskrivna avstod den gången).

Det gäller att skilja mellan form och innehåll. Frankrike under Napoleon III var en rösträttsstat.  Men vad Daumier pekar på var att denna formell allmänna rösträtt den 8 maj 1870 med 84% valdeltagande hade gett Napoleon III klartecken för en politik som förde till den stora katastrofen. 100 000 blankröster; 7 336 000 ja (69,6%); 1 560 000  nej,(14,8%).

INTRODUKTION TILL BANGLADESH

Det är ofta nödvändigt att lyfta fram en bok, en text, som publicerats redan för ett tiotal år sedan men inte fått den uppmärksamhet den är värd. Som till exempel Bosse Kramsjös "Bangladesh, på upptäcktsfärd i verkligheten" ( Svalorna/Shamunnay 2000, ISBN 91-7910-164-X.)

Bosse Kramsjö har arbetat i Bangladesh under många år i flera omgångar. Men inte som officiell "hjälpare" med möjlighet att lägga undan 100 000 SEK om året. Han har arbetat för Svalorna och bangladeshiska Shamunnay.

Det som skiljer de organisationer han arbetat för från officiella västliga "hjälparorganisationer" - närmast verk för utbetalningar till nykoloniala ämbetsmän - framgår av Svalornas målsättning för arbetet i Bangladesh:

Lale Andersen sjunger i missmodet mitt.

Vissa dagar när regnmolnen går lågt över taken dryper också nedstämdheten över mig. Inte oro. Sitter framför datorn. Men tittar på äldre texter och brev; känner missmod. Skäms gör jag väl inte även om mycket varit turbulent. Men just missmod.

I dag borde jag åtminstone skrivit de längre brev till de indiska vännerna jag tänkt ut sedan ett par dagar. Att publicera. Frontier eller Economic and Political Weekly. Men det blir inte till.

Nya räkningar. Telia kommer jag att få fortsätta betala fram till våren 2013. Och Östra Björkviken? Räkningar. Undrar om det blir sålt. Förlust blir det. Hur stor? Banken kommer att tvingas till att ge mig nytt lån för att täcka huslånet. De vet att de bara skulle förlora på att sätta mig i konkurs. Men ge kredit till en över åttiofem?

Så mycket att skriva och att skriva ut. Så många goda texter som bara behöver putsas lite för att kunna spridas. Men spridas hur?

Världsbilden i det politiska kaleidoskopet.

Till jubileumsboken "Svenska Orientsällskapet 90 år", 2012.

Det finns inte en enad världsbild. Blicka in i kalejdoskopet och vrid tuben!

Jag börjar med denna bild. Den återger förstasidan (i väst skulle man säga sista sidan!) av den officiella japanska bildtidningen Shashin shūhō (Fotografisk veckotidning) "Redigerad av Informationsbyrån", nr 309, 16 februari 1944. "pris 10 sen". Den visar Netaji (den respekterade ledaren) Subhas Chandra Bose på västra stranden av huvudön i Andamanerna och Nicobarerna skådande mot det av britterna behärskade Indien. Uniformen han bär hör till Azad hind Fauj, den indiska nationalarmén som lyder under den Arzi Hukumayt-e-Azad Hind – det fria Indiens provisoriska regering – vilken han i kamp mot det brittiska imperiet leder. Den 29 december 1943 övertog hans regering officiellt styret över Andamanerna och Nicobarerna från de japanska ockupanterna, hissade den indiska trikoloren (Kongresspartiets flagga) och döpte om ögruppen till Shaheed (Martyr) och Swaraj (Frihet).

Rörande omöjlighet att vinkla journalister rätt

Har återigen haft journalistintervjuer som envetet velat tala om för mig att jag inte såg och beskrev något folkmord i Kamuchea 1978. De återkommer gång på gång till att jag "försvarar Pol Pot" och "inte tar avstånd från folkmord".  Detta är intressant.  Ty jag märker att de inte lyssnar, inte ens reagerar,  på vad jag säger.  Det blir inget samtal. Än mindre en intervju. De blott upprepar - med samma ord gång på gång - den fråga de tydligen förelagts att framföra till mig.