SÄTT DEM I GAPSTOCKEN!
BIND DEM VID SKAMPÅLEN!

Den 3 mars 2013 stod på Sveriges Radios hemsida : ”Dokumentären CIA:s hemliga propagandakrig i Sverige som skulle ha sänts söndag 3 mars kommer att sändas vid ett annat tillfälle.” Sveriges Radios ansvariga hade på vanligt svenskt sätt drabbats av byxångest. Tingstens lärjungar och meningsfränder hade inte bara gått de vanliga svenska baktrapporna utan varit ute i pressen och larmat.

Man håller sig för näsan ty naturligtvis visste också de att Herbert Tingsten varit ordentligt insyltad i Förenta staternas dåtida krigföring.


 Nog kände de till hur Kongressen för Kulturens frihet bildats, finansierats och arbetat också bland svenska intellektuella. Om det kan man nu läsa på CIA:s officiella hemsida: https://www.cia.gov/library/center-for-the-study-of-intelligence/csi-publications/csi-studies/studies/95unclass/Warner.html

Vi på vårt håll visste det redan 1956 (se inledningen till ”Ett femtiotal”) och de borgerliga journalister som hade World Marxist Review kunde 1962 läsa Ernst Henris artikel: "Who Financed Anti-Communism?". Fyra år senare stod det även i New York Times. Det måste bara vara Sveriges Radios ledning som fortfarande är så feg att den låtsas frågan vara kontroversiell.

Nå de är ju så unga att de inte själva vet något om denne eländige Herbert. Men jag var själv med när han - som senare blev atombombsförespråkare – kröp in under bordet när det började åska. Då hörde jag också vid middagsbordet hur djupt man föraktade honom som person. Herbert var så feg att han efter att i en krånglig kärleksaffär gjort en stort romantisk självmordspakt med Georg Brantings hustru i det avgörande ögonblicket lät henne dö för att själv leva.

Sådana är de! Det bör man minnas också när man läser texterna deras.

Så här kan man göra:

I april 1871 hade den tjugosexårige revolutionäre konstnären Pilotelle, som av Kommunen utsetts till specialkomissarie vid polisen, i arkiven funnit förteckningen över de edsvurna angivarna. Under Andra Kejsardömet hade det dolda polisspioneriet från Fouchés tid moderniserats och nu fann Pilotelle också texten till det anförande polisprefekt Pierre-Marie Pietri hållit den 6 november 1853 inför den nyinsvurna gruppen avlönade angivare om deras uppgift:

”Att avvärja och förvirra brottsliga avsikter, omintetgöra de lastbaras stämplingar, kväva varje deras förhoppning att skapa oro bland befolkningen. Målet och lönen för ansträngningarna är att den faderligt välvilliga regeringen besparas den smärtsamma nödvändigheten att tillgripa väpnad makt för att undertrycka sådant.”

Pilotelle publicerade förteckningen i två på varandra följande bilagor till Pierre Vésiniers revolutionära kvällstidning, Paris-Libre. Där kunde man läsa namn, ålder, adress och när de beedigats.

Så kunde vi gjort när det gällde IB-angivarna. Vi gjorde det inte ty vi visste att de flesta av dessa 50 000 var partitrogna socialdemokrater som lurats delta. Man hade sagt dem att det gällde arbetarrörelsens heligaste egenskap – enigheten – och därtill nationens väl. Det var ungefär det man sade i TDR åt de lite mer än dubbelt så många mestadels anständiga socialister som där värvades till att bli Informeller Mitarbeiter åt Ministerium für Staatssicherheit.

Men de namn som borde publiceras var de 2 000+ som i Sverige ingick – eller ännu ingår – i den av Förenta staterna och NATO med svenska politikers godkännande upprättade paramilitära Stay Behind-organisationen. Namn att publicera och noga granskas.

Om de genomförde mordet på Olof Palme vet jag inte. Vad jag vet är vad min vän Mexikos ambassadör i Stockholm Andrés Rozental berättade och sade. Han hade mordnatten blivit uppringd av sin bror i Washington som berättat att svenske statsministern mördats. Andrés Rozental hade då tagit bilen och omedelbart kört till mordplatsen. Det fanns inga avspärrningar på vägen dit. Inte heller där fanns någon avspärrning. Konstigare ändå var att Sveriges regeringssäte, Rosenbad, var helt utan polisbevakning. Detta kunde han inte förstå. Vilket han rapporterat hem.

Ja, polisinsatsen vid mordet var märklig. Stockholm är den i särklass lättaste huvudstad att säkra med avspärrningar. Men något sådant gjordes inte. Polisinsatsen efter mordet på statsministern var obegriplig. Hade det varit en vanlig medborgare som skjutits ned på gatan en kväll – en otrevlig en som jag till exempel – då hade insatsen blivit normalt stor och gärningsmannen med all sannolikhet gripits.

Det jag sade Rozental några dagar senare var att den enda förklaringen till detta statsämbetsmannabeteende var att det antingen var ett statsmord; en av någon politisk/militär/polisiär ledning som politiskt nödvändig bedöm likvidering eller – vilket jag då fann troligare – att den ansvariga polisledningen lamslagits av en misstanke att det var så. (Jag går inte in på alla konstigheter.)

Men efter mordet på Aldo Moro som senare visat sig ha organiserats av Förenta staternas regering genom de av CIA och Stay Behinds italienska avdelning Gladio infiltrerade och styrda Röda brigaderna finner jag det troligare att det var ett statsmord av svenska Stay Behind. Aldo Moro greps när han var på väg till parlamentet för en avgörande omröstning om den helt nya allians till Italiens räddning han föreslagit mellan Kristdemokrater och Kommunister. Det trots att Kissinger personligen varnat honom. Också den forne allierade Olof Palme hade vid tidpunkten för mordet blivit direkt politiskt olämplig för Washington.

Nog bör därför namnen på medlemmarna i den svenska motsvarigheten av Gladio publiceras och granskas. Kanske är det så att det var därifrån mordet på Olof Palme länkades.