Ola Larsmo skrev en i och för sig intressant artikel i DN om en reaktionär kontinuitet från trettiotalet framåt. Dock saknades i hans artikel just själva den centrala information om varför denna medvetna högernationalism inte inför och under kriget blev grunden för ett stort tyskvänligt parti i Sverige.  Men som debattklimatet nu är i Sverige refuserade Dagens Nyheter på studs följande text.

OM TVESYNENS NÖDVÄNDIGHET

Jan Myrdal

Ola Larsmos redovisning är utmärkt. Den är riktig men inte helt riktig ty i likhet med de flesta gängse svenska politiska skribenter saknar Larsmo tvesyn. I detta fall får det hans resonemang att i två fall halka förbi viktiga skärningspunkter.

Den ena göms i blankraden mellan två i och för sig korrekta konstaterande meningar:

”Vad vi med säkerhet kan säga är att framgången för motståndet mot att ta emot judiska flyktingar blev ett verkligt steg uppåt i karriären för gruppen kring Anners, Fredborg och Leissner.”

Och:

”Hösten 1940, efter Tysklands ockupation av Norge och Danmark, står samma grupp bakom pamfletten 'Den svenska linjen som blir ett karriärmässigt lyckokast'.”

Om detta har jag skrivit flera gånger. Det lättast tillgängliga torde vara mitt förord till nyutgåvan år 1995 av Arvid Fredborgs ”Bakom Stålvallen”. Vilket bör läsas uppmärksamt. Vintern 1938/39 genomfördes nämligen en ideologisk frontförändring inom den organiserade borgerliga nationalismen. Det de ledande Erik Anners, Arvid Fredborg och Olof Rydbeck då programmatiskt skrev i Heimdals årsskrift 1939 medförde att det inte blev möjligt för den direkt pro-nazistiska gruppen att då upprätta ett pro-tyskt parti av verklig politisk betydelse. Jag citerar tre meningar:

”Den tyska politiken uppkallar i nuvarande läge de nationella krafterna till motstånd. En nationell svensk rörelse måste, om den vill göra sig förtjänt av sitt namn, med skärpa taga avstånd från varje försök att i Sverige upprätta ett tysksinnat parti med det dubbla syftet att genomföra inrikespolitiska mål och att ställa Sverige vid Tysklands sida under stormlöpningen mot öster. Erfarenheterna visar, att ett sådant parti skulle vara ett farligt hot mot vår självständighet.”

Detta de nationellas ställningstagande 1939 bidrog till att göra det möjligt för den politiska Per Albin-linjen att hålla Sverige utanför kriget.

Det andra gäller just ”Bakom stålvallen”. Den boken lästes inom den allmänna svenska borgerligheten och ledde där till insikt om nazismens brott. (För mig, i den politiska miljö där jag växte upp, var de något jag kände till från sjuårsåldern i trettiotalets början.) Arvid Fredborg själv framträdde på olika tebjudningar, som hos grannfamiljen Matz, i Bromma. Det han där hade att säga hösten 1943 var för denna opinion avgörande :”Antalet judar, som avrättats, torde i varje fall överstiga 2 miljoner, och säkerligen har minst 1 miljon polacker avlivats. Hur många ryska krigsfångar och civilpersoner, som dödats, har jag icke hört sägas några siffror på.” ( sid. 340) (Endast inom en extrem borgerlig grupp kunde man efteråt, som Ingmar Bergman, hävda att man ingenting vetat förrän koncentrationslägren öppnats av de allierade.)

Ola Larsmos text om det mörka arvet från Bollhusmötet är alltså på en gång utmärkt ty där visar han på en ideologisk linje fram till i dag och farligt vilseledande då den suddar ut komplexiteten. Det är dock nödvändigt med tvesyn. Tag François Mitterand till exempel. Högerextrem nationalist före kriget, dekorerad av Petain våren 1943 med ”L’ordre de la Francisque gallique” sedan över till de Gaulle och så småningom republikens socialistiske president 1981 till 1995. Eller för den delen Winston Churchill. Vilken både ledde kamp mot Hitlerfascismen och var direkt ansvarig för det politiskt överlagda folkmordet på två till fem miljoner bengaler.

NÄR KREATUREN FEGNAR

Det här var min sommarkrönika i Aftonbladet lördagen den 6 juli.

Jag skrev med dubbel avsikt: Tydliggöra de för oss farligt fega EU-regeringarnas undfallenhet inför det sjunkande men fortfarande allmänfarliga Nordamerikanska imperiet och samtidigt visa på den fasthet med vilken Per Albins regering trots sin militära svaghet och sitt helt utsatta läge förmådde handla.  Det är många - särskilt bland det som kallas vänster - som inte inser detta. 

Min avsikt med denna publicering var naturligtvis att hjälpa läsarna se de nuvarande styrandes totala eländighet, tänka efter och dra slutsatser.

Jan Myrdal

Varberg

 13-07-08

NÄR KREATUREN FEGNAR

Jan Myrdal

Visst går det Nordamerikanska imperiet mot sin undergång. Fast imperier tar tid på sig i döendet. Minns att det brittiska välde som markerat sin upplösning med Macmillans tal om Förändringens vind den 3 februari 1960 gick ut i ett nytt kolonialkrig mot Argentina för Falklandsöarna tjugotvå år senare. Ja papperstigern han haver tänder; käften full så blankt och grömt.

I BRIGHTON FÖR INDIENDISKUSSION

:

EN DELVIS RESERAPPORT

Kom i natt hem från Storbritannien. Hade varit i Brighton tre dagar. Fyra med resedag. Jag var där för att tala solidaritetsrörelse och solidaritetsarbete för ”Stop the War” och situationen i Indien; bakgrunden till och utvecklingen av det verkliga inbördeskrig som pågår för ”Indian Workers association”. Därtill se lite av hur arbetet är för kamraterna i ett invandrartätt område i Storbritannien.

Jag bodde hemma hos ett pakistanskt pensionärspar från ”Indian Workers Association” samman med en punjabikamrat därifrån jag mött i Punjab – och bott hos i London. Han hade kommit upp från London med en kappsäck böcker (bland annat min bok på olika språk) åt lokalavdelningen.

DEN TJÄNANDE ANTISEMITISMEN

I Dagens Nyheter publicerade Bachner en vilseledande text om Hillersberg. Jag skrev ett tillrättaläggande.
Men det kunde inte publiceras.

Ty som Björn Wiman skrev:

 Hej Jan. Nej, den har vi inte möjlighet att ta. Har andra inlägg i saken som måste gå före. Bästa hälsningar Björn

Men jag vet att att frågan är viktig. Hinner dock i dag inte gå runt i pressen.  Jag flyger till Birmingham för tala  och diskutera Palestina, Kashmir och inbördeskriget i Indien.

Jag lägger alltså texten här. Läs! Diskutera! Sprid!

ANTISEMITISK VERKLIGHET

Jan Myrdal

Bachner skriver i Dagens Nyheter 130624 om Hillersberg men tar faktiskt miste om bildtolkningen. Dock inte om antisemitismens existens. Vid detta laget finns väl nog några miljoner, flest i arabvärld och bland muslimer från Indonesien till Sverige, som ser ”judarna” som upphov till allt elände och vilka i den meningen kan definieras som antisemiter.

DEN ANDRA AV TVÅ NATIONALDAGSTEXTER

Det här sade jag i Falun för tolv år sedan. Tyvärr har jag ingen bild. Men jag var klädd i den Gustafsdräkt jag har rätt till.

Men här fick jag bilden! På nätet från Håkan Engvall. Tack. Där bakom sitter Gun Kessle!
 
Håkan wrote: "På bild 1 samtalar han med P-O Tellander, en av de ansvariga för Maratonfesten mot EU som Nej till EU i Dalarna arrangerade."

Och här skickade han den andra bildeen!

För nationen och kulturen

Tal i Falun 01-05-21 vid anti-EU-manifestationerna i samband med kulturministermötet. 

Jag skall tala om nationen. Det finns en avgörande skillnad mellan det folkliga kravet på vänskap och solidaritet mellan folken och den uppifrån påbjudna och styrda övernationaliteten.

Detta gör jag på förekommen anledning som det heter; nu dessa dagar har kulturbyråkrater samlats här i Falun. De samtalar och samäter och samplanlägger. Men de gör det inte bara som överhet och byråkrati i allmänhet utan som företrädare för den Europeiska Unionen. Den kultur de representerar och den styrning de söker införa är inte vår; den är det dåtida Nya Europas av år 1941.

Två nationaldagstexter.

 EN BAKGRUND TILL FRÅGAN OM NATIONEN

Nu på nationaldagen 2013 läggs på Aftonbladet ut en text från ett nationaldagstal jag höll för tjugotalet år sedan. Gott, den texten ger en viktig bakgrund till det nationella. Fast nog kunde Aftonbladet talat med mig innan den lades ut. Men kanske var de rädda att jag skulle begära honorar. Själv lägger jag i nästa inlägg ut det tal jag höll om Sverige och EU i Falun.

"Leve den svenska nationen"

Jan Myrdal förklarar varför 6 juni är en dag att fira

• 
  
• Mejla

Visa alla bilder

Nu är Säterdalen försommarvacker och syrenerna blommar också hos oss i Björkviken vid Dagarn på andra sidan den nutida länsgränsen. Det vore lätt att tala vackert och allmänt om blomstertid och demokrati denna sjätte juni då det är Sveriges nationaldag. Fast det tog precis nittio år från det Artur Hazelius år 1893 började fira dagen på Skansen till dess den år 1983 blev officiell svensk nationaldag. (Nu också helgdag.) Ett tag kring förra sekelskiftet och några decennier framåt tycktes det som om överklassreaktionen skulle lyckas göra den till en överhetens dag; en dag till minne av Sveriges eländiga roll i trettio­åriga kriget och till nationsförstöraren Karl XII:s ära. Inte undra på att förnuftigt folk då tog avstånd.
Men sådan är dagen inte. Den angår oss. Av samma skäl som förstamajdemonstrationerna för sjuttio år sedan tog flaggan tillbaka till folket när nazister och liknande sökt lägga beslag på den måste nu vi som inte tillhör det för sin utkomsts skull globaliserade överskiktet medvetet och på goda skäl återta folkets historia och därmed även ta nationaldagen tillbaka till oss. Jag ska förklara.

FYRA LÄSARFRÅGOR

Washingtons våta dröm 1951. Atombomber över Sovjetunionen.  Colliers 27 oktober 1951.
Texten lyder:
"Från en ring av baser runt SSSR genomförde Förenta Nationernas flyg, mestadels amerikanskt och brittiskt, en tre månaders dygnet runt bomboffensiv. Vissa av de huvudsakliga större industriella, strategiska målen visas härovan. Därtill sådde planen minor vid Kurilerna (till höger) och i Östersjön (övre vänster)."

Det var mot denna Förenta staternas brottsliga krigsplanering i vilken östersjöstaten Sverige ingick vi då organiserade motstånd.

En läsare, Olle Olle Holmqvist i Arlöv, har över Jan Myrdalsällskapet ställt fyra frågor till mig.  De är viktiga, jag lägger därför ut dem på denna blogg.

      -Jan Myrdal och det han skrivit har följt mig sedan jag blev vuxen. För några månader sedan var det TV-intervju. Mkt dålig av illa påläst utfrågare som inte begrep när hon faktiskt fick svar, t ex om Kampuchea.
Här är några frågor jag skulle ha ställt.
   
Olle!

I och för sig är Dina frågor sådan att de kräver rätt ordentliga och utredande svar. Jag har ju också på olika sätt berört dem i olika texter. Men jag tar dem nu i korthet en efter en:

1.

  Under femtiotalet var många rädda för Sovjetunionen, samtidigt skriver JM om "den självklara solidariteten" med Sovjetunionen. Hur verkligt var hotet om ockupation vid skarpt läge ??