NÄR KREATUREN FEGNAR

Det här var min sommarkrönika i Aftonbladet lördagen den 6 juli.

Jag skrev med dubbel avsikt: Tydliggöra de för oss farligt fega EU-regeringarnas undfallenhet inför det sjunkande men fortfarande allmänfarliga Nordamerikanska imperiet och samtidigt visa på den fasthet med vilken Per Albins regering trots sin militära svaghet och sitt helt utsatta läge förmådde handla.  Det är många - särskilt bland det som kallas vänster - som inte inser detta. 

Min avsikt med denna publicering var naturligtvis att hjälpa läsarna se de nuvarande styrandes totala eländighet, tänka efter och dra slutsatser.

Jan Myrdal

Varberg

 13-07-08

NÄR KREATUREN FEGNAR

Jan Myrdal

Visst går det Nordamerikanska imperiet mot sin undergång. Fast imperier tar tid på sig i döendet. Minns att det brittiska välde som markerat sin upplösning med Macmillans tal om Förändringens vind den 3 februari 1960 gick ut i ett nytt kolonialkrig mot Argentina för Falklandsöarna tjugotvå år senare. Ja papperstigern han haver tänder; käften full så blankt och grömt.

I BRIGHTON FÖR INDIENDISKUSSION

:

EN DELVIS RESERAPPORT

Kom i natt hem från Storbritannien. Hade varit i Brighton tre dagar. Fyra med resedag. Jag var där för att tala solidaritetsrörelse och solidaritetsarbete för ”Stop the War” och situationen i Indien; bakgrunden till och utvecklingen av det verkliga inbördeskrig som pågår för ”Indian Workers association”. Därtill se lite av hur arbetet är för kamraterna i ett invandrartätt område i Storbritannien.

Jag bodde hemma hos ett pakistanskt pensionärspar från ”Indian Workers Association” samman med en punjabikamrat därifrån jag mött i Punjab – och bott hos i London. Han hade kommit upp från London med en kappsäck böcker (bland annat min bok på olika språk) åt lokalavdelningen.

DEN TJÄNANDE ANTISEMITISMEN

I Dagens Nyheter publicerade Bachner en vilseledande text om Hillersberg. Jag skrev ett tillrättaläggande.
Men det kunde inte publiceras.

Ty som Björn Wiman skrev:

 Hej Jan. Nej, den har vi inte möjlighet att ta. Har andra inlägg i saken som måste gå före. Bästa hälsningar Björn

Men jag vet att att frågan är viktig. Hinner dock i dag inte gå runt i pressen.  Jag flyger till Birmingham för tala  och diskutera Palestina, Kashmir och inbördeskriget i Indien.

Jag lägger alltså texten här. Läs! Diskutera! Sprid!

ANTISEMITISK VERKLIGHET

Jan Myrdal

Bachner skriver i Dagens Nyheter 130624 om Hillersberg men tar faktiskt miste om bildtolkningen. Dock inte om antisemitismens existens. Vid detta laget finns väl nog några miljoner, flest i arabvärld och bland muslimer från Indonesien till Sverige, som ser ”judarna” som upphov till allt elände och vilka i den meningen kan definieras som antisemiter.

DEN ANDRA AV TVÅ NATIONALDAGSTEXTER

Det här sade jag i Falun för tolv år sedan. Tyvärr har jag ingen bild. Men jag var klädd i den Gustafsdräkt jag har rätt till.

Men här fick jag bilden! På nätet från Håkan Engvall. Tack. Där bakom sitter Gun Kessle!
 
Håkan wrote: "På bild 1 samtalar han med P-O Tellander, en av de ansvariga för Maratonfesten mot EU som Nej till EU i Dalarna arrangerade."

Och här skickade han den andra bildeen!

För nationen och kulturen

Tal i Falun 01-05-21 vid anti-EU-manifestationerna i samband med kulturministermötet. 

Jag skall tala om nationen. Det finns en avgörande skillnad mellan det folkliga kravet på vänskap och solidaritet mellan folken och den uppifrån påbjudna och styrda övernationaliteten.

Detta gör jag på förekommen anledning som det heter; nu dessa dagar har kulturbyråkrater samlats här i Falun. De samtalar och samäter och samplanlägger. Men de gör det inte bara som överhet och byråkrati i allmänhet utan som företrädare för den Europeiska Unionen. Den kultur de representerar och den styrning de söker införa är inte vår; den är det dåtida Nya Europas av år 1941.

Två nationaldagstexter.

 EN BAKGRUND TILL FRÅGAN OM NATIONEN

Nu på nationaldagen 2013 läggs på Aftonbladet ut en text från ett nationaldagstal jag höll för tjugotalet år sedan. Gott, den texten ger en viktig bakgrund till det nationella. Fast nog kunde Aftonbladet talat med mig innan den lades ut. Men kanske var de rädda att jag skulle begära honorar. Själv lägger jag i nästa inlägg ut det tal jag höll om Sverige och EU i Falun.

"Leve den svenska nationen"

Jan Myrdal förklarar varför 6 juni är en dag att fira

• 
  
• Mejla

Visa alla bilder

Nu är Säterdalen försommarvacker och syrenerna blommar också hos oss i Björkviken vid Dagarn på andra sidan den nutida länsgränsen. Det vore lätt att tala vackert och allmänt om blomstertid och demokrati denna sjätte juni då det är Sveriges nationaldag. Fast det tog precis nittio år från det Artur Hazelius år 1893 började fira dagen på Skansen till dess den år 1983 blev officiell svensk nationaldag. (Nu också helgdag.) Ett tag kring förra sekelskiftet och några decennier framåt tycktes det som om överklassreaktionen skulle lyckas göra den till en överhetens dag; en dag till minne av Sveriges eländiga roll i trettio­åriga kriget och till nationsförstöraren Karl XII:s ära. Inte undra på att förnuftigt folk då tog avstånd.
Men sådan är dagen inte. Den angår oss. Av samma skäl som förstamajdemonstrationerna för sjuttio år sedan tog flaggan tillbaka till folket när nazister och liknande sökt lägga beslag på den måste nu vi som inte tillhör det för sin utkomsts skull globaliserade överskiktet medvetet och på goda skäl återta folkets historia och därmed även ta nationaldagen tillbaka till oss. Jag ska förklara.

FYRA LÄSARFRÅGOR

Washingtons våta dröm 1951. Atombomber över Sovjetunionen.  Colliers 27 oktober 1951.
Texten lyder:
"Från en ring av baser runt SSSR genomförde Förenta Nationernas flyg, mestadels amerikanskt och brittiskt, en tre månaders dygnet runt bomboffensiv. Vissa av de huvudsakliga större industriella, strategiska målen visas härovan. Därtill sådde planen minor vid Kurilerna (till höger) och i Östersjön (övre vänster)."

Det var mot denna Förenta staternas brottsliga krigsplanering i vilken östersjöstaten Sverige ingick vi då organiserade motstånd.

En läsare, Olle Olle Holmqvist i Arlöv, har över Jan Myrdalsällskapet ställt fyra frågor till mig.  De är viktiga, jag lägger därför ut dem på denna blogg.

      -Jan Myrdal och det han skrivit har följt mig sedan jag blev vuxen. För några månader sedan var det TV-intervju. Mkt dålig av illa påläst utfrågare som inte begrep när hon faktiskt fick svar, t ex om Kampuchea.
Här är några frågor jag skulle ha ställt.
   
Olle!

I och för sig är Dina frågor sådan att de kräver rätt ordentliga och utredande svar. Jag har ju också på olika sätt berört dem i olika texter. Men jag tar dem nu i korthet en efter en:

1.

  Under femtiotalet var många rädda för Sovjetunionen, samtidigt skriver JM om "den självklara solidariteten" med Sovjetunionen. Hur verkligt var hotet om ockupation vid skarpt läge ??

Detta är ett blad av Pilotell alltså. Från den stora samling flygblad från "gatan" i Paris 1870-1871 jag och Gun en gång sökte skänka KB. Men då jag tyvärr var av manskön körde en majoritet mer feministiskt rättrogna över chefen. (Gun räknades inte, kvinna var hon men politiskt vad som kallades "falsk man", ilsken alltså.)  Misstänker dock att det inte så mycket rörde sig om feministisk rättrohet som ovilja att sprida så politiskt olämpliga bilder som dessa från gatan i Paris till publiken. Likadant nu. Vad skulle stipendiespridaren, Svenska akademiens lilla, sig från trotskismen till rätten vara konungsligt fin, upp-pudlande sekreterare tycka? Och vad skulle inte  Dagens Nyheters från att ideellt obetalt redigera Pol Pot till att mot mycket god betalning konstruera liberala ledare åt Bonnier upprört skriva?

Världen är 2013 precis så som mina Kommun-kamrater 1871- Rimbaud, Verlaine, Vallès - då beskrev.

Fast - som går att läsa här - börjar jag tvivla på att jag hinner driva detta projekt till avslut. Smäller nog av innan dess. Men fortsätter. Också denna gång hittade jag ju gott material från den hösten 1870 och de konflikterna våren 1871.

Liten personlig reserapport

Jan Myrdal 130430

Kom just hem från Paris. Denna gång var jag ensam. En arbetsresa. Men naturligtvis också ett återvändande. Och en uppgörelse.