tag:blogger.com,1999:blog-65728338741816002552024-02-18T23:40:59.864-08:00Jan Myrdals anteckningarAnonymoushttp://www.blogger.com/profile/11916133571938410654noreply@blogger.comBlogger24125tag:blogger.com,1999:blog-6572833874181600255.post-37575854027427290082014-02-19T07:46:00.004-08:002014-02-19T07:46:56.704-08:00Ola Larsmo skrev en i och för sig intressant artikel i DN om en reaktionär kontinuitet från trettiotalet framåt. Dock saknades i hans artikel just själva den centrala information om varför denna medvetna högernationalism inte inför och under kriget blev grunden för ett stort tyskvänligt parti i Sverige. Men som debattklimatet nu är i Sverige refuserade Dagens Nyheter på studs följande text.<br />
<br />
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
OM TVESYNENS NÖDVÄNDIGHET</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Jan Myrdal</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Ola Larsmos redovisning är utmärkt.
Den är riktig men inte helt riktig ty i likhet med de flesta gängse
svenska politiska skribenter saknar Larsmo tvesyn. I detta fall får
det hans resonemang att i två fall halka förbi viktiga
skärningspunkter.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Den ena göms i blankraden mellan två
i och för sig korrekta konstaterande meningar:</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
”Vad vi med säkerhet kan säga är
att framgången för motståndet mot att ta emot judiska flyktingar
blev ett verkligt steg uppåt i karriären för gruppen kring Anners,
Fredborg och Leissner.”</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Och:</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
”Hösten 1940, efter Tysklands
ockupation av Norge och Danmark, står samma grupp bakom pamfletten
'Den svenska linjen som blir ett karriärmässigt lyckokast'.”</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Om detta har jag skrivit flera gånger.
Det lättast tillgängliga torde vara mitt förord till nyutgåvan
år 1995 av Arvid Fredborgs ”Bakom Stålvallen”. Vilket bör
läsas uppmärksamt. Vintern 1938/39 genomfördes nämligen en
ideologisk frontförändring inom den organiserade borgerliga
nationalismen. Det de ledande Erik Anners, Arvid Fredborg och Olof
Rydbeck då programmatiskt skrev i Heimdals årsskrift 1939 medförde
att det inte blev möjligt för den direkt pro-nazistiska gruppen att
då upprätta ett pro-tyskt parti av verklig politisk betydelse. Jag
citerar tre meningar:</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
”Den tyska politiken uppkallar i
nuvarande läge de nationella krafterna till motstånd. En nationell
svensk rörelse måste, om den vill göra sig förtjänt av sitt
namn, med skärpa taga avstånd från varje försök att i Sverige
upprätta ett tysksinnat parti med det dubbla syftet att genomföra
inrikespolitiska mål och att ställa Sverige vid Tysklands sida
under stormlöpningen mot öster. Erfarenheterna visar, att ett
sådant parti skulle vara ett farligt hot mot vår självständighet.”</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Detta de nationellas ställningstagande
1939 bidrog till att göra det möjligt för den politiska Per
Albin-linjen att hålla Sverige utanför kriget.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Det andra gäller just ”Bakom
stålvallen”. Den boken lästes inom den allmänna svenska
borgerligheten och ledde där till insikt om nazismens brott. (För
mig, i den politiska miljö där jag växte upp, var de något jag
kände till från sjuårsåldern i trettiotalets början.) Arvid
Fredborg själv framträdde på olika tebjudningar, som hos
grannfamiljen Matz, i Bromma. Det han där hade att säga hösten
1943 var för denna opinion avgörande :”Antalet judar, som
avrättats, torde i varje fall överstiga 2 miljoner, och säkerligen
har minst 1 miljon polacker avlivats. Hur många ryska krigsfångar
och civilpersoner, som dödats, har jag icke hört sägas några
siffror på.” ( sid. 340) (Endast inom en extrem borgerlig grupp
kunde man efteråt, som Ingmar Bergman, hävda att man ingenting
vetat förrän koncentrationslägren öppnats av de allierade.)</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Ola Larsmos text om det mörka arvet
från Bollhusmötet är alltså på en gång utmärkt ty där visar
han på en ideologisk linje fram till i dag och farligt vilseledande
då den suddar ut komplexiteten. Det är dock nödvändigt med
tvesyn. Tag Fran<a href="http://fr.wikipedia.org/wiki/Fran%C3%A7ois_Mitterrand">ç</a>ois
Mitterand till exempel. Högerextrem nationalist före kriget,
dekorerad av Petain våren 1943 med ”L’<span style="font-weight: normal;">ordre
de la Francisque gallique” sedan över till de Gaulle och så
småningom republikens socialistiske president 1981 till 1995. Eller
för den delen Winston Churchill. Vilken både ledde kamp mot
Hitlerfascismen och var direkt ansvarig för det politiskt överlagda
folkmordet på två till fem miljoner bengaler.</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/11916133571938410654noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6572833874181600255.post-48512098043412068952013-07-08T01:27:00.001-07:002013-07-08T04:00:32.116-07:00NÄR KREATUREN FEGNAR<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhekKu4FPA8p0HUDR5Jrz-0s0Yz-NG3lWf8ydf-0vX5ueVhy3CbbYNK0kA5n0wPYXF8_rRFGuAqfCqOoI1PujSw0rQd24kr5AKlXi7_7s09j9al_WmFQLwNvP5GTB4nctmco_Q9TloeR6I/s1600/196475.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhekKu4FPA8p0HUDR5Jrz-0s0Yz-NG3lWf8ydf-0vX5ueVhy3CbbYNK0kA5n0wPYXF8_rRFGuAqfCqOoI1PujSw0rQd24kr5AKlXi7_7s09j9al_WmFQLwNvP5GTB4nctmco_Q9TloeR6I/s640/196475.jpg" width="599" /></a></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
Det här var min sommarkrönika i Aftonbladet lördagen den 6 juli.</div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
Jag skrev med dubbel avsikt: Tydliggöra de för oss farligt fega EU-regeringarnas undfallenhet inför det sjunkande men fortfarande allmänfarliga Nordamerikanska imperiet och samtidigt visa på den fasthet med vilken Per Albins regering trots sin militära svaghet och sitt helt utsatta läge förmådde handla. Det är många - särskilt bland det som kallas vänster - som inte inser detta. </div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
Min avsikt med denna publicering var naturligtvis att hjälpa läsarna se de nuvarande styrandes totala eländighet, tänka efter och dra slutsatser.</div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
Jan Myrdal</div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
Varberg</div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
13-07-08</div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
NÄR KREATUREN FEGNAR</div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
Jan Myrdal</div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
Visst går det
Nordamerikanska imperiet mot sin undergång. Fast imperier tar tid på
sig i döendet. Minns att det brittiska välde som markerat sin
upplösning med Macmillans tal om Förändringens vind den 3 februari
1960 gick ut i ett nytt kolonialkrig mot Argentina för
Falklandsöarna tjugotvå år senare. Ja papperstigern han haver
tänder; käften full så blankt och grömt.</div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
</div>
<a name='more'></a><br />
<br />
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
Inte undra på att våra
regeringar i EU och runtom fegnar när Washington höjer rösten.
Snowden lydde sitt samvete. Han handlade som en hederlig karl när
han avslöjade att Förenta staternas regering, hyckleriets farbror
Sam, för profitens skull ljög världen rakt i ansiktet och snikade
sig till såväl sina vänners affärshemligheter som deras
diplomatiska och militära nationella hemligheter.</div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
Ja, Uncle Sam skändade
offentligen sina officiellt närmaste och lydigaste. Drog ner dem de
politiska byxorna så Fran<span style="color: navy;"><span lang="zxx"><u><a href="http://sv.wikipedia.org/wiki/Fran%C3%A7ois_Hollande">ç</a></u></span></span><span style="text-decoration: none;">ois
Hollande fick stå där skyltande inför sitt folk med skammen
hängande och hon den bjärta Merkel tvangs inför väljarna söka
skyla sin bara rumpa så gott hon kunde. Och de vågade inte mer än
muttra lite. Fy fan!</span></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm; text-decoration: none;">
Men
värre blev det. Österrikes arma regeringspatrask lydde order, slog
ihop stövelklackarna och tvingade mot all internationell sed ned
Bolivias presidentplan för att de av Han som Bestämmer beordrats
snoka om Snowden fanns ombord. Det blir en anmälan till
Säkerhetsrådet. Men där sitter de lydiga.</div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm; text-decoration: none;">
Inte
skulle Reinfeldts Sverige varit bättre. Att ett socialdemokratiskt
inte skulle varit det vet vi ju. Minns hur den efter att hon mördats
helgonförklarade Anna Lindh och den juridiskt dubiöse Thomas
Bodström såg till att de oskyldiga egyptierna greps, kränktes på
flygplatsen och av CIA flögs till tortyr i Egypten.
</div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Times New Roman, serif;"><span style="font-size: small;"><span style="text-decoration: none;">De
nuvarande EU-regeringarna förmår inte visa den rakryggade hållning
som Per Albins förtalade samlingsregering trots vår militära
svaghet visade mot påtryckningarna under det förra storkriget. Den
stod mot det kraftiga fransk/brittiska kravet (livligt understött av
den finländska regeringen) på militär genommarsch för en
ententens krigsinsats på Finlands sida mot Sovjet. Bidrog trots
generalernas intriger och larmet i massmedia till marsfreden. Vägrade
delta i korståget österut 1941. Vägrade trots tyska krav (och
Högerns vilja) införa verkligt partiförbud och lät så i tysthet
Sverige hysa sambandscentraler för motståndet i Norden och på
kontinenten. Kunde efter 1943 då Sverige rustat till dess ett tyskt
anfall skulle bli kostbarare än ockupationen av Danmark och Norge
steg för steg avveckla de påtvingade eftergifterna. Jag minns det
väl. Jag var ju med.</span></span></span></div>
<br />
<br />Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/11916133571938410654noreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-6572833874181600255.post-61931093307825846522013-07-02T04:35:00.001-07:002013-07-02T09:02:23.424-07:00I BRIGHTON FÖR INDIENDISKUSSION<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgutTTM5t1AsdftMWf0bbDdYftMhdwQqIbQrZwozA5Z2RfUGSiWsVqjiaHKqEFJIP_FNZVs2SMw0ziW3T2Ml_taPW_qzn0fOBwsoNIQPAHdG4DYHxmHYbTUFtQq9i54aCpM9gQx9dNjJN4/s1600/Dokument+(9).tif" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgutTTM5t1AsdftMWf0bbDdYftMhdwQqIbQrZwozA5Z2RfUGSiWsVqjiaHKqEFJIP_FNZVs2SMw0ziW3T2Ml_taPW_qzn0fOBwsoNIQPAHdG4DYHxmHYbTUFtQq9i54aCpM9gQx9dNjJN4/s320/Dokument+(9).tif" width="205" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiFUdunz8w_kJb8qLwDXkVqrzql_VLjmqyjzoylrk1ut0-mhqxijVjuUGrsP7nWw4cesHr3-WQdRKNh6pY-1USnigPIrjTgFG4HZdLKxK8bpBIWFNH_nAUvf66yrnOsb1nlum-SSjkWIEA/s1600/Dokument+(4).tif" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiFUdunz8w_kJb8qLwDXkVqrzql_VLjmqyjzoylrk1ut0-mhqxijVjuUGrsP7nWw4cesHr3-WQdRKNh6pY-1USnigPIrjTgFG4HZdLKxK8bpBIWFNH_nAUvf66yrnOsb1nlum-SSjkWIEA/s320/Dokument+(4).tif" width="202" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgNwxnO8tM3HgzVNxMcixKCwgD81dCZ4KH4IXeP6PyzSCkToNFSeAg_Phlgxl8rgIQbrl2IUvBefls_nD9m0AjJBbA0abBp18o9uRbPOde_xTEJZannV2_feIr4d88YymGwigIBiVENNxs/s1504/Dokument+(3).tif" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgNwxnO8tM3HgzVNxMcixKCwgD81dCZ4KH4IXeP6PyzSCkToNFSeAg_Phlgxl8rgIQbrl2IUvBefls_nD9m0AjJBbA0abBp18o9uRbPOde_xTEJZannV2_feIr4d88YymGwigIBiVENNxs/s320/Dokument+(3).tif" width="230" /></a></div>
<br />
<div dir="ltr">
<div style="color: black; font-family: 'Calibri'; font-size: 12pt;">
<div>
:
<br />
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: medium;">EN DELVIS
RESERAPPORT</span></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: medium;">Kom i natt
hem från Storbritannien. Hade varit i Brighton tre dagar. Fyra med
resedag. Jag var där för att tala solidaritetsrörelse och
solidaritetsarbete för ”Stop the War” och situationen i Indien;
bakgrunden till och utvecklingen av det verkliga inbördeskrig som
pågår för ”Indian Workers association”. Därtill se lite av
hur arbetet är för kamraterna i ett invandrartätt område i
Storbritannien.</span></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: medium;">Jag bodde
hemma hos ett pakistanskt pensionärspar från ”Indian Workers
Association” samman med en punjabikamrat därifrån jag mött i
Punjab – och bott hos i London. Han hade kommit upp från London
med en kappsäck böcker (bland annat min bok på olika språk) åt
lokalavdelningen.</span><br />
<a name='more'></a></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: medium;">Till ”Stop
the War”-mötet fanns en inledare från Kashmir, en från Palestina
och jag. Grunden för mötet var rätten till självständighet. Jag
skulle tala om erfarenheter från solidaritetsarbete detta senaste
sekel och de principiella frågorna. Det hölls i ett islamiskt
center, en moské. Det var ju för ”Stop the war” ytterligt svårt
att finna lokal. Man påpekade i förväg för mig att det skulle
finnas polisagenter i publiken som noterade vad som sades. Det var
väl lite över hundra deltagare. Flertalet var muslimer i
traditionell klädsel. Mötet gjorde också avbrott för att de
troende skulle kunna få tillfälle att be. Men mötet var som sådant
inte religiöst. Vilket framgick såväl av bokbordens utbud (med
också min bok på engelska och punjabi) som diskussionerna. </span>
</div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: medium;">Det
rapporterades bland annat konkret om bojkottarbetet mot företag som
sålde produkter från de ockuperade områdena i Palestina och om
förberedelserna för den lastbilskonvoj som landvägen skulle söka
ta sig till det ockuperade Kashmir. (Pakistans roll diskuterades
under mötet. De flesta talare hävdade att Pakistan nu erkände
Kashmirs rätt till självständighet vilket Indien inte gjorde. På
den karta som delades ut visades Aksai Chin som en av Kina ockuperad
del av Kashmir.) Efter mötet bjöd moskén på en traditionell
måltid, enkel och god. Aktivister hade stått för inköp och
matlagning.</span></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: medium;">Söndagens
möte hölls i en liten lokal i anslutning till en sikhisk
organisation. Inte en gurdwara men näst intill där ”Indian
Workers Association” hade ett rum. Typiskt är att där fanns
mycket litteratur och material om Ghadar-partiet och dess martyrer.
Därmed också om – och hyllning till - den ghadarmedlem som nu är
känd i Punjab och hela Sydasien och bland dess diaspora som
”<span style="font-weight: normal;">Shaheed-i-Azam (den store
martyren) Sardar Udham Singh”. Den vilken i London den 13 mars
1940, nästan 21 år efter Jallianwala Bagh massakern sköt ner den
högste brittiske ämbetsman ansvarig för massmorden, O'Dwyer, samt
även Zetland, då 1940 Secretary of state for India – vilken dock
överlevde. Udham Sing flydde inte efter mordet. Han hävdade att han
handlat för att återställa rättvisan och bidra till att britterna
skulle fördrivas. Han hängdes 31 juli 1940.</span></span></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: medium;">Rummet var
packat. Majoriteten var från Sydasien. Punjaber mest. Men jag tror
det fanns någon britt med. Rummet var dock litet så det kunde väl
inte sammanlagt ha varit mer än 30 – 40 personer. Det blev ett
mycket bra möte med livlig diskussion. Indien som mång-nationellt;
vad som skiljer det gamla kommunistpartiet och naxaliterna i
kastfrågan; religionen och traditionen; hur naxaliterna rättat till
misstagen från sjuttiotalet, möjligheterna att trots repressionen
nå mellanskikten i städerna bland annat.</span></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: medium;">Det hade
tidigare varit hårda konflikter om lokalen med en grupp då ledande
Indian Workers Association-medlemmar som tillhörde CPI (M). De kunde
inte tillåta att det talades om Kashmir. De erkände inte den
nationella frågan. Men det hade lösts genom att de nu inte hade
kontroll över lokalen.</span></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: medium;">Efteråt
på kvällarna diskussioner med andra vänner och närstående.
(Värden var punjabi men inte religiös och bjöd de bland oss som
smakade på whisky.) Man hade bildat en studiecirkel som samlades var
vecka för att diskutera utifrån min bok kapitel för kapitel. Man
menade dock att titeln på punjabi-upplagan - ”Revolutionen bankar
på Indiens dörr” - var bättre än den jag valt för den
engelskspråkiga upplagan. Framhöll att det var utgåvorna på de
olika språken som var viktigare än den engelskspråkiga upplagan
som bara kunde nå en liten – övre medelklass mest - del av den
läskunniga publiken. </span>
</div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: medium;">Det
Brighton jag rörde mig i var sydasiatiskt. Med ett visst nyare
inslag av östeuropéer. Husen var brittiskt traditionella men
gatulivet var sydasiatiskt. Organisationerna var viktiga men fattiga
och utsatta för såväl polisövervakning som provokationer. Man gav
mig också en stor kasse full med böcker. För mig var detta en
viktig resa där jag både upplevde och lärde mig mycket. </span>
</div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: medium;">Nu till
det problematiska. Jag hade köpt biljetter från Snidaregatan 20 och
åter vilka arrangörerna skulle betala. Totalt c.- 2 000;- Men på
Landvetter där jag väntade på avresa meddelades klockan 22 att
planet var inställt. Man hoppades det hade reparerats till dagen
efter. Men bolaget kunde inte garantera mig att jag skulle vara i
Brighton i tid för mötet. Inte heller kunde de erbjuda mig
hotellrum i Göteborg – vilket flygplatspersonalen dock ordnade på
flygplatshotellet. Jag blev tvungen ta den enda återstående biljett
som skulle ta mig till Brighton i tid. KLM Business class, klockan
sex på morgonen. Ohyggligt dyrt. Men jag gjorde det. Alternativet
hade varit att säga återbud. Nu var de biljetter jag tagit på mitt
VISA-kort uppe i över 10 000:-.</span></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: medium;">Detta
kunde jag inte begära att få av arrangörerna. Jag visste ju precis
hur de hade det. Kamraterna i Brighton skulle se vad de kunde få
tillbaka från Midlands. De gjorde också en insamling för
biljettkostnader. Totalt fick de ihop 400 pund. Resan kostade mig
alltså en del över 6 000. Det får jag ta. Aftonbladet skall ju
betala för de artiklar de beställt och jag antar jag får någonting
från Celanders för höstboken. Men så här är det.</span></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: medium;">Jan Myrdal</span></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: medium;">13-07-02 .</span></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
</div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
</div>
</div>
</div>
</div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/11916133571938410654noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-6572833874181600255.post-90435750243924604482013-06-26T03:52:00.001-07:002013-06-27T03:02:26.609-07:00<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: x-large;">DEN
TJÄNANDE ANTISEMITISMEN</span></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
I Dagens Nyheter publicerade Bachner en vilseledande text om Hillersberg. Jag skrev ett tillrättaläggande.<br />
Men det kunde inte publiceras.</div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
Ty som Björn Wiman skrev:</div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
Hej Jan. Nej, den har vi inte möjlighet att ta. Har andra inlägg i saken
som måste gå före. Bästa hälsningar Björn</div>
<div>
</div>
<div>
<br />
Men jag vet att att frågan är viktig. Hinner dock i dag inte gå runt i pressen. Jag flyger till Birmingham för tala och diskutera Palestina, Kashmir och inbördeskriget i Indien.</div>
<div>
Jag lägger alltså texten här. Läs! Diskutera! Sprid!</div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
</div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: medium;">ANTISEMITISK
VERKLIGHET</span></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: medium;">Jan Myrdal</span></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: medium;">Bachner
skriver i Dagens Nyheter 130624 om Hillersberg men tar faktiskt miste
om bildtolkningen. Dock inte om antisemitismens existens. Vid detta
laget finns väl nog några miljoner, flest i arabvärld och bland
muslimer från Indonesien till Sverige, som ser ”judarna” som
upphov till allt elände och vilka i den meningen kan definieras som
antisemiter.</span></div>
<a name='more'></a><br />
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: medium;">Att
antisemitism som alla motsvarande religösa, etnicistiska och
”rasistiska” föreställningar är oförnuftig och samhälleligt
skadlig är en sak. Men just därför är det nödvändigt diskutera
bakgrunden.</span></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: medium;">Det finns
gamla föreställningar om judar, ungefär som andra liknande
etniskt/religiösa stereotyper. De har sin historia. En oskyldig är
den äldre nordamerikanska synen på ”svenskar”, storvuxna och
rätt korkade invandrare som dricker för mycket: ”squareheads”.
På engelska kallas kålroten ”swede” ty den är en svensk gåva
till mänskligheten. Detta har samtidigt blivit en folklig sinnebild
för svensken. Antisemitismen i Europa är betydligt allvarligare
men har även den sin historiska och sociala bakgrund som går att
undersöka. Den kom att spela stor roll i de nazistiska folkmorden
under Andra världskriget. De var inte i sig tyska. I Polen, Ukraina
och Baltikum spelade av historiska skäl just den inhemska
icke-judiska befolkningen stor del i judeutrotningen.</span></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: medium;">Rester av
dessa föreställningar finns naturligtvis fortfarande. Men de är
inte avgörande för den antisemitism som nu hela tiden växer
världen över med nya miljoner anhängare. Den har att göra med den
palestinska katastrofen – al nakba – då 750 000 palestinier
förlorade sina hem och det därpå följande upprättandet av staten
Israel på deras jord.</span></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: medium;">I och för
sig funnes teoretiska möjligheter till en annan utveckling i
Palestina. Det fanns tidiga sionister som tänkte sig en
mångnationell framtid. Det fanns möjliga kompromisslösningar som
den vilken staten Israels senare premiärminister Yitzhak Shamir
ville förhindra genom att av taktiska skäl låta mörda Folke
Bernadotte. Men jag ser nu inte dessa möjligheter till en
”sydafrikansk” lösning. Tecken på någon förändring av staten
Israel som en invandrarstat vilken definierar sig som judisk finns
inte. Samtidigt är araberna alltför många och alltför starka för
att lösningen skulle kunna vara att de utsattes för en
förintelselösning som den aboroginerna i Australien och
autochtonerna i Nordamerika drabbades av. Det kommer alltså att
rinna mycket blod i framtiden.</span></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: medium;">Men
antisemitismen liksom alla liknande militanta sociala fördomar är
oss i Sverige skadlig och bör bekämpas. Det finns skäl till att
detta försvåras. Vi som var politiskt aktiva under Andra
världskriget känner dem. Det var nödvändigt att samtidigt som vi
sökte skapa största möjliga aktiva motstånd mot Hitlers Tyskland
även i Sverige ta upp kampen mot det så kallade tyskhatet. Det
tyskhatet var i krigssituationen på ett sätt (som under första
världskriget) begripligt men dock en verklig fara. Hemingway var
inte ensam om att offentligen hävda att tyska män efter den
allierade segern måste tvångssteriliseras för att förhindra ett
Tredje världskrig. Stalin tvangs söka hindra den i Ryssland
omåttligt populäre Ehrenburg från att fortsätta publicera sina
tyskhatande artiklar. Skälet var inte enbart att
Hemingway/Ehrenburgs texter i teorin var felaktiga; allvarligare var
att de direkt tjänade Goebbles propaganda. De utnyttjades av Tredje
rikets propagandister för att stärka den tyska ”värnkraften”
och förlänga kriget. Just så som den växande antisemitismen nu
utnyttjas i Israel för att stärka dess hårda och katastrofala
politik.</span></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: medium;">Den som
vill förstå den svårighet vi hade att tydliggöra detta kan läsa
igenom den tidskrift som spreds genom tyska legationens kontaktnät:
”Der Deutsche in Schweden: Mitteilungsblatt für das Deutschtum in
Schweden” 1935 – 1945. (Samlingen finns förutom på KB och i
mitt bibliotek bland annat också i Arbetarrörelsens arkiv och Lunds
Universitetsbibliotek). Den var inte bara organ för NSDAP:s
utrikesavdelning, där fanns de alla. Sångföreningar och
filmsällskap, naturälskare och husmodersföreningar. Alltså drog
den in hela den stora tyska hantverkar- och medelklassdiasporan i
Sverige. De flesta bland dem var egentligen opolitiska eller allmänt
(kälk)borgerliga. Militant antisemitiska var de heller inte. Men de
fångades på så sätt i det goebbleska nätet och tjänade till att
hos oss sprida den tyska sanningen; dess tredjerikessyn.</span></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: medium;">Våra
kamrater, de medvetet antifascistiska tyska emigranterna var få. </span>
</div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: medium;">På
motsvarande sätt som då i början av fyrtiotalet arbetar nu de
israeliska statsorganen. Troende i religiösa samfund, de en gång
kibbutzfrälsta, sådana med familjerötter från shtetler i
Östeuropa, ättlingar till överlevande från Auschwitz, allmänt
kulturintresserade, alla som upplever en judisk identitet; de drivs
med hotet om en växande antisemitism att solidarisera sig med den
israeliska staten och försvara dess allt katastrofalare och
allmänfarliga politik.</span></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: medium;">De vilka
på en gång anser sig ha judisk identitet – religiös eller
sekulär – och bekämpar den nuvarande israeliska statens politik
är få. </span>
</div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: medium;">Bachner
kommer icke att inse detta. Tyvärr.</span></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/11916133571938410654noreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-6572833874181600255.post-86975377838669816352013-06-06T11:59:00.002-07:002013-06-07T10:32:18.609-07:00DEN ANDRA AV TVÅ NATIONALDAGSTEXTERDet här sade jag i Falun för tolv år sedan. Tyvärr har jag ingen bild. Men jag var klädd i den Gustafsdräkt jag har rätt till.<br />
<br />
Men här fick jag bilden! På nätet från Håkan Engvall. Tack. Där bakom sitter Gun Kessle!<br />
<img alt="" class="fbPhotoImage img" id="fbPhotoImage" src="https://fbcdn-sphotos-a-a.akamaihd.net/hphotos-ak-prn2/603046_648287698518102_641920076_n.jpg" /><br />
<span style="color: #333333;">Håkan wrote: "På bild 1 samtalar han med P-O
Tellander, en av de ansvariga för Maratonfesten mot EU som Nej till EU i Dalarna
arrangerade."</span> <br />
<br />
Och här skickade han den andra bildeen!<br />
<br />
<img alt="" class="spotlight" src="https://fbcdn-sphotos-g-a.akamaihd.net/hphotos-ak-ash3/941230_648287685184770_1924864542_n.jpg" style="height: 554px; width: 398px;" /><br />
<br />
<h3 class="western" style="font-style: normal; font-weight: normal; line-height: 150%;">
För nationen och kulturen</h3>
<div class="western" style="font-style: normal; font-weight: normal; line-height: 150%;">
Tal i Falun 01-05-21 vid anti-EU-manifestationerna i samband med
kulturministermötet. </div>
<div class="western" style="font-style: normal; font-weight: normal; line-height: 150%;">
<br /></div>
<div class="western" style="font-style: normal; font-weight: normal; line-height: 150%;">
Jag skall tala om nationen. Det finns en avgörande skillnad mellan
det folkliga kravet på vänskap och solidaritet mellan folken och
den uppifrån påbjudna och styrda övernationaliteten.</div>
<div class="western" style="font-style: normal; font-weight: normal; line-height: 150%;">
<br /></div>
<div class="western" style="font-style: normal; font-weight: normal; line-height: 150%;">
Detta gör jag på förekommen anledning som det heter; nu dessa
dagar har kulturbyråkrater samlats här i Falun. De samtalar och
samäter och samplanlägger. Men de gör det inte bara som överhet
och byråkrati i allmänhet utan som företrädare för den
Europeiska Unionen. Den kultur de representerar och den styrning de
söker införa är inte vår; den är det dåtida Nya Europas av år
1941.</div>
<a name='more'></a><br />
<div class="western" style="font-style: normal; font-weight: normal; line-height: 150%;">
<br /></div>
<div class="western" style="font-style: normal; font-weight: normal; line-height: 150%;">
Att jag bär folkdräkt är passande ty detta är ett allvarligt möte
och dräkten är högtidsdräkt. Men en av annan karaktär än de
andra två; överhetens frack och officerarnas paraduniform. Jag kan
gott bära den. Min gravrätt har jag på Gustafs kyrkogård. Där
torde jag grävas ned inom något tiotal år åtminstone. Och liksom
jag en gång valde att tala radiosvenska för att kunna förstås av
alla svenskar oavsett hemort och oavsett ursprung bär jag folkdräkt
vid högtidsdagar. Nationen och dess symboler är viktiga. Jag minns
nämligen hur de äldre resonerade för snart sjuttio år sedan när
det gällde flaggan på Första maj:
</div>
<div class="western" style="font-style: normal; font-weight: normal; line-height: 150%;">
<br /></div>
<div class="western" style="font-style: normal; font-weight: normal; line-height: 150%;">
Vi får inte låta reaktionen och nassarna ta över flaggan och
nationen. Det finns – också inom EU-motståndet — bland
självutnämnda radikaler i Sverige en rädsla för flaggan och
nationen. Det är ett tyskt inflytande. Där förmådde Weimartidens
demokrater inte ta klar ställning. De flummade och lät Hitler ta
över inte bara folklighet (försök säga ordet på tyska!) och
folkrörelse och folkmusik och folkdans och folkdräkt. Demokraternas
oförmåga hörde samman med det tyska folkets nederlag 1848 och
1914. Den bidrog till det tyska folkets hjälplöshet inför Hitler
och den tragedi för alla kringliggande folk detta utlöste. Den
tyska nationella oförmågan bidrar än i dag till det oss alla
hotfulla tyska politiska eländet. Vi bör se detta tyska inflytande
för vad det är och inte som radikalism.
</div>
<div class="western" style="font-style: normal; font-weight: normal; line-height: 150%;">
<br /></div>
<div class="western" style="font-style: normal; font-weight: normal; line-height: 150%;">
När det gäller nationen bör de svenskar som vill vara radikala i
stället lära av den starka norska målrörelsen. Dess
ungdomsrörelse är nationell. Den går klädd i bunad, är norsk och
tar tydlig ställning för samernas rätt och de norska muslimernas
rätt till sina moskéer. Den är folklig alltså.
</div>
<div class="western" style="font-style: normal; font-weight: normal; line-height: 150%;">
<br /></div>
<div class="western" style="font-style: normal; font-weight: normal; line-height: 150%;">
Den nationella tillhörigheten är inte en fråga om ras — vad nu
det är - och inte om gener. Vem kan för övrigt med säkerhet
uttala sig om sin härstamning några generationer tillbaka?
</div>
<div class="western" style="font-style: normal; font-weight: normal; line-height: 150%;">
<br /></div>
<div class="western" style="font-style: normal; font-weight: normal; line-height: 150%;">
Men nationer existerar. De är historiskt betingade gemenskaper av
särskilt slag. De är inga hjärnspöken. Det är bara att lämna
landet och resa ut. Frankrike finns, Spanien finns. England finns,
Irland gjorde sig fritt under förra århundradet men har funnits som
nation lika länge som vi, Skottland finns som nation och kämpar för
sin suveränitet. Och så vidare. Men inte nog med att nationerna
existerar och att nationsbildningen inte heller i vår världsdel är
ett avslutat kapitel, nationernas historiska roll är långt ifrån
avslutad. De utgör ännu under överskådlig historisk tid själva
den ram inom vilken ett folkstyre kan utvecklas.
</div>
<div class="western" style="font-style: normal; font-weight: normal; line-height: 150%;">
<br /></div>
<div class="western" style="font-style: normal; font-weight: normal; line-height: 150%;">
Regeringsformen av år 1809 uttryckte det föredömligt klart:
”Svenska folkets urgamla rätt att sig beskatta utövas av Riksens
Ständer allena vid allmän riksdag.” Konflikten mellan herrar och
folk — herremakt eller folkvälde — har präglat hela vår
historia. Just nu har herrarna topside, marknadens män eller
överklassen och dess politiska tjänstfolk — hur man nu vill
beskriva dem — lyckats kapa åt sig större makt. Begränsat
möjligheten för folket att — genom valda ombud — sig själv
beskatta och sköta sin egen finanspolitik.
</div>
<div class="western" style="font-style: normal; font-weight: normal; line-height: 150%;">
<br /></div>
<div class="western" style="font-style: normal; font-weight: normal; line-height: 150%;">
Vi vet vad som händer med det vi kallat alliansfrihet. Vi vet vad
som håller på att hända med det nationella försvar vi sedan
början på trettiotalet haft en nästan fullständig nationell
enighet kring – det trots att militärledningen periodvis
konspirerat med främmande makt. Nu skall officerare och manskap bli
legoknektar i främmande intressens tjänst. Och våra folkvalda
skall inte längre ens formellt bestämma över krig och fred; det
skall regeringen göra på order från EU. Så är det och vi alla
vet det. Men hela vårt nuvarande topside med politiskt korrekta
ministrar, partiledare, statssekreterare och ledarskribenter i
spetsen talar och skriver mörkt. De låtsas som om nationen antingen
redan har upphört eller är en gammal skamlig vanlighet som bör
skyfflas undan fortast möjligt. </div>
<div class="western" style="font-style: normal; font-weight: normal; line-height: 150%;">
<br /></div>
<div class="western" style="font-style: normal; font-weight: normal; line-height: 150%;">
De trollar med truten och söker
framställa det som om nationen — Sverige — är rasism,
chauvinism och folkfiendskap. Det är inte att undra på att de gör
så. Av rent individuellt egoistiska skäl tillhör för dem den
svenska nationen det som historiskt redan bör vara passerat. Hur
skall de annars göra rätt för de pengar de betalas med? Deras väg
upp till Eurocratien och deras ökande tillgång till dess sportler
kräver nationens upphörande.
</div>
<div class="western" style="font-style: normal; font-weight: normal; line-height: 150%;">
<br /></div>
<div class="western" style="font-style: normal; font-weight: normal; line-height: 150%;">
Det tyska eländet är inte tillvaron av tysk nation utan att den
tyska nationstillblivelsen ständigt aborterats och de olika tyska
rikena gång på gång fötts fram som historiska missfoster. Res
till östra Tyskland och iaktta hur den nya nationella enheten än en
gång vanskapats. Vi kan inte lösa det tyska problemet utifrån. Det
måste det tyska folket göra. Men vi måste sträva efter att det
tyska militärekonomiska komplexets inflytande över oss begränsas.
Jag har sagt det förr. Jag säger det igen. Gå till biblioteken.
Läs Reichswirtschaftsminister Funks program för det nya Europa från
sommaren 1940. Gå till de tyska dokumenten från den tiden. Mening
för mening, ja ord för ord fullföljer EU Tredje Rikets program
från dessa år. EU gör det till och med i hymlandet och hycklandet
om omsorg om de små folkens intresse. Subsidiaritetsprincipen är av
1941! Och då som nu är det samma marknadskrafter i vårt land vilka
strävar efter att flytta in oss i det vilket då som nu kallas
”Det Europeiska Huset”.</div>
<div class="western" style="font-style: normal; font-weight: normal; line-height: 150%;">
<br /></div>
<div class="western" style="font-style: normal; font-weight: normal; line-height: 150%;">
Ja, den övernationella överhetsstat som topside också i Sverige
för sin egen goda försörjning söker upprätta är inte av
särskilt nytt slag även om de talar om sin IT-modernitet och sin
den nya teknikens samhälle. Den övernationella överhetsstaten har
sina anor i Napoleons Kontinentalsystem, Heliga Alliansen,
Centralmakternas strävan till Mitteleuropa under första
världskriget och det Tredje Rikets Neuropa under andra världskriget.
Men det blir ingen stabil statsbildning hur överstatlig den än är.
När jag år 1965 reste i dåvarande sovjetiska Centralasien var det
riket kallat Sovjetunionen mäktigt men jag kunde iaktta hur det
nationella förtrycket och bristen på folkstyre skapade hat och
motsättningar och undergrävde ekonomin. Om detta skrev jag. Den
dåtida Sovjetunionen hade slagit in på samma väg som Europeiska
unionen nu.
</div>
<div class="western" style="font-style: normal; font-weight: normal; line-height: 150%;">
<br /></div>
<div class="western" style="font-style: normal; font-weight: normal; line-height: 150%;">
Ideologiskt talades det då om ”sovjetnationalitet” som i EU nu
om ”europeisk identitet”. Från olika alltmer rättslösa folk
kunde individer då klättra upp i den styrande nomenklaturan som man
nu kan i den styrande Eurocratien. Vilka följder fick detta? Denna
uppifrån påbjudna övernationalitet förde till den mest rasande
nationella chauvinism. Av den officiella påbjudna enigheten blev det
inbördes folkhat vi nu kan iaktta. Sådan falsk enhet uppifrån som
i Brezjnevs Sovjetunion och dagens EU slutar i katastrof.
</div>
<div class="western" style="font-style: normal; font-weight: normal; line-height: 150%;">
<br /></div>
<div class="western" style="font-style: normal; font-weight: normal; line-height: 150%;">
Något fredsprojekt är EU inte och dess krig på Balkan har sin
historia. Jugoslavien hade problem. Men det var Förbundsrepubliken
Tysklands underrättelsetjänst som arbetade samman med kroatiska
terrorister för att spränga staten; det var Förbundsrepubliken som
i eget ekonomiskt intresse i enlighet med Tysklands klassiska Drang
nach Osten — drog EU med sig i det diplomatiska spelet. Nu siktar
samma krafter mot Kaukasus och dess olja. Bland de politiker och
statsmän som detta ordförandehalvår gästat Sverige finns inte
bara gamla Francovänner och allmänt korrupta ministrar utan också
personer vilka för sina gärningar uppenbart borde stå inför rätta
som krigsförbrytare — sådana som Javier Solana, för att bara ta
ett exempel.
</div>
<div class="western" style="font-style: normal; font-weight: normal; line-height: 150%;">
<br /></div>
<div class="western" style="font-style: normal; font-weight: normal; line-height: 150%;">
Nå, i Sverige kan jag ännu skriva att en Solana bör ställas inför
rätta och att en sådan som den tyske utrikesministern Joshika
Fischer skulle jag aldrig ta i hand och aldrig släppa in som gäst i
mitt hus. Han är själva urtypen för den föraktlige politikern;
den som klättrar sig upp som fredsvän och demonstrant för att så
utnyttja sin officiella övertygelse till att skaffa sig en välbetald
post som krigförande utrikesminister. Ett politiskt as alltså. Men
redan tvingas socialdemokratin att ändra sitt program då de gamla
programmen blivit författningsfientliga. Redan diskuteras i EU hur
en från Tyskland inspirerade lagstiftning skall kunna skydda denna
europeiska överstatlighet genom att bestraffa såväl mot EU riktad
författningsfientlighet som mot EU och dess institutioner riktad
Staatsverleumdung och EU:s tjänstemän skall få tyskt ämbetsskydd.
Fy fan! Då blir det en plikt för anständiga skribenter att ställas
inför rätta.
</div>
<div class="western" style="font-style: normal; font-weight: normal; line-height: 150%;">
<br /></div>
<div class="western" style="font-style: normal; font-weight: normal; line-height: 150%;">
Men kulturen då?
</div>
<div class="western" style="font-style: normal; font-weight: normal; line-height: 150%;">
<br /></div>
<div class="western" style="font-style: normal; font-weight: normal; line-height: 150%;">
Den frågan är lätt att besvara. EU söker utnyttja kulturen och
det stora arvet. Man gör det på exakt samma sätt som Tredje Riket.
Beställ fram de stora praktskrifterna från dåtiden; de där Tredje
riket i ord och bild förklarar: ”Europas dyrbara arv. De
kulturella förbindelser vilka sedan århundraden binder samman
Europas stater. Varje kontinentens folk har med sitt eget andliga
skapande bidragit till den stora kulturgemenskapen: endast så kunde
det mångfald skapas vilken ger den europeiska kulturen dess kraft,”
hette det 1942 i ”Illustrirte Zeitung” och på dess omslag till
det maffiga specialnummret ”Der europäische Mensch” från 1944
rider Europa på tjuren.
</div>
<div class="western" style="font-style: normal; font-weight: normal; line-height: 150%;">
<br /></div>
<div class="western" style="font-style: normal; font-weight: normal; line-height: 150%;">
Nu hollywoodiseras nazismen. Som om den enbart bestod av piskor och
stövlar. Den var betydligt farligare än så. Det vet vi som var med
och minns de sinnevärldsliga nazisterna. Det är därför viktigt
att gå till biblioteken och se hur vackert den tidens folkmördande
europeiska nyordning presenterade sin ideologi. Ty då ser man
tydligt var den Europeiska Unionen har sina rötter.
</div>
<div class="western" style="font-style: normal; font-weight: normal; line-height: 150%;">
<br /></div>
<div class="western" style="font-style: normal; font-weight: normal; line-height: 150%;">
Nu som då söker också den inom nyordningen styrande byråkratin
använda ekonomiska påtryckningar för att skaffa sig ideologisk
legitimitet. Såväl folket som makten behöver alltid konst och
kultur. Folken för att nå medvetande. Makten för att styra. Det
finns utmärkta redovisningar för det ockupationstida kulturarbetet
i Frankrike. Läs dem! Också EU:s byråkrater vet att den som
betalar kusken bestämmer färden. Peter Curman har ordentligt visat
hur EU:s kulturbyråkrati arbetar för att inordna kulturen och
kulturarbetarna i sitt ekonomiskt/militära maktkomplex. Ja, EU söker
använda kulturen som instrument mot såväl det egna inre motståndet
som mot världen utanför den europeiska fästningen. EU söker
korrumpera konstnärer och författare.
</div>
<div class="western" style="font-style: normal; font-weight: normal; line-height: 150%;">
<br /></div>
<div class="western" style="font-style: normal; font-weight: normal; line-height: 150%;">
Lika väl som det nu blir nödvändigt att säga att den svenske
officer som — om förslaget att svenskt manskap skall kunna skickas
ut i den nya EU-armén — accepterar att stå kvar i krigsmakten och
därmed kunna beordras ut som legoknekt har gjort sig ärelös och
blivit föraktlig; lika väl blir det nödvändigt att säga att de
konstnärer, författare, skådespelare som nu deltar i EU:s projekt
gör sig skamliga som Olaf Gulbransson och Knut Hamsun för att bara
ta ett par dåtida namn. Sverige ut ur EU!
</div>
<div class="western" style="font-style: normal; font-weight: normal; line-height: 150%;">
<br /></div>
<div class="western" style="font-style: normal; font-weight: normal; line-height: 150%;">
Nej till EMU!
</div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/11916133571938410654noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-6572833874181600255.post-52044012786434966282013-06-06T11:34:00.003-07:002013-06-06T11:51:11.992-07:00Två nationaldagstexter. EN BAKGRUND TILL FRÅGAN OM NATIONEN<br />
<br />
Nu på nationaldagen 2013 läggs på Aftonbladet ut en text från ett nationaldagstal jag höll för tjugotalet år sedan. Gott, den texten ger en viktig bakgrund till det nationella. Fast nog kunde Aftonbladet talat med mig innan den lades ut. Men kanske var de rädda att jag skulle begära honorar. Själv lägger jag i nästa inlägg ut det tal jag höll om Sverige och EU i Falun.<br />
<h1 class="abS30 abWeightNormal">
"Leve den svenska nationen"</h1>
<h2 class="abS24 abHeadlineThin abSubHeadline">
<b>Jan Myrdal</b> förklarar varför 6 juni är en dag att fira</h2>
<span class="abImageBlock">
<img alt="" height="289" src="http://gfx2.aftonbladet-cdn.se/image/10709996/485/normal/048d4d8118260/janmyrdal" width="485" />
</span>
<br />
<div class="abRight abMd2 abLeftGutter">
<ul class="abArticleToolbar abSlimList abListSpacing abShort">
<li class="fbRecommendContainer">
<div class="fbRecommendContainerInner">
<div class="fb-like fb_edge_widget_with_comment fb_iframe_widget" data-action="recommend" data-href="http://www.aftonbladet.se/debatt/article11085010.ab" data-layout="button_count" data-send="false" data-show-faces="false" data-width="140">
<span style="height: 20px; width: 130px;"></span></div>
</div>
</li>
<li><br /></li>
<li>
<div class="abTipAFriendContainer" data-href="http://wwwapp.aftonbladet.se/tipafriend/tipafriend.jsp?articleId=11085010">
<a class="abButton abButtonSocial" href="http://wwwapp.aftonbladet.se/tipafriend/tipafriend.jsp?articleId=11085010" target="_blank">
<span class="abInteract abIconMail"></span> Mejla</a>
</div>
</li>
</ul>
<div class="abItem">
<div class="abIG abIGSatelliteSmall" data-aspectratio="1.77777778" data-clicktrack="false" data-galleryurl="http://www.aftonbladet.se/debatt/article11085010.ab?idx=1" data-relationtypenames="relatedBoxMiddle" id="abIG-11085010-relatedBoxMiddle-1-90796" style="height: 82px;">
<a class="abIGLink abTxtCenter" href="http://www.aftonbladet.se/debatt/article11085010.ab?idx=1">
<img alt="Bildspel: Klicka för att starta" src="http://gfx.aftonbladet-cdn.se/image/10709997/140/normal/bf71d5389c260/debattruta" />
</a>
</div>
<div class="abIGSatelliteSmallFooter" data-aspectratio="1.77777778" data-clicktrack="false" data-galleryurl="http://www.aftonbladet.se/debatt/article11085010.ab?idx=1" data-relationtypenames="relatedBoxMiddle" title="Visa fler bilder">
<a href="http://www.aftonbladet.se/debatt/article11085010.ab?idx=1">
<span class="abPfxPrimary abIconImages"></span> Visa alla bilder
</a>
</div>
</div>
</div>
<div class="abBodyText clearfix" id="abBodyText">
<b>Nu är Säterdalen</b> försommarvacker och syrenerna blommar också hos
oss i Björkviken vid Dagarn på andra sidan den nutida länsgränsen. Det
vore lätt att tala vackert och allmänt om blomstertid och demokrati
denna sjätte juni då det är Sveriges nationaldag. Fast det tog precis
nittio år från det Artur Hazelius år 1893 började fira dagen på Skansen
till dess den år 1983 blev officiell svensk nationaldag. (Nu också
helgdag.) Ett tag kring förra sekelskiftet och några decennier framåt
tycktes det som om överklassreaktionen skulle lyckas göra den till en
överhetens dag; en dag till minne av Sveriges eländiga roll i
trettioåriga kriget och till nationsförstöraren Karl XII:s ära. Inte
undra på att förnuftigt folk då tog avstånd.<br />
Men sådan är dagen inte. Den angår oss. Av samma skäl som
förstamajdemonstrationerna för sjuttio år sedan tog flaggan tillbaka
till folket när nazister och liknande sökt lägga beslag på den måste nu
vi som inte tillhör det för sin utkomsts skull globaliserade överskiktet
medvetet och på goda skäl återta folkets historia och därmed även ta
nationaldagen tillbaka till oss. Jag ska förklara.<br />
<a name='more'></a><br />
Ty för Sverige som stat, nation och folk är den sjätte juni inget
tillfälligt datum. Efter nästan nittio år av bondekrig och nationella
frihetskrig under ledning av Engelbrekt, Sturarna och Gustav Eriksson
Vasa tog den självständiga och eftermedeltida svenska staten fast form
när Gustav Vasa den 6 juni år 1523 i Strängnäs av rikets valmän
enhälligt valdes till Sveriges konung.<br />
<b>Det moderna Sverige grundlades sedan med den regeringsform som
revolutionärerna – efter att ha avsatt den oduglige Gustav IV Adolf –
lät utfärda den 6 juni år 1809. I denna deras nya regeringsform
avskaffades med ett penndrag alla de dittillsvarande grundlagar som
möjliggjort sådant som Gustav II Adolfs, Karl XII:s, Gustav III:s och
Gustav IV Adolfs för folket olycksaliga krig.</b> <span style="display: block; float: right; font-family: Verdana,Arial,Helvetica,sans-serif; font-size: 16px; font-weight: bold; line-height: 110%; margin: 5px; text-align: center; width: 100px;"><img alt="" height="29" src="http://www.aftonbladet.se/template/ver1-0/gfx/symbols/v1/citattecken_transp_39x29.gif" style="border: 0; margin: 0 3px;" width="39" /><br />Det finns en folkligt svensk dimension som inte har ett spår med gener och blod att göra. Renrasig är ingen bland oss</span><br />
<div class="noIndent">
<b>Kring såväl 1523 som 1809</b> gavs komplikationer och motsättningar.
Självständigheten 1523 hade uppnåtts genom att Gustav Vasa slugt
utnyttjat fiendens fiende – Lübeck – och för den nya staten gällde det
att befria sig även från dess inflytande. De som kämpat i bondehärarna
fick också uppleva att den nya starka staten inte gav dem den rätt de
kämpat för.</div>
Regeringsformen antogs egentligen heller inte, som det sägs, den 6
juni 1809. Bondeståndet vägrade. Det ställde det folkliga kravet att all
jord skulle beskattas lika. Först efter starkast möjliga påtryckningar
vek bonderiksdagsmännen sig och godkände regeringsformen tre veckor
senare.<br />
Den statliga självständigheten av 1523 är oss ännu viktig och det av
två skäl. I de tyska länderna slogs Bundschuh, bonderesningen, ned i
blod. I Frankrike dess tidigare motsvarighet jacqueriet. Men i Sverige
och Schweiz segrade vi i de dåtida långa folkkrigen. Visst blev segerns
frukter långt från vad bondeuppbåden hoppats och trott på. Så är det
alltid. Men så präglades vår, det svenska folkets, kultur. Den som inte
tror mig kan resa söderut. Nederlaget för det tyska folket på 1520-talet
präglar fortfarande tyskheten med Untertanentum, undersåtlighet, och
Beamtentum, ämbetsmannavälde, liksom revolutionens seger 1791 präglar
fransmännens beteende. Citoyenneté, kallas det.<br />
<b>De nyliberaler och globalister som nu på universitet, i medier och
politik hävdar att folkligt nationsbundet kulturella olikheter är
imaginära är, om de inte tillhör det traditionellt tunna överskiktet,
antingen oberesta, dumt obildade eller köpta.</b>
<br />
<br />
<b>Men den statliga</b> självständigheten är viktig också därför att det
är med stat som med militärmakt. Vart folk har en sådan. En egen eller
en annans. Det var därför jag själv – som antimilitarist – vintern
1941/42 gick med i U30, Ungdomslandstormen i Bromma. Jag har läst att
den var reaktionär. Icke! Hemvärn var det, och hemvärn är – som Moa
Martinson hävdade – ett det vackraste ord.<br />
Likadant är det med revolutionärernas regeringsform av 1809. Jag –
som nog de flesta bland oss – menar att dess skrivningar – såväl de
folkliga rättigheterna i dess §16 som orden ”Svenska folkets urgamla
rätt att sig beskatta utövas av Riksdagen allena” – fortfarande är mer
grundläggande än de nuvarande anpassligt sliriga formuleringarna. Inte
undra på. Orden 1809 återgår på det svenska stamsamhällets traditioner
som under stora sociala strider fick sin formulering i den svenska
statens första grundlag: tillägget år 1335 till Södermannalagen som
sedan återkom i Magnus Erikssons landslag. Gå till biblioteket och läs
Södermannalagen i Holmbäck och Wesséns utgåva!<br />
Historia är inte som Ford, menade Bunkum – skit! Den angår oss alla.
Därför menar jag att det är oss en fara att Sverige nu inte längre har
en försvarsmakt som ska värna nationen utan en soldenärstridsmakt i
stormaktsspelets tjänst.<br />
<br />
<b>I dag kommer</b> officiella företrädare att tala om demokrati. En och
annan med Europadrömmar kommer att hänvisa till vad Thukydides uppger
att Perikles i sitt liktal över de stupade sa: ”Statsformen har namnet
demokrati, emedan den är så gestaltad, att makten icke tillhör ett fåtal
utan flera.” Med det citatet tänkte man inleda en europeisk
konstitution innan det projektet havererade. Men den tolkningen av det
dåtida demokratibegreppet är skolpojkshalvbildning. För övrigt gick det i
den atenska maktfördelningen tio slavar på var fri man.<br />
<b>Inte ens om man blott tar ord för sak – demokrati från grekiskans
demos, folk, och kratein, härska – är vårt samhälle demokratiskt. Vad
folk – vi – kan bestämma här i Säter eller Skinnskatteberg är inte
mycket. Det vet var och en. Fråga kommunalpolitikerna! Riksdagen med
valda ombud är också blott tillnärmelsevis vår; den är underställd EU.</b>
<br />
Sverige är inte ett folkvälde i vare sig någon rousseansk,
robespierrsk eller brantingsk mening. Samhället är närmast av Napoleon
III:s typ. En plebicitär byråkratisk maktapparat i de
taförsigprivilegierades tjänst där partier och organisationer omformats
till statsutskott och köbildningar. Men inte ens en självständig sådan
stat som 1860-talets Frankrike. Blott en lokal maktapparat, en under EU
subsidiärt bidragsberoende statsbildning.<br />
Det officiella och officiösa Sverige uppskattar inte att detta sägs.
Vore jag ung med litterära ambitioner borde jag kanske vara försiktig.
Unga intellektuella kan förlora stipendier och avancemangsmöjligheter på
olämpliga ord. Nå, jag brydde mig inte för sextio år sedan och nu när
jag fyller åttio kan jag utan större risk för efterräkningar tala
klartext. Äger någonting man kan ta ifrån mig gör jag heller inte – utom
min familjegravrätt på Gustafs kyrkogård och den gäller till 2030. Det
är min hustru Gun som ärvt det gamla småbruket i Björkviken som enskild
egendom; knappast någon förmögenhet det heller. Vilket gör det lätt och
ofarligt att skriva. Man har svårt att komma åt mig.<br />
Fast nation är mer än staten och dess tradition. Just på
nationaldagen bör vi diskutera detta. Det finns en vidare kulturell
dimension. En folkligt svensk en. Den har inte ett spår med gener och
blod att göra. Renrasig är ingen bland oss. Den kulturen sitter oss så i
bakhuvudet att vi inte är medvetna om den. Det finns en ideologisk
verklighet. Liksom det språk Olaus Petri skrev sitter oss i struphuvudet
sitter den Lutherbibel han och hans bror Laurentius Petri översatte oss
i bakhuvudet vare sig vi vill eller inte. (Husförhören fungerade; man
kan säga att de flesta bland oss i tanke, ord och handling ännu är
icke-troende lutheraner och det oavsett eventuellt invandrade förfäder.)<br />
<br />
<b>Jag tar för att visa</b> detta nu ett par exempel från privatlivet:<br />
Har ni funderat på att vi svenskar talar likvärdigt om morfar och
farfar och om mormor och farmor? Det är inte så vanligt. Vi räknar
nämligen släktskap både på kvinnolinjen och manssidan. Kognatiskt och
agnatiskt heter det. Det har inneburit att vi aldrig i Sverige kunnat få
sådant som klaner och därmed heller inte verklig blodshämnd. Vi blir
alla insläktade på någon generation.<br />
<div id="yui_3_9_1_2_1370543757486_421">
Ibland skrivs i utlandet om den
svenska synden. Det är nys. Fast traditioner skiljer. Säg orden flickvän
och fästmö. Det känns i munnen att de inte är likvärdiga. Ty fästandet –
med eller utan vittnen – är hos oss det giltiga. Som 1527 års riksdag
formulerade det: ”Händer att fästman lägrar sin piga eller fästekvinna,
böte där intet före, efter dem emellan är rätt äktenskap för Gudi.”
(Trolovningsbarn var därför äktfödda.) Stockholmsäktenskap kallades
detta på 1800-talet; sambo heter det nu. Orden förändras; beteendet
förblir.</div>
Hos oss norrut i Sverige hade jungfrudom inte heller ett positivt
värde annat än för borgerskapet (den fåtaliga adeln var europeiserat
libertinistisk). Mödomsideologin fanns söderut. Skälet är enkelt.
Klaner fanns inte hos oss och olikheterna inom byarna var inte särskilt
stora vilket gav ungdomen större frihet att prova sig fram och förälska
sig. Några bland oss är gamla nog att ha nattfriat traditionellt. (Men
inte överdriva, ty visst fanns olikheterna inom folket även i byarna.
Min farfar var från Myres nere mot älven i Solvarbo men min farmor var
dotter till mjölnaren Knuts Matts Mattson högre upp.) Därtill kom det
avgörande: endast ett fruktsamt par kunde ta vid och sköta jord och
djur. Det vet de släktforskande bland oss. Första barnet kommer sällan
nio månader efter fästandet.<br />
Om staten har jag talat, dess historia och lagar men också om det
traditionellt ideologiska som sitter oss i bakhuvudet och präglar vårt
språk och det tillsynes helt privata i vår svenska folkkulturs
tradition. Sammantagna bidrar de till att forma vår nationalitet.<br />
Låt oss avsluta med ett fyrfaldigt leve för det svenska folket, dess svenska nation, vår hembygd!</div>
<ul class="abByline abSlimList">
<li>
<address class="author">
<div class="abMiddleInlineBlock">
<span class="name">
<a href="mailto:zendry.svardkrona@aftonbladet.se?subject=">
<span class="abIconMail abInteract"></span>
Zendry Svärdkrona </a>
</span>
</div>
</address>
</li>
</ul>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/11916133571938410654noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-6572833874181600255.post-25380150972497711522013-06-01T02:37:00.001-07:002013-06-01T14:46:14.227-07:00FYRA LÄSARFRÅGOR<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjavJM4eOW6jYDbOSOZcALHt2E0-_rXi7kHESJnVwRX1WtsnwiOkk6e8lh4aZBSQZf5UKrTDMurT17ZIhCQ_cHQh3xiBjPL-tmCQB-gDRCMf8vHMk6UZvtBnmp9ldu3R6lNDGZBYm0TVCw/s1600/Colliers-H.tif" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="282" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjavJM4eOW6jYDbOSOZcALHt2E0-_rXi7kHESJnVwRX1WtsnwiOkk6e8lh4aZBSQZf5UKrTDMurT17ZIhCQ_cHQh3xiBjPL-tmCQB-gDRCMf8vHMk6UZvtBnmp9ldu3R6lNDGZBYm0TVCw/s320/Colliers-H.tif" width="320" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhToN21WlHvZtCLB8OIR0AOAkjx4YMR07ro5mzk3bUFDCBuYL26GoKR1svJqI88iWgswYyn5qwYYHqyHtEZsAWbYvq4giSsCX96v6cAbJPohol2B5AtzufM4hhApPO6A7dcIgwaCaXRsss/s1600/Colliers-A.tif" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><br /></a></div>
<br />
Washingtons våta dröm 1951. Atombomber över Sovjetunionen. Colliers 27 oktober 1951.<br />
Texten lyder: <br />
"Från en ring av baser runt SSSR genomförde Förenta Nationernas flyg, mestadels amerikanskt och brittiskt, en tre månaders dygnet runt bomboffensiv. Vissa av de huvudsakliga större industriella, strategiska målen visas härovan. Därtill sådde planen minor vid Kurilerna (till höger) och i Östersjön (övre vänster)."<br />
<br />
Det var mot denna Förenta staternas brottsliga krigsplanering i vilken östersjöstaten Sverige ingick vi då organiserade motstånd.<br />
<br />
En läsare, Olle Olle Holmqvist i Arlöv, har över Jan Myrdalsällskapet ställt fyra frågor till mig. De är viktiga, jag lägger därför ut dem på denna blogg.<br />
<br />
-Jan Myrdal
och det han skrivit har följt mig sedan jag blev vuxen. För några månader sedan
var det TV-intervju. Mkt dålig av illa påläst utfrågare som inte begrep när
hon faktiskt fick svar, t ex om Kampuchea.<br />
Här är några frågor jag skulle
ha ställt.<br />
<br />
Olle!<br />
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
I och för sig är
Dina frågor sådan att de kräver rätt ordentliga och utredande svar.
Jag har ju också på olika sätt berört dem i olika texter. Men jag tar
dem nu i korthet en efter en:
</div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<blockquote class="western">
<span style="font-variant: normal;"><span style="color: black;"><span style="text-decoration: none;"><span style="font-size: small;"><span style="font-style: normal;"><span style="font-weight: normal;">1</span></span></span></span></span></span><span style="font-variant: normal;"><span style="color: black;"><span style="text-decoration: none;"><span style="font-family: Calibri;"><span style="font-size: small;"><i><b>.</b></i></span></span></span></span></span></blockquote>
<br />
<blockquote class="western">
<span style="font-variant: normal;"><span style="color: black;"><span style="text-decoration: none;"><span style="font-family: Calibri;"><span style="font-size: small;"><i><b> Under
femtiotalet var många rädda för Sovjetunionen, samtidigt skriver
JM om "den självklara solidariteten" med Sovjetunionen.
Hur verkligt var hotet om ockupation vid skarpt läge ??</b></i></span></span></span></span></span></blockquote>
<blockquote class="western">
<a name='more'></a></blockquote>
<blockquote class="western" style="font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; text-decoration: none;">
<span style="font-size: small;">Nja, rädda för ryssen var många i Sverige av
tradition - särskilt högerut - hela arton och
nittonhundratatalet. Man bör se frågan i olika perioder. </span>
</blockquote>
<blockquote class="western" style="font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; text-decoration: none;">
<span style="font-size: small;"> Med ”under femtiotalet” syftar Du väl närmast på
Kalla kriget. Om det finns internationellt nu rätt mycket och rätt
bra skrivet. Förenta staterna lade om sin utrikespolitiska kurs vid
Roosevelts död. (Hur mycket kan Du se om Du får tag på Capas film
om Sovjet som gavs ut av Förenta staternas försvarsdepartement
1943. Den har lagts upp på "Ryska posten":</span><span style="font-size: small;"><a href="http://www.rysk.info/search?updated-max=2013-03-25T07:04:00-07:00&max-results=7">http://www.rysk.info/search?updated-max=2013-03-25T07:04:00-07:00&max-results=7</a>) Vad Sverige beträffar hade vi som stat en
dubbel politik. Officiellt alliansfrihet – och goda förbindelser
österut. Samtidigt var Dag Hamarskjöld på regreringens uppdrag i
hemlighet med om att binda Sverige till COCOM, organet för
ekonomisk krigföring mot Sovjet. Sverige landsatte beväpnade
diversionister i Baltikum och det militära svenska spaningsuppdraget
för Förenta staterna mot Sovjetunionen ledde till sådant som
nedskjutningen av svenska plan över Östersjön (
Catalinaaffären!). Redan då visste vi detta på vår kant men kunde
skriva blott mycket försiktigt då risken för partiförbud och
polisiära tillslag mot journalister och tidningar ansågs alltför
stor. (Enbomsaffärens tid!) Nu finns allt detta redovisat också i
svenska böcker och utredningar (även om det talas försiktigt).
Krigsfaran kunde nog då 1952 ses som rätt stor. Uppgiften då var
att på alla sätt motarbeta denna halvhemliga svenska
äventyrspolitik som höll på att driva oss in i ett förödande
krig mot Sovjetunionen i Washingtons tjänst.</span></blockquote>
<blockquote class="western" style="font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; text-decoration: none;">
<span style="font-size: small;"> Ett kvarts sekel senare var situationen en annan.
Sovjetunionen hade förändrat färg (gått från 60% positivt och
40% negativt till 60% negativt och 40% positivt – för att
parafrasera Mao) ockuperat Tjeckoslovakien där de kontakter vi hade
inte var antisocialister utan ville ha en bättre socialism. Då
fanns skäl att vara orolig för ”ryssen”. Om än inte på samma
sätt som högern.</span></blockquote>
<blockquote class="western" style="font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; text-decoration: none;">
<span style="font-size: small;"> Man måste se till var tid i sin situation (just nu är
försvarsdebatten fascinerande Socialdemokrater, miljöpartister,
sverigedemokrater och folkpartister vill rusta upp mot Ryssland.
Moderater och vänsterpartier enade om att detta är nys! Märkligt.)</span></blockquote>
<blockquote class="western">
<span style="font-variant: normal;"><span style="color: black;"><span style="text-decoration: none;"><span style="font-size: small;"><span style="font-style: normal;"><span style="font-weight: normal;"></span></span></span></span></span></span><span style="font-variant: normal;"><span style="color: black;"><span style="text-decoration: none;"><span style="font-family: Calibri;"><span style="font-size: small;"><i><b>2.<br />JM
skriver inte mycket om förhållandena i de gamla öststaterna, vad
jag vet inget om Muren, enligt DDR-tolkning en "skyddsvall".
Skriver JM under på den tolkningen ?</b></i></span></span></span></span></span><span style="font-variant: normal;"><span style="color: black;"><span style="text-decoration: none;"><span style="font-size: small;"><span style="font-style: normal;"><span style="font-weight: normal;"><br /></span></span></span></span></span></span></blockquote>
<blockquote class="western" style="font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; text-decoration: none;">
<span style="font-size: small;"> Nog har jag under åren skrivit en hel del om de
realsocialistiska staterna i öster. Till exempel Tyska demokratiska
republiken. Både det goda, full sysselsättning, jämställdhet, att
utbildningsmonopolet brutits och den massiva kulturspridningen (och
just i TDR den förnuftiga sexualpolitiken som tillförsäkrade
kvinnorna där till skillnad från deras systrar i Västtyskland
såväl fria partnerval och preventivmedel som orgasm.) Samtidigt har
jag skrivit om hur denna förnuftiga utveckling stäcktes av det
sovjetiska överinflytandet. (Jag råkade ju själv ut för detta då
”En illojal europés bekännelser” förbjöds och fördömdes som
fascistisk krigspropaganda.) Här på sällskapets hemsida går det
f.ö. att beställa såväl ”Karriär” som i fiktiv form
behadlar just Ulbrichts tankar som ”Det nya Stortyskland”.</span></blockquote>
<blockquote class="western" style="font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; text-decoration: none;">
<span style="font-size: small;"> Jag var i Indien när gränsen stängdes och fann det
förnuftigt ”Muren” ansåg jag oundviklig då Väst utnyttjade
den öppna gränsen för att ekonomiskt krossa TDR. Sista gången jag
och Gun bilade i TDR, 1964 (på våra honorar för deras
bokutgivning) innan jag fördömdes efter Turkmenistanboken, kunde vi
också själva se att den bidragit till ekonomisk stabilisering och
höjd levnadsstandard. En annan fråga var deras av Sovjetunbionen
inspirerade förbud för medborgare att resa över denna gräns. Den
var också allmänt kontraproduktiv. Deras sista utrikesminister,
Oscar Fischer, som var en av mina ungdomskamrater från arbetet i DUV
sade, när det att det blev oss möjligt att träffas igen
efter ”murens” fall, att den politiken varit helt felaktig. Han
och andra hade kämpat mot den då Väst bevisligen utan vidare kunde
smuggla in spioner och sabotörer men vanliga hederliga medborgare
var och upplevde sig vara stängda.</span></blockquote>
<blockquote class="western">
<span style="font-variant: normal;"><span style="color: black;"><span style="text-decoration: none;"><span style="font-size: small;"><span style="font-style: normal;"><span style="font-weight: normal;"> -
Hade de själva fritt kunnat resa till väst som vi ville då hade de
själva sett att där inte var något paradis. De hade kunnat jämföra
sociala förmåner och arbete. Vi som menade detta var bergfast
övertygade om att de skulle se fördelarna hos oss och komma
tillbaka. Men Sovjet tillät inte. Sedan när det verkligen drog ihop
sig sålde </span></span></span></span></span></span><i><span style="font-style: normal;">Chrusjtjov</span></i><span style="font-variant: normal;"><span style="color: black;"><span style="text-decoration: none;"><span style="font-size: small;"><span style="font-style: normal;"><span style="font-weight: normal;">
och </span></span></span></span></span></span><span style="font-variant: normal;"><span style="color: black;"><span style="text-decoration: none;"><span style="font-family: Calibri;"><span style="font-size: small;"><span style="font-style: normal;"><span style="font-weight: normal;">Sjevardnadze
</span></span></span></span></span></span></span><span style="font-variant: normal;"><span style="color: black;"><span style="text-decoration: none;"><span style="font-size: small;"><span style="font-style: normal;"><span style="font-weight: normal;">
oss ”down the river” som man säger i USA. Det var det verkliga
förräderiet från den så kallade store brodern. Vi fick ingen
chans.</span></span></span></span></span></span></blockquote>
<blockquote class="western" style="font-variant: normal; text-decoration: none;">
<span style="font-family: Calibri;"><span style="font-size: small;"><i><b>3.<br />JM skriver att Mao i sin
posthuma vandring i landet säger: "Kapitalism - det gjorde
Meijii-restaurationen mkt bättre". Stämmer det idag ?</b></i></span></span></blockquote>
<blockquote class="western" style="font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; text-decoration: none;">
<span style="font-family: Calibri;"><span style="font-size: small;"> Orden minns jag inte omedelbart.
Men Du har nog säkert rätt i citatet. Den allmänna beskrivning av
tiden efter 1949 till nu gav jag i ”En fest i Liu Lin”. Såvitt
jag ser finns den inte längre genom sällskapet och heller inte på
Projekt Runeberg. Den bör dock tillgängliggöras. Jag hoppas det
görs. Men Du kan finna den på nätet antikvariskt.</span></span></blockquote>
<blockquote class="western" style="font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; text-decoration: none;">
<span style="font-family: Calibri;"><span style="font-size: small;"> Visst stod flera möjligheter
öppna då efter Maos död. Men kapitalistfararna förmådde
genomföra sin politik. Viktigt att minnas att hela det ekonomiska
uppsvinget möjliggjordes av de väldiga ekonomiska och sociala
framstegen under tiden efter 1949. Men som Du säkert läst var Mao
inte särskilt orolig över deenna troliga utveckling.
Motsättningarna består, klasskampen är oundviklig och det som
kallas ”maoistiskt” kommer därmed att återuppstå i Kina. Med
tiden.</span></span></blockquote>
<b> 4.</b><br />
<blockquote class="western">
<span style="font-variant: normal;"><span style="color: black;"><span style="text-decoration: none;"><span style="font-family: Calibri;"><span style="font-size: small;"><i><b>Sedan
ca 1870 har välståndet ökat för svenska arbetare. Branting och
Per-Albin<br />tänkte ungefär så här: "Om kapitalismen är den
åsna som kan dra arbetarklassen upp ur fattigdomsträsket - då ska
vi ha kapitalism". liksom Kinas ledare efter kulturrevolutionen.
Hur är den synpunkten fel ?</b></i></span></span></span></span></span><span style="font-variant: normal;"><span style="color: black;"><span style="text-decoration: none;"><span style="font-family: Calibri;"><span style="font-size: small;"><i><span style="font-weight: normal;"><br /></span></i></span></span></span></span></span></blockquote>
<blockquote class="western">
<span style="font-variant: normal;"><span style="color: black;"><span style="text-decoration: none;"><span style="font-family: Calibri;"><span style="font-size: small;"><span style="font-style: normal;"><span style="font-weight: normal;"> Visst
fungerar kapitalismen den är såväl destruktiv som utveckling. Det
visade Marx och det visste Lenin likaväl som Mao. Men det är inte
frågan. Priset är högt. Det är bara att se Dig om i världen. Att
välståndet (vi kan diskutera vad det ordet betyder - men det är en
annan fråga) har ökat sedan 1870 är helt korrekt. Men varför?
Inte av någon kapitalets godhet utan i dess blinda och spasmodiska
expansion som ständigt besvaras av den oundvikliga klasskampen. Men
kapitalismen leder ur kris i krig och nya kriser och nya krig och
trots den ständigt pågående klasskampen lämnas en restavlagring
elände på samhällsbotten samtidigt som omgivning och naturresurser
förstörs och förgiftas (Marx har förklarat detta utmärkt). </span></span></span></span></span></span></span>
</blockquote>
<blockquote class="western">
<span style="font-variant: normal;"><span style="color: black;"><span style="text-decoration: none;"><span style="font-family: Calibri;"><span style="font-size: small;"><span style="font-style: normal;"><span style="font-weight: normal;"> Det
revolutionära Rådsryssland – senare de </span></span></span></span></span></span></span><i><span style="font-style: normal;"><span style="font-weight: normal;">Socialistiska
rådsrepublikernas union</span></span></i><span style="font-style: normal;"><span style="font-weight: normal;">
–</span></span><span style="font-variant: normal;"><span style="color: black;"><span style="text-decoration: none;"><span style="font-family: Calibri;"><span style="font-size: small;"><span style="font-style: normal;"><span style="font-weight: normal;">
och Folkrepubliken Kina vilka båda skapades under krig och
hungersnöd och i de svåraste förhållanden har gett lysande
exempel på hur ur eländet ett folkligt välstånd kan ta form.
Samtidigt visar de också hur ett nytt klassamhälle utvecklas och
ur det revolutionära partiet en ny bourgeoisie träder fram. I
Ryssland blev detta till en dramatisk katastrof. I Kina visade Mao
genom kulturrevolutionen med den fortsatta klasskampen – inom den
efterrevolutionära staten och dess parti! - att det gavs en väg ut
ur detta. Att det har varit bakslag är självklart. </span></span></span></span></span></span></span></blockquote>
<blockquote class="western" style="font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; text-decoration: none;">
<span style="font-family: Calibri;"><span style="font-size: small;"> Jag har i olika texter skrivit en
hel del om detta.</span></span></blockquote>
<blockquote class="western">
<br />
<br /></blockquote>
<blockquote class="western" style="font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; text-decoration: none;">
<br />
<br /></blockquote>
<blockquote class="western" style="font-style: normal; margin-left: 0cm;">
<br />
<br /></blockquote>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/11916133571938410654noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6572833874181600255.post-81112536063294544882013-04-30T08:27:00.000-07:002013-04-30T21:38:45.841-07:00<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjZ0-5aUX6om-DeKE9GjJ3Z3e5mPe1JUiS5Et2WbxKgl10DGed5P4VrnvQdgzKN-_UFzmawez0oesjoEF-krwWpxIWUjEiwWzi8xYbwgf5-nhQtmg6Pgeuo4vGbOUafwt4mAI_FleA_BAA/s1600/B015.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjZ0-5aUX6om-DeKE9GjJ3Z3e5mPe1JUiS5Et2WbxKgl10DGed5P4VrnvQdgzKN-_UFzmawez0oesjoEF-krwWpxIWUjEiwWzi8xYbwgf5-nhQtmg6Pgeuo4vGbOUafwt4mAI_FleA_BAA/s320/B015.jpg" width="240" /></a></div>
Detta är ett blad av Pilotell alltså. Från den stora samling flygblad från "gatan" i Paris 1870-1871 jag och Gun en gång sökte skänka KB. Men då jag tyvärr var av manskön körde en majoritet mer feministiskt rättrogna över chefen. (Gun räknades inte, kvinna var hon men politiskt vad som kallades "falsk man", ilsken alltså.) Misstänker dock att det inte så mycket rörde sig om feministisk rättrohet som ovilja att sprida så politiskt olämpliga bilder som dessa från gatan i Paris till publiken. Likadant nu. Vad skulle stipendiespridaren, Svenska akademiens lilla, sig från trotskismen till rätten vara konungsligt fin, upp-pudlande sekreterare tycka? Och vad skulle inte Dagens Nyheters från att ideellt obetalt redigera Pol Pot till att mot mycket god betalning konstruera liberala ledare åt Bonnier upprört skriva?<br />
<br />
Världen är 2013 precis så som mina Kommun-kamrater 1871- Rimbaud, Verlaine, Vallès - då beskrev.<br />
<br />
Fast - som går att läsa här - börjar jag tvivla på att jag hinner driva detta projekt till avslut. Smäller nog av innan dess. Men fortsätter. Också denna gång hittade jag ju gott material från den hösten 1870 och de konflikterna våren 1871.<br />
<br />
<br />
<div class="western" lang="" style="line-height: 115%; margin-bottom: 0.35cm;">
<span style="font-family: Calibri, sans-serif;"><span style="font-size: x-small;"><b>Liten
personlig reserapport</b></span></span></div>
<div class="western" lang="" style="font-weight: normal; line-height: 115%; margin-bottom: 0.35cm;">
<span style="font-family: Calibri, sans-serif;"><span style="font-size: x-small;">Jan
Myrdal 130430</span></span></div>
<div class="western" lang="" style="font-weight: normal; line-height: 115%; margin-bottom: 0.35cm;">
<span style="font-family: Calibri, sans-serif;"><span style="font-size: x-small;"> Kom
just hem från Paris. Denna gång var jag ensam. En arbetsresa. Men
naturligtvis också ett återvändande. Och en uppgörelse.</span></span><br />
<a name='more'></a></div>
<div class="western" lang="" style="line-height: 115%; margin-bottom: 0.35cm;">
<span style="font-family: Calibri, sans-serif;"><span style="font-size: x-small;"><b>Arbetet.</b></span></span></div>
<div class="western" style="line-height: 115%; margin-bottom: 0.35cm;">
<span style="font-family: Calibri, sans-serif;"><span style="font-size: x-small;"><span lang=""><span style="font-weight: normal;"> Jag
hade två mycket långa sittningar med Nils Andersson. Som alltid i
Frankrike ena gången på en hans fina kvarterskrog i 14:e och andra
gången en bokhandelsgenomgång avslutad med debatt vid enkel tartarbiff och
lite rödvin i 5:e. Detta var mycket bra. Vi gick detaljerat igenom
såväl skeendet dessa senaste våra femtionågonting år (Albanien
naturligtvis och Kina, Frankrike och i viss mån Sverige och Schweiz)
som de nuvarande uppgifterna. Hans och mina. </span></span></span></span>
</div>
<div class="western" lang="" style="font-weight: normal; line-height: 115%; margin-bottom: 0.35cm;">
<span style="font-family: Calibri, sans-serif;"><span style="font-size: x-small;"> Praktiskt
skulle han nu ta kontakt med de små fortfarande existerande förlagen
mer eller mindre på vår kant för "Red Star over India".
I Frankrike är intresset på vänsterkanten, revolutionär eller
inte för Indien noll. Han menade att jag kunde utgå från att ett
förlag som dock ville publicera säkerligen skulle betala också
noll. Vilket jag insåg och var överens om. </span></span>
</div>
<div class="western" style="line-height: 115%; margin-bottom: 0.35cm;">
<span style="font-family: Calibri, sans-serif;"><span style="font-size: x-small;"><span lang=""><span style="font-weight: normal;"> Det
fanns dock trots allt olika samarbetsmöjligheter och
frontmöjligheter i Frankrike som Nils nu arbetade med. Men därtill
en annan nödvändighet. </span></span></span></span></div>
<div class="western" style="line-height: 115%; margin-bottom: 0.35cm;">
<span style="font-family: Calibri, sans-serif;"><span style="font-size: x-small;"><span lang=""><span style="font-weight: normal;"> Nils
hade just på ett litet förlag (Les Petits matins) återutgett "La
Pacification. Livre noir de six années de guerre en Algerie"
(Den bok som gjort att han slutgiltigt utvisades ur det Schweiz där
han var född efter det att de tidigare böcker från Algeriet han
utgett ådragit honom polisuppvaktningar när de förbjudits i
Frankrike.) Manuskriptet hade i undertiteln haft orden : "un
document de la Fédération de France du FLN." Vilket man efter
diskussion av taktiska (dels polisiära och dels för att inte
omedelbart plasticeras - det var ju också i hans och hans förlags
närhet en del som sprängts) skäl strukit.</span></span></span></span></div>
<div class="western" style="line-height: 115%; margin-bottom: 0.35cm;">
<span style="font-family: Calibri, sans-serif;"><span style="font-size: x-small;"><span lang=""><span style="font-weight: normal;"> Hans
nyskrivna förord var mycket viktigt. Han gick igenom hela den kamp
som förts med att ge ut de i Frankrike förbjudna skrifterna. (Samt
också de rättegångar Le Pen sökt driva för att han namngetts
som torterare.) Hur solidaritetsrörelsen och den antikoloniala
rörelsen arbetat. Illegaliteten och motsätttningen med den
officiella ”vänstern”. Den unga generationen i Frankrike visste
nu ingenting om detta krig och den roll Frankrike som blodtörstig
imperialistmakt spelat. Det innebar att de inte förstod
imperialismens verklighet. Därmed hade de svårt att organisera
motstånd.</span></span></span></span></div>
<div class="western" lang="" style="font-weight: normal; line-height: 115%; margin-bottom: 0.35cm;">
<span style="font-family: Calibri, sans-serif;"><span style="font-size: x-small;"> Jag
menade att detta gällde också Sverige. Jag borde söka få
tillstånd en publicering i Sverige. Åtminstone av hans förord -
han skulle skicka mig texten elektroniskt samman med en text om
varför det officiella kommunistiska partiet i Frankrike först teg
och sedan blott bad om "Fred i Algeriet" och inte som han
och de i den gruppen krävde "Seger för FLN." Jag lovade
skicka runt detta. Åtminstone Clarté borde kunna trycka. Kanske
någon till och med skulle vilja ge ut själva "Livre noir".
Fast några vidare pengar borde han inte räkna med, vilket han inte
gjorde. </span></span>
</div>
<div class="western" style="line-height: 115%; margin-bottom: 0.35cm;">
<span style="font-family: Calibri, sans-serif;"><span style="font-size: x-small;"><span lang=""><span style="font-weight: normal;"> Jag
kommer att göra så. Det är viktigt att särskilt de yngre som nu
är aktiva i olika solidaritetsrörelser inser att tortyr och mord av
de vidrigaste slag "därute" är typiska för
imperialismen. Liksom förtigandet, lögnen och de ideologiska
förföljelserna ”därhemma”. Därtill den populärkulturella
glädjen och konstrevolutionerna i Paris eller New York eller London
(eller Stockholm i utkanten) dessa snart tvåhundra år och
tortyren, blodet, utsugningen därute. De får inte tro att det bara
är något just nu och tillfälligt.</span></span></span></span></div>
<div class="western" style="line-height: 115%; margin-bottom: 0.35cm;">
<span style="font-family: Calibri, sans-serif;"><span style="font-size: x-small;"><span lang=""><span style="font-weight: normal;"> Det
kommer jag att göra. Om någon i den krets jag har att skicka det
till förmår – eller ens vill – göra något så otidsenligt som
att påminna om vidrigheterna för femtio år sedan återstår att
se. Hoppoms. </span></span></span></span>
</div>
<div class="western" lang="" style="line-height: 115%; margin-bottom: 0.35cm;">
<span style="font-family: Calibri, sans-serif;"><span style="font-size: x-small;"><b>Böcker.</b></span></span></div>
<div class="western" style="line-height: 115%; margin-bottom: 0.35cm;">
<span style="font-family: Calibri, sans-serif;"><span style="font-size: x-small;"><span lang=""><b> </b></span></span></span><span style="font-family: Calibri, sans-serif;"><span style="font-size: x-small;"><span lang=""><span style="font-weight: normal;">Flera
, de flesta, bokhandlar på vår kant jag brukade gå på var nu
borta. (Orkade - knäna - inte gå till vare sig loppmarknaden eller
bokmarkaden på Brassens som tidigare. ) Men Nils tog mig till den
nu aktuella bokhandeln på vår kant i hörnet av rue Gay Lussac och
rue d'Ulm. Den tog inte Visa. Nils tog mina inköp på sin kredit – jag
skulle skicka honom så snart jag komit hem.) Fantastisk. Hittade en
mängd. Dels nyutgivet (i Sverige finns ju inte franska böcker, än
mindre sådana av vårt slag - det finns ju i den svenska utkanten heller
ingenting tyskt eller ryskt och det som finns på engelska motsvarar
det engelskspråkiga urvalet jag minns i shahens Teheran på
femtiotalet) och dels antikvariskt. Fann nog för att fylla den
hittills tomma resväskan. Till och med en del förra
sekelskiftesband Internationale Bibliothek från Dietz. Bland andra
Kautskys "Ethik und materialistische Geschichtsauffassung".
Osäljbara i Paris då de var med frakturstil (Också i Sverige skärs
ungdom bort från det förflutna då de inte får lära sig läsa
fraktur!) Mycket, mycket annat. (I Sverige också det andra jag valde
oläsbart då det är på franska språket med icke-angelsaxiska
referenser.) Jag minns ju hur Nils kämpade i Uppsala med att söka
sälja in fransk-språkig litteratur i Sverige!)</span></span></span></span></div>
<div class="western" lang="" style="font-weight: normal; line-height: 115%; margin-bottom: 0.35cm;">
<span style="font-family: Calibri, sans-serif;"><span style="font-size: x-small;"> Läste
alltså dessa fyra dagar. Tror jag hann avverka åtminstone nio
volymer.</span></span></div>
<div class="western" lang="" style="line-height: 115%; margin-bottom: 0.35cm;">
<span style="font-family: Calibri, sans-serif;"><span style="font-size: x-small;"><b>Själva
resan.</b></span></span></div>
<div class="western" style="line-height: 115%; margin-bottom: 0.35cm;">
<span style="font-family: Calibri, sans-serif;"><span style="font-size: x-small;"><span lang=""><span style="font-weight: normal;"> Förr
åt jag på flyget när jag flög Air France. Nu nöjde jag mig med
en liten flaska rött vin (de hade de små flaskorna gömda - men de fanns!)
Maten de serverade var några konstiga smörgåsar. Landgångar. Såg
oätliga ut. Lät vara.</span></span></span></span></div>
<div class="western" lang="" style="font-weight: normal; line-height: 115%; margin-bottom: 0.35cm;">
<span style="font-family: Calibri, sans-serif;"><span style="font-size: x-small;">
Hade beställt transport till och från hotellet. Hämtades alltså.
Men chauffören envisades med att kasta av mig vid fel hotell. Jag
vägrade. Hade jag varit en åttiosexårig svensk gumma som inte
talade franska hade det gått mig illa. På måndag kom transporten
alls inte. Men stapplade iväg till taxi och kom till flygplatsen i
tid. </span></span>
</div>
<div class="western" lang="" style="font-weight: normal; line-height: 115%; margin-bottom: 0.35cm;">
<span style="font-family: Calibri, sans-serif;"><span style="font-size: x-small;"> Hotellet
mycket litet. Alldeles vid Place de la Bastille, 14 rue de la
Roquette. Biligt och undanskymt men jag fick ett enormt sovrum med
dubbelsäng. Därtill extrarum med säng. Badkar, inte blott dusch
och detta för lågt enpersonsrumpris. Hade utan vidare haft både
Andrea och Isolde där. </span></span>
</div>
<div class="western" style="line-height: 115%; margin-bottom: 0.35cm;">
<span style="font-family: Calibri, sans-serif;"><span style="font-size: x-small;"><span lang=""><b>Restauranter</b></span></span></span><span style="font-family: Calibri, sans-serif;"><span style="font-size: x-small;"><span lang=""><span style="font-weight: normal;">.</span></span></span></span></div>
<div class="western" style="line-height: 115%; margin-bottom: 0.35cm;">
<span style="font-family: Calibri, sans-serif;"><span style="font-size: x-small;"><span lang=""><span style="font-weight: normal;"> Att
jag ville gå på mina restauranter är självklart. Att Chez les
Anges först förändrats, förlorat sina stjärnor och sedan nu
tycks helt försvunnen och att l'Enclos de Ninon är så borta att
inte ens lokalen – nu en klädbutik – finns kvar visste jag.
Dock några fanns kvar förra gången jag var där. Nu icke. Le
Petit Célestin nere vid kajen hade ny ägare. Dit tog jag mig
vandrande med knastrande knän första kvällen. De fina – lite
grova – lokala vinerna söderifrån fanns inte mer. Men nåja. </span></span></span></span>
</div>
<div class="western" style="line-height: 115%; margin-bottom: 0.35cm;">
<span style="font-family: Calibri, sans-serif;"><span style="font-size: x-small;"><span lang=""><span style="font-weight: normal;"> På
söndag ringde jag till Bofinger. Det är ju ett klassiskt brasserie
från tiden från före förra sekelskiftet. Med Ernis dekor!
Beställde söndagslunch där. Det brukade ju Gun och jag ibland. Vi
firade hennes sjuttioårsdag där också. Två starka kypare satte
henne på en stol och bar henne uppför trapporna. Alla vännerna
firade (nu de flesta döda och några vågar väl inte träffa mig
längre). Champagne rosé som Gun tyckte om. Hon var lycklig. När
Lukas Bonnier lade ned Månadsjournalen firade han med att bjuda
några av oss fasta skribenter – däribland mig – till Paris. Jag
tog honom och de andra till Bofinger. Ostron. </span></span></span></span>
</div>
<div class="western" style="line-height: 115%; margin-bottom: 0.35cm;">
<span style="font-family: Calibri, sans-serif;"><span style="font-size: x-small;"><span lang=""><span style="font-weight: normal;"> Allt
var sig nu likt. Jag tog ett glas champagne, ostron, sjötunga</span></span></span></span><span style="font-family: Calibri, sans-serif;"><span style="font-size: x-small;"><span lang=""><span style="font-style: normal;"><span style="font-weight: normal;">
</span></span></span></span></span><i><span style="font-family: Calibri, sans-serif;"><span style="font-size: x-small;"><span lang=""><span style="font-style: normal;"><span style="font-weight: normal;">Belle
Meunière,</span></span></span></span></span></i><span style="font-family: Calibri, sans-serif;"><span style="font-size: x-small;"><span lang=""><span style="font-style: normal;"><span style="font-weight: normal;">
en halv flaska </span></span></span></span></span><i><span style="font-family: Calibri, sans-serif;"><span style="font-size: x-small;"><span lang=""><span style="font-style: normal;"><span style="font-weight: normal;">Pouilly
Fumé, brylépudding och en kopp kaffe. Det var mycket skönt.</span></span></span></span></span></i></div>
<div class="western" style="line-height: 115%; margin-bottom: 0.35cm;">
<i><span style="font-family: Calibri, sans-serif;"><span style="font-size: x-small;"><span lang=""><span style="font-style: normal;"><span style="font-weight: normal;"> Fast
jag var där – som överallt jag gick i Paris denna gång - den
ende med kostym och slips. Det roade mig. Ungefär som det roade
Robespierre att gå välpudrad i knäbyxor.</span></span></span></span></span></i></div>
<div class="western" style="line-height: 115%; margin-bottom: 0.35cm;">
<i><span style="font-family: Calibri, sans-serif;"><span style="font-size: x-small;"><span lang=""><span style="font-style: normal;"><b>Personligt.</b></span></span></span></span></i></div>
<div class="western" style="line-height: 115%; margin-bottom: 0.35cm;">
<i><span style="font-family: Calibri, sans-serif;"><span style="font-size: x-small;"><span lang=""><span style="font-style: normal;"><b> </b></span></span></span></span></i><i><span style="font-family: Calibri, sans-serif;"><span style="font-size: x-small;"><span lang=""><span style="font-style: normal;"><span style="font-weight: normal;">Nå,
det finns redan i det jag skrivit, att jag tvangs uppleva min ålder.
Metro kunde jag inte ta, trapporna. Nils är åttio nu. Inte heller
han kan ta metron längre. Men han har bil. Taxi kan jag ta. (Fast de
vill inte gärna ta mot Carte bleue eller mitt Visa.) Jag gick. Det
är ju möjligt även om det gör ont. Sätta en fot framför den
andra. Knäna, särskilt det vänstra, knastrar och jag går mycket
sakta men jag går. Det var i en bar på rue d'Ulm jag ätit råbiff
och diskuterat med Nils. Sedan gick jag rue Gaysac ner till Boul'Mich
och vidare förbi Notre Dame över broarna, förbi konstcentret där
Gun haft ateljé upp till rue S.t Antoine där jag köpte riktigt
lantsmör (saltat dock) och en mängd ostar (fick dem
vakumförseglade) i den ostaffär jag gått till i decennier, min
bokhandel där bredvid var borta men i den lilla högre upp hittade
jag en bra politisk deckare från 1984 av Didier Daeninckx –
Meurtres pour mémoire. Honom har jag inte sett sedan i Toulouse det
år Gun och jag hade olyckan. När jag kom till hotellet hade jag
mycket ont. Men låg och läste. Det gjorde jag nästan hela tiden.</span></span></span></span></span></i></div>
<div class="western" style="line-height: 115%; margin-bottom: 0.35cm;">
<i><span style="font-family: Calibri, sans-serif;"><span style="font-size: x-small;"><span lang=""><span style="font-style: normal;"><span style="font-weight: normal;"> När
jag inte läste sov jag eller formulerade. Formulerade två viktiga
artiklar. </span></span></span></span></span></i>
</div>
<div class="western" style="line-height: 115%; margin-bottom: 0.35cm;">
<i><span style="font-family: Calibri, sans-serif;"><span style="font-size: x-small;"><span lang=""><span style="font-style: normal;"><span style="font-weight: normal;"> Den
ena omTingsten apropå Per Wirténs bok som jag just läst. Jag växte
ju upp med Herbert och Rina och Kaj och sedan Georg och hela det hus
som Wirtén inte begriper något av. Dels formulerade jag det
verkligt spruckna i hans person, det som gjorde honom så föraktlig.
Inte slagsmålen, fyllan, åskrädslan och åsiktsbyten av
profithunger utan att han gjorde självmordspakten med Georgs hustru
Carin och sedan lät henne hoppa och själv bara fortsatte. Det
handlandet gjorde honom i grund föraktlig i mina ögon (liksom
naturligtvis i Alvas och Gunnars). Wirtén begriper inte detta. Jag
har skrivit om dessa självmordspakter, Lafargues och Koestlers, som
är dolda kvinnooffer. Men Lafargue och Koestler dog ju själva. Aset
Tingsten bara fortsatte leva. Det måste skrivas så folk förstår
varför jag var överens med Gunnar (vi var ju då som känt i
konflikt annars) när han mötte Tingsten på Drottninggartan och
Tingsten undrade om han var mycket förändra<span style="font-size: x-small;"><i>d</i></span> och Gunnar svarade:
Ja, Herbert, du är så förfallen! Så fruktansvärt förfallen! </span></span></span></span></span></i>
</div>
<div class="western" style="line-height: 115%; margin-bottom: 0.35cm;">
<i><span style="font-family: Calibri, sans-serif;"><span style="font-size: x-small;"><span lang=""><span style="font-style: normal;"><span style="font-weight: normal;"> Men
också tydliggöra det Tingsten inte begrep i historia och politik;
hans gängse brist på insikt och tvesyn. Men var trycka? Ingenstans! </span></span></span></span></span></i>
</div>
<div class="western" style="line-height: 115%; margin-bottom: 0.35cm;">
<i><span style="font-family: Calibri, sans-serif;"><span style="font-size: x-small;"><span lang=""><span style="font-style: normal;"><span style="font-weight: normal;"> Den
andra texten vidare om hösten 1870. Spelet. </span></span></span></span></span></i>
</div>
<div class="western" style="line-height: 115%; margin-bottom: 0.35cm;">
<i><span style="font-family: Calibri, sans-serif;"><span style="font-size: x-small;"><span lang=""><span style="font-style: normal;"><span style="font-weight: normal;"> Men
varför allt detta? Jo, jag inser att jag nog aldrig återkommer till
Paris. Det var knappt jag klarade det denna gång. Kanske hade
Andrea kunnat fixa olika saker ... men vad skulle hon ha gjort när
jag inte orkade annat än läsa? I Vancouver kunde hon och Isolde gå
ut och ha roligt och klara sig. Men ingen av dem talar franska. Jag
har inte samvete att be henne.</span></span></span></span></span></i></div>
<div class="western" style="line-height: 115%; margin-bottom: 0.35cm;">
<i><span style="font-family: Calibri, sans-serif;"><span style="font-size: x-small;"><span lang=""><span style="font-style: normal;"><span style="font-weight: normal;"> Men
det finns ju annat också.</span></span></span></span></span></i></div>
<div class="western" style="line-height: 115%; margin-bottom: 0.35cm;">
<i><span style="font-family: Calibri, sans-serif;"><span style="font-size: x-small;"><span lang=""><span style="font-style: normal;"><span style="font-weight: normal;"> Jag
slirar inte. Inte än och inte så mycket. Men här på skrivbordet
ligger sådant jag inte förmått reda ut. Ser att jag på VISA fått
betala två resor till SJ samma dag 1 760 styck. Men det var
naturligtvis bara en. Deras system hakade upp sig. De bad om ursäkt
och bad mig makulera den ena biljetten. Men de debiterade mig för
två. Har ingen biljett kvar. Den ena gick till arrangörerna (och de
har betalat) den andra bad SJ i telefon mig slänga. Skall nu kämpa
genom SJ:s byråkrati. Orkar inte.</span></span></span></span></span></i></div>
<div class="western" style="line-height: 115%; margin-bottom: 0.35cm;">
<i><span style="font-family: Calibri, sans-serif;"><span style="font-size: x-small;"><span lang=""><span style="font-style: normal;"><span style="font-weight: normal;"> Den
andra likadan. Telia satte indrivning på mig för en räkning de
adresserat till Björkviken och som de på telefon två gånger bett
mig riva då jag längesedan skriftligen hade begärt den telefonen
stängd vilket de inte gjort trots att de skriftligen bekräftat. Jag
har papperen kvar. Men Telia är än konstigare ändå. Telia meddelar i ett
av breven att jag inte har något mailkonto (</span></span></span></span></span></i><span style="color: navy;"><span lang="zxx"><u><a href="mailto:myrdal@myrdal.pp.se"><span style="font-family: Calibri, sans-serif;"><span style="font-size: x-small;"><span style="font-style: normal;"><span style="font-weight: normal;">myrdal@myrdal.pp.se</span></span></span></span></a></u></span></span><i><span style="font-family: Calibri, sans-serif;"><span style="font-size: x-small;"><span lang=""><span style="font-style: normal;"><span style="font-weight: normal;">
) kvar. Men jag har ju. Att nu skriva allt detta i brev till Telia
och be om förtydligande och utredning – och pengar åter. Måste
göra. Har inte gjort.</span></span></span></span></span></i></div>
<div class="western" style="line-height: 115%; margin-bottom: 0.35cm;">
<i><span style="font-family: Calibri, sans-serif;"><span style="font-size: x-small;"><span lang=""><span style="font-style: normal;"><span style="font-weight: normal;"> Och
de räkningar min revisor måste ha om en vecka? Jag har ingenting
gjort. Drivorna växer.</span></span></span></span></span></i></div>
<div class="western" style="line-height: 115%; margin-bottom: 0.35cm;">
<i><span style="font-family: Calibri, sans-serif;"><span style="font-size: x-small;"><span lang=""><span style="font-style: normal;"><span style="font-weight: normal;"> Parisresan
där jag tillbringade den mesta tiden i säng (även om jag vet att
jag verkade helt tydlig och arbetande inför Nils och hovmästaren på
Brasserie Bofinger) gjorde att jag inser att jag på ett sätt nog är
slut. Inte har sjukgymnastiken hjälpt! (Väl inte stjälpt heller.)
Jag kan fortfarande sitta skrivande.</span></span></span></span></span></i></div>
<div class="western" style="line-height: 115%; margin-bottom: 0.35cm;">
<i><span style="font-family: Calibri, sans-serif;"><span style="font-size: x-small;"><span lang=""><span style="font-style: normal;"><span style="font-weight: normal;"> Har
just fått första sammanställningen av ”På tvärs”, höstboken.
Skall gå igenom. Men det är som om just krafterna tar slut vid
varje ansträngning en minsta milimeter förbi och allt är paff
piff.</span></span></span></span></span></i></div>
<div class="western" style="line-height: 115%; margin-bottom: 0.35cm;">
<i><span style="font-family: Calibri, sans-serif;"><span style="font-size: x-small;"><span lang=""><span style="font-style: normal;"><span style="font-weight: normal;"> Kommer
nog aldrig mer ens till Paris.</span></span></span></span></span></i></div>
<div class="western" style="line-height: 115%; margin-bottom: 0.35cm;">
<br />
<br /></div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/11916133571938410654noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6572833874181600255.post-24128490357874092022013-04-11T02:54:00.002-07:002013-04-11T02:54:24.183-07:00<br />
<br />
<div align="LEFT" style="line-height: 0.49cm; margin-bottom: 0.35cm;">
<br /><br />
</div>
<div align="LEFT" style="line-height: 0.49cm; margin-bottom: 0.35cm;">
<span style="font-family: Times New Roman, serif;"><span style="font-size: x-large;"><i><u><b><span style="color: #00000a;"><span style="background: #ffffff;">FREDEN
OCH DEN KOREANSKA ATOMBOMBEN</span></span></b></u></i></span></span></div>
<div align="LEFT" style="line-height: 0.49cm; margin-bottom: 0.35cm;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEifqiTy8u7Vctv5ijktDiAphF0Xm4BjUSUdaDr8PT2HVMFaBXhgoIofKo9TiXmf1WXrjiXsPLGCSc38aBnICs0kKn9rGRLYkscB8dsNFYCgKjzVkQBJmJdYKINYpCHPlitlyMMqbUtCSpc/s1600/Colliers-A.tif" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEifqiTy8u7Vctv5ijktDiAphF0Xm4BjUSUdaDr8PT2HVMFaBXhgoIofKo9TiXmf1WXrjiXsPLGCSc38aBnICs0kKn9rGRLYkscB8dsNFYCgKjzVkQBJmJdYKINYpCHPlitlyMMqbUtCSpc/s320/Colliers-A.tif" width="229" /></a></div>
<div align="LEFT" style="line-height: 0.49cm; margin-bottom: 0.35cm;">
<br /></div>
<div align="LEFT" style="line-height: 0.49cm; margin-bottom: 0.35cm;">
<span style="color: #00000a;"><span style="font-family: Calibri, serif;"><span style="font-size: x-small;"><span style="background: #ffffff;">Detta var då under Koreakriget 1951 Pentagons våta dröm. Atombomben över Moskva. Bilden ur Colliers nummer om det kommande kriget. Den gången hejdades dessa Förenta staternas världsherreväldeplaner dels av vår dåvarande världsomspännande fredsrörelse - fördömd i Sverige av atombombsfanatiker som Tingsten - dels av att Förenta staterna inte längre var ensam om kärnvapen och dels av den koreanska fiolkarmén och de kinesiska frivilliga. Nu är Förenta staterna svagare, än mer papperstigerartad. Men klorna deras finns och världsherraväldedrömmen likaså.</span></span></span></span></div>
<div align="LEFT" style="line-height: 0.49cm; margin-bottom: 0.35cm;">
<span style="color: #00000a;"><span style="font-family: Calibri, serif;"><span style="font-size: x-small;"><span style="background: #ffffff;"> ------------------------------------------</span></span></span></span></div>
<div align="LEFT" style="line-height: 0.49cm; margin-bottom: 0.35cm;">
<span style="color: #00000a;"><span style="font-family: Calibri, serif;"><span style="font-size: x-small;"><span style="background: #ffffff;"></span></span></span></span></div>
<div align="LEFT" style="line-height: 0.49cm; margin-bottom: 0.35cm;">
<span style="color: #00000a;"><span style="font-family: Calibri, serif;"><span style="font-size: x-small;"><span style="background: #ffffff;"> Nu
hojtar journalister och kommentatorer i våra officiella och
officiösa svenska medier om Demokratiska Folkrepubliken Korea och
atombomben. De hojtar lika högt som de teg avgrundsdjupt när
Förenta staterna genomförde bakteriekriget mot Korea och Kina. Det
är inte konstigt. Till sådant är de avlönade.</span></span></span></span></div>
<a name='more'></a><br />
<div align="LEFT" style="line-height: 0.49cm; margin-bottom: 0.35cm;">
<span style="color: #00000a;"><span style="font-family: Calibri, serif;"><span style="font-size: x-small;"><span style="background: #ffffff;"> Men
egentligen vet också de att om ledningen där inte valt att utveckla
ett eget kärnvapen hade det gått dem som det gick Irak och Libyen.
För att bara nämna två näraliggande exempel.</span></span></span></span></div>
<div align="LEFT" style="line-height: 0.49cm; margin-bottom: 0.35cm;">
<span style="color: #00000a;"><span style="background: #ffffff;">
<span style="font-family: Calibri, serif;"><span style="font-size: x-small;"> Om
Saddam Husein verkligen haft kärnvapen då hade Förenta staterna
slunkit undan med svansen mellan benen och Irak undgått den
katastrof som nu drabbat landet och dess befolkning. Då hade Irak
fortfarande varit ett av Västasiens högst utvecklade stater med
skolgång och hälsovård. De vetenskapsmän och akademiker som nu
systematiskt likviderats av Förenta staternas och israels
undererrättelsetjänster hade levat och verkat. Visst var Saddam
Husseins välde blodigt. Men Förenta staternas har varit långt
värre. Dess tortyrspecialister värre. </span></span></span></span>
</div>
<div align="LEFT" style="line-height: 0.49cm; margin-bottom: 0.35cm;">
<span style="color: #00000a;"><span style="font-family: Calibri, serif;"><span style="font-size: x-small;"><span style="background: #ffffff;"> Hade
Khadaffi inte låtit lura sig av Förenta staterna, Storbritannien
och Frankrike att avsluta sitt arbete på massförintelsevapen då
hade Libyen nu haft fred. Dess folk hälsovård och utbildning och
landet kunnat fortsätta ekonomisk och teknisk framåtskridande.</span></span></span></span></div>
<div align="LEFT" style="line-height: 0.49cm; margin-bottom: 0.35cm;">
<span style="color: #00000a;"><span style="font-family: Calibri, serif;"><span style="font-size: x-small;"><span style="background: #ffffff;"> För
att uttrycka det enkelt. De svårigheter, de fängslanden, det
förtryck och den tortyr folken utsattes för av Saddam och Khaddafi
var hur man än räknar bara en bråkdel av de katastrofer och den
tortyr de utsatts för av Förenta staterna och dess villiga
hjälpredor (till vilka hör Sverige).</span></span></span></span></div>
<div align="LEFT" style="line-height: 0.49cm; margin-bottom: 0.35cm;">
<span style="color: #00000a;"><span style="font-family: Calibri, serif;"><span style="font-size: x-small;"><span style="background: #ffffff;"> Så
är det och det vet vi egentligen alla. Att Demokratiska
Folkrepubliken Korea överhuvudtaget existerar beror på att Förenta
staterna där led sitt blodigaste militära nederlag under perioden
efter 1945. De kinesiska frivilliga och den koreanska folkarmén
krossade deras GI:s mitt under deras framryckning mot norr. När
MacArthur sökt inleda kärnvapenkrig mot Kina tvangs Truman hejda
honom ty han insåg att då skulle också "Washington, New York
and Chicago go up the flu".</span></span></span></span></div>
<div align="LEFT" style="line-height: 0.49cm; margin-bottom: 0.35cm;">
<span style="color: #00000a;"><span style="font-family: Calibri, serif;"><span style="font-size: x-small;"><span style="background: #ffffff;"> Men
något fredsavtal har Washington aldrig gått med på och därifrån
har man intrigerat och upprustat inför det kommande krig Pentagon
riktat in sig på. Demokratiska Folkrepubliken Korea har varit som
en mus inträngd i ett hörn framför katten. Freden har säkrats av
dess upprustning - politiken armén först - och att Kina inte velat
ha Förenta staternas militär vid sin gräns i nordöst. Korea och
Kina var nära som läpparna och tänderna som Mao sade.</span></span></span></span></div>
<div align="LEFT" style="line-height: 0.49cm; margin-bottom: 0.35cm;">
<span style="color: #00000a;"><span style="font-family: Calibri, serif;"><span style="font-size: x-small;"><span style="background: #ffffff;"> Dock
dekoren på världsarenan är i ständig förändring. Den som sätter
sin lit till andras välvilja och fördrag om evig solidaritet går
det som det gått Jugoslavien och Irak och Libyen - och Syrien. Den
FN-stadga som enligt ordalydelsen skulle ge dem skydd är blott
bokstäver på papper. Saddam hade gjort klokare i att inse han blott
kunde använda den som dasspapper. Man kan också tänka på oss
själva under Andra världskriget. Att Per Albin vid krigsutbrottet
sade att vårt beredskap var god var en nödvändig vit lögn. Han
fick föra en mycket försiktig politik för att vi inte av
Storbritannien och Frankrike skulle dras in i ett markkrig mot öster.
Sovjetunion svarade med att hindra Hitler anfalla oss 1940 - för
vilket vi officiellt tackade efter kriget. Därefter rustade Sverige
under försiktigt vinglande. 1943 var vi så militärt starka att det
hade blivit för kostsamt för Hitler att gå till angrepp.</span></span></span></span></div>
<div align="LEFT" style="line-height: 0.49cm; margin-bottom: 0.35cm;">
<span style="color: #00000a;"><span style="font-family: Calibri, serif;"><span style="font-size: x-small;"><span style="background: #ffffff;"> I
Korea - liksom för övrigt på många håll i Kina - är man inte
säker på att ledningen i Kina inte också när det gäller den
klokt fredsbevarande solidariteten med Korea fallit offer för de
sockrade pillren. Då gäller det också Kina det man för lite mer
än sjuttio år sedan sjöng om den otroligt starka tyska
socialdemokratin på kabaréerna i Berlin: "Vi gör en liten
kompromiss". Vilket de gjorde och så gick det som det gick. </span></span></span></span>
</div>
<div align="LEFT" style="line-height: 0.49cm; margin-bottom: 0.35cm;">
<span style="color: #00000a;"><span style="font-family: Calibri, serif;"><span style="font-size: x-small;"><span style="background: #ffffff;"> Kanske
räddas världen därför denna gång av Demokratiska Republiken
Koreas atombomb. Kanske inte. Då lyckas hökarna i Förenta staterna
få igång ett kärnvapenkrig. I så fall ger jag inte mycket för
våra överlevnadschanser.</span></span></span></span></div>
<div align="LEFT" style="line-height: 0.49cm; margin-bottom: 0.35cm;">
<br /><br />
</div>
<div align="LEFT" style="line-height: 0.49cm; margin-bottom: 0.35cm;">
<br /><br />
</div>
<div align="LEFT" style="line-height: 0.49cm; margin-bottom: 0.35cm;">
<br /><br />
</div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/11916133571938410654noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-6572833874181600255.post-90316560224300340572013-03-22T03:47:00.001-07:002013-03-22T07:56:32.449-07:00<br />
<h2>
<i><b> ANDRA BILDER FRÅN KAMBODJA</b></i></h2>
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEihw5Zt7kfQ0tmU3p0k__q0R5a8Mc_3bTIxUMP0cTvXd1NNwn6s9aBfkXrXy9Xo9w9TeTtzSn38wdt5KV3rjcIC6GBMBGAQg6MWue7m6bxNBuulgpyYLhcu5oW5zM4yyctj0rukwte-JoQ/s1600/cambodia-ieng-sary-cremation-mar-2013.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="213" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEihw5Zt7kfQ0tmU3p0k__q0R5a8Mc_3bTIxUMP0cTvXd1NNwn6s9aBfkXrXy9Xo9w9TeTtzSn38wdt5KV3rjcIC6GBMBGAQg6MWue7m6bxNBuulgpyYLhcu5oW5zM4yyctj0rukwte-JoQ/s320/cambodia-ieng-sary-cremation-mar-2013.jpg" width="320" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhoPOL6gZm6u5odu6rkAFk1s3F9T7-AbpNAoUrP3Tl14qnE14K0IYzNhAM8c5js8cl9o8r2iZF47gZxi5NCP6wmBwrsW4m7qlHCt-QY3Om8QvBasA1yLqCSZOtNrQpJN4sXSzeu2UZIeOs/s1600/Sonen+hyllar+Ieng+Sary.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><br /></a></div>
Det var på kvällen i går, den 21 mars 2013, som den döde Ieng Sary kremerades inför de många sörjande i Malai, Banteay Meanchey-provinsen i nordvästra Kambodja. <br />
<br />
Om detta finns mycket i särskilt sydostasiatiska medier. Men jag har inte sett något i svenska medier. Det är inte märkligt; de är följsamt officiella och en rapport från Malai vore dem politiskt olämplig. Ty i ceremonien deltog tusentalet (efter Bangkok Post) sörjande, inte bara släktinga och vänner utan politiska kamrater och därtill medarbetare från Demokratiska Kampucheas (Pol Pot alltså) tid. Guvernören i Pailin, Y Chhiengh, en mångårig kamrat från DK:s armé, tände bålet. <br />
<br />
<a name='more'></a><img border="0" height="213" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhoPOL6gZm6u5odu6rkAFk1s3F9T7-AbpNAoUrP3Tl14qnE14K0IYzNhAM8c5js8cl9o8r2iZF47gZxi5NCP6wmBwrsW4m7qlHCt-QY3Om8QvBasA1yLqCSZOtNrQpJN4sXSzeu2UZIeOs/s320/Sonen+hyllar+Ieng+Sary.jpg" width="320" /><br />
Ieng Vuth, Ieng Sarys son ber vid faderns kista.<br />
<br />
Visst kände jag Ieng Sary även om det var hans hustru Ieng Thirith som
var min och Gun Kessles mångåriga nära vän och att jag i
solidaritetsarbetet efter Vietnams invasion politiskt hade mer att göra
med Khieu Samphan. Om allt detta liksom om Kambodja/Kampuchea har jag
publicerat en hel del under de senaste trettiosju åren. Det finns
tillgängligt på nätet, antikvariskt, i vissa fall som restupplagor genom
Jan Myrdalsällskapet.<br />
<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEimU7edqi6RTmaS73JDP_gzVxRGLzWa7UjCsBl_Jl29GxEhK36JEYectYI7memIMU8oPTX8w_C2-LOsRZkiWoDVAtF027wjxdgnGTr9EWoYw0l52boe4s_qmQhYRKR2Op2z5ma0Q03HmBs/s1600/Ieng+Thirith+vid+Ieng+Sarys+kista.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEimU7edqi6RTmaS73JDP_gzVxRGLzWa7UjCsBl_Jl29GxEhK36JEYectYI7memIMU8oPTX8w_C2-LOsRZkiWoDVAtF027wjxdgnGTr9EWoYw0l52boe4s_qmQhYRKR2Op2z5ma0Q03HmBs/s1600/Ieng+Thirith+vid+Ieng+Sarys+kista.jpg" /></a></div>
<br />
Ieng Thirith, nu rullstolsbunden vid mannens kremeringsceremoni.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh3yLh2FItLqxbTPNE_qkQXZcQIEdSqOS-SFii9TUIItPeeOoRZes7RixRqUhAIr_v43Qzs3pI40LBAzxdw4xpNzzYsWmswjronB9u3Mis5MDcJQZdx9veU2Q7u2at77OpA7ZeD5uhER-4/s1600/Ieng+Thirith.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="196" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh3yLh2FItLqxbTPNE_qkQXZcQIEdSqOS-SFii9TUIItPeeOoRZes7RixRqUhAIr_v43Qzs3pI40LBAzxdw4xpNzzYsWmswjronB9u3Mis5MDcJQZdx9veU2Q7u2at77OpA7ZeD5uhER-4/s320/Ieng+Thirith.jpg" width="320" /></a></div>
Ieng Thirith hade skrivit till mig när jag föreslog att komma till processen mot henne och de andra kamraterna. "A friend in need is a friend in deed" skrev hon men menade att jag inte borde komma. Det tjänade ingenting till och vore farligt för mig<br />
<br />
<br />
Att jag inte är överens om det som allmänt skrivs och sägs om Kambodja och särskilt om Demokratiska Kampuchea i de officiella medierna i stater av vårt slag är väl känt. Jag var ju där. Före Demokratiska Kampuchea, under DK-tiden och efteråt i guerillaområdet. Blodigt var det och sannerligen inte någon tebjudning. Men den hos oss officiella sanningen är lika falsk som annan officiell sanning. Dels rör den sig om vad Khieu Samphan inför rätten kallade amsagor, alltså faktiska felaktigheter, dels styrda politiska skenbilder. Kom ihåg att Demokratiska Kampuchea hade alla dåtidens stora propagandacentraler i Vatikanen, Washington, Moskva och därtill den forna kolonialmaktens mot sig. Till det kom att det fanns starka millenaristiska inslag i DK:s politik - som i andra liknande revolutionära rörelsers alltifrån Thomas Münzers och Taipings till Mau Mau; något som särskilt akademisk "vänster" i vår typ av samhällen alltid haft svårt för.<br />
<br />
Men om det har jag skrivit mycket. Här vill jag blott ge några bilder tagna från sydostasiatiska medier om ceremonierna när Ieng Sary kremerades. Bilder som visar något annat än det publiken i våra länder matas med.<br />
<br />Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/11916133571938410654noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-6572833874181600255.post-28482932799460146672013-03-18T08:02:00.002-07:002013-03-18T08:19:34.093-07:00<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-variant: normal;"><span style="color: black;"><span style="text-decoration: none;"><span style="font-family: Calibri, sans-serif;"><span style="font-size: x-large;"><i><b>Det
svenska 60-talet i sitt sammanhang. </b></i></span></span></span></span></span>
</div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="western" style="font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; margin-bottom: 0cm; text-decoration: none;">
<br /></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-variant: normal;"><span style="color: black;"><span style="text-decoration: none;"><span style="font-family: Calibri, sans-serif;"><span style="font-size: small;"><span style="font-style: normal;"><span style="font-weight: normal;"> I
Umeå var det diskussion i Folkets Hus på morgonen den 15 mars 2013
mellan Mats Jonson, Carl Johan de Geer och mig om det svenska
sextiotalet. Den kommenterades i pressen. (Se
</span></span></span></span></span></span></span><span style="color: navy;"><span lang="zxx"><u><a href="http://www.vk.se/820986/maktlosa-nar-myrdal-fick-upp-farten"><span style="font-variant: normal;"><span style="text-decoration: none;"><span style="font-family: Calibri, sans-serif;"><span style="font-size: small;"><span style="font-style: normal;"><span style="font-weight: normal;">http://www.vk.se/820986/maktlosa-nar-myrdal-fick-upp-farten</span></span></span></span></span></span></a></u></span></span><span style="font-variant: normal;"><span style="color: black;"><span style="text-decoration: none;"><span style="font-family: Calibri, sans-serif;"><span style="font-size: small;"><span style="font-style: normal;"><span style="font-weight: normal;">).
</span></span></span></span></span></span></span><span style="font-variant: normal;"><span style="color: black;"><span style="text-decoration: none;"><span style="font-family: Calibri, sans-serif;"><span style="font-size: small;"><span lang=""><span style="font-style: normal;"><span style="font-weight: normal;">Denna
diskussion på Umeå Folkets Hus om det radikala sextiotalet i
Sverige var i princip mycket viktig. Men frågorna stora och tiden -
45 minuter - knapp. Alltså var det svårt att resonera så tankarna
nådde publiken. Anders Sjögren avslutade därför sitt sympatiska
referat med orden:</span></span></span></span></span></span></span></span></div>
<div class="western" lang="" style="line-height: 115%; margin-bottom: 0.35cm;">
<span style="font-family: Calibri, sans-serif;"><span style="font-size: small;"> </span></span></div>
<div class="western" lang="" style="line-height: 115%; margin-bottom: 0.35cm;">
<span style="font-family: Calibri, sans-serif;"><span style="font-size: small;">"När
samtalstiden går mot sitt slut tar Mats Jonson upp frågan om den
totala yttrandefriheten och hur han - rätt eller fel - tycker sig ha
sett att den numera naggas i kanten från vänster. Hans exempel är
diskussionerna om Tintin, Lilla hjärtat och rondellhundarna. Myrdal
tar sig ivrigt an frågan och börjar tala om Mark Twain ..."</span></span></div>
***************************************************************************************<br />
<br />
Men här först visar jag en bild innan jag går in på diskussionen. Ty ingen bör glömma vad 50-talet hade varit i våra länder. Det var den Tingstenska tiden. <span style="font-variant: normal;"><span style="color: black;"><span style="text-decoration: none;"><span style="font-family: Calibri, sans-serif;"><span style="font-size: small;"><span style="font-style: normal;"><span style="font-weight: normal;"></span></span></span></span></span></span></span><br />
<div class="western" style="font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; margin-bottom: 0cm; text-decoration: none;">
<br />
<br /></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhI1X5oYAAhzLx8r7GxbR0H5ZqmfpEKjwtV7hf7YRPMvgHxH7QkmR4d1yWNyAw6tVkrkmcu0rje-es1m_4yFoKakQI-2aYLE2UcSZo8V3U4UE6RtEsqTI9opfkRhJNcDNBP4mmAFj5gB-M/s1600/Collier's+1951-14.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhI1X5oYAAhzLx8r7GxbR0H5ZqmfpEKjwtV7hf7YRPMvgHxH7QkmR4d1yWNyAw6tVkrkmcu0rje-es1m_4yFoKakQI-2aYLE2UcSZo8V3U4UE6RtEsqTI9opfkRhJNcDNBP4mmAFj5gB-M/s640/Collier's+1951-14.jpg" width="497" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"></td></tr>
</tbody></table>
<div class="western" style="font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; margin-bottom: 0cm; text-decoration: none;">
<br /></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-variant: normal;"><span style="color: black;"><span style="text-decoration: none;"><span style="font-family: Calibri, sans-serif;"><span style="font-size: small;"><span style="font-style: normal;"><span style="font-weight: normal;">Det var mot detta med krig, idealitet och fin-i-kanten-konst vi på sextiotalet<span style="font-size: small;"> i Sverige som i andra länder organiserade oss konstnärligt, politiskt och kulturellt!</span></span></span></span></span></span></span></span><br />
<span style="font-variant: normal;"><span style="color: black;"><span style="text-decoration: none;"><span style="font-family: Calibri, sans-serif;"><span style="font-size: small;"><span style="font-style: normal;"><span style="font-weight: normal;"><span style="font-size: small;"> *************************************************************************************</span></span></span></span></span></span></span></span><br />
<span style="font-variant: normal;"><span style="color: black;"><span style="text-decoration: none;"><span style="font-family: Calibri, sans-serif;"><span style="font-size: small;"><span style="font-style: normal;"><span style="font-weight: normal;"><span style="font-size: small;"></span></span></span></span></span></span></span></span><br />
<a name='more'></a><br />
<br />
<div class="western" style="line-height: 115%; margin-bottom: 0.35cm;">
<span style="font-family: Calibri, sans-serif;"><span style="font-size: small;"><span lang=""> De
tre punkterna i Anders Sjögrens referat tyder på att mitt argument inte gick fram. Jag sökte
ju med hänvisningen till Mark Twain förkortat påpeka:</span></span></span></div>
<div class="western" lang="" style="line-height: 115%; margin-bottom: 0.35cm;">
<span style="font-family: Calibri, sans-serif;"><span style="font-size: small;"> a)
att den svenska "kränkhetsdebatten" är återklang från
Nordamerika och ett tecken på dess ideologiska dominans. Ungefär
som musikvalet i nattradion. (På svenska finns nu direkt överförda
uttryck som "n-ordet"!)</span></span></div>
<div class="western" lang="" style="line-height: 115%; margin-bottom: 0.35cm;">
<span style="font-family: Calibri, sans-serif;"><span style="font-size: small;"> b)
att i Förenta staterna använder högerkrafterna skickligt olika
minoriteters känslighet för att få utsugna, nedtryckta och
marginaliserade grupper att syssla med ofarliga skenfrågor i stället
för att ställa verkliga krav vilka hotar den rådande
maktstrukturen. (Detta är f.ö. en klassisk kritik mot borgerlig
feminism.)</span></span></div>
<div class="western" lang="" style="line-height: 115%; margin-bottom: 0.35cm;">
<span style="font-family: Calibri, sans-serif;"><span style="font-size: small;"> c
) att ett typiskt exempel är de pågående angreppen mot Mark Twains
Huckleberry Finn. Han, som Astrid Lindgren, har censurerats
(bowdlerisera heter det på engelska). Avsikten dock inte bara att ta
bort "stötande" ord utan oskadliggöra ett för
högerkrafternas samhälle farligt författarskap.</span></span></div>
<span style="font-variant: normal;"><span style="color: black;"><span style="text-decoration: none;"><span style="font-family: Calibri, sans-serif;"><span style="font-size: small;"><span lang=""><span style="font-style: normal;"><span style="font-weight: normal;"> Jag
utgick från att publiken läst Mark Twain och därmed förstod hur
jag ställde frågan. Kanske hade jag fel. </span></span></span></span></span></span></span></span><span style="font-variant: normal;"><span style="color: black;"><span style="text-decoration: none;"><span style="font-family: Calibri, sans-serif;"><span style="font-size: small;"><span style="font-style: normal;"><span style="font-weight: normal;">Men
även om jag försökte hålla mig inom ramarna för den tid jag hade
(jag såg på klockan och hoppas att jag höll tiden) så finns det
sådant som bör tydliggöras vidare i skrift.</span></span></span></span></span></span></span><br />
<br />
<span style="font-variant: normal;"><span style="color: black;"><span style="text-decoration: none;"><span style="font-family: Calibri, sans-serif;"><span style="font-size: small;"><span style="font-style: normal;"><span style="font-weight: normal;"> </span></span></span></span></span></span></span><br />
<br />
<span style="font-variant: normal;"><span style="color: black;"><span style="text-decoration: none;"><span style="font-family: Calibri, sans-serif;"><span style="font-size: small;"><span style="font-style: normal;"><span style="font-weight: normal;">Som
jag innan diskussionen påpekat för arrangörer och de två andra
deltagarna var ämnet – det svenska konstnärligt politiska
sextiotalet - formulerat så att det behövde hyfsas. När jag fick
ordet efter Mats Jonson och Carl Johan De Geer gjorde jag det. Det
gäller två grundfrågor. </span></span></span></span></span></span></span>
</div>
<div class="western" style="font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; margin-bottom: 0cm; text-decoration: none;">
<br /></div>
<div class="western" style="font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; margin-bottom: 0cm; text-decoration: none;">
<span style="font-family: Calibri, sans-serif;"><span style="font-size: small;"> Uttrycken
åttiotal – nittiotal – tjugotal – trettiotal – femtiotal –
sextiotal är rätt specifika. Sverige är en utkantskultur, en
långgrund en, de kulturella/politiska vågorna lämnar sanden bar
när de drar sig tillbaka. I Frankrike, Förenta staterna,
Storbritannien finns en intellektuell kontinuitet i djupet. </span></span>
</div>
<div class="western" style="font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; margin-bottom: 0cm; text-decoration: none;">
<br /></div>
<div class="western" style="font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; margin-bottom: 0cm; text-decoration: none;">
<span style="font-family: Calibri, sans-serif;"><span style="font-size: small;"> Det
gavs en social bakgrund till den ideologiska omställningen på
sextiotalet. Den är dubbel. På kommunistiska ungdomsförbundets
kongress midsommar 1944 talade jag om socialismen och den studerande
ungdomen (texten omtryckt 1978 i ”Klartexter. Skriftställning 9”).
Av de 3,49% ungdomar som då tog studenten kom endast 14.7% från
arbetar och hantverkarhem. När så ”socialgrupp tre” på
sextiotalet kom att dominera bland eleverna i den högre utbildningen
förändrade detta oundvikligen det rådande ”tänket” (ett
utmärkt nyord).</span></span></div>
<div class="western" style="font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; margin-bottom: 0cm; text-decoration: none;">
<br /></div>
<div class="western" style="font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; margin-bottom: 0cm; text-decoration: none;">
<span style="font-family: Calibri, sans-serif;"><span style="font-size: small;"> Samtidigt
hade det intellektuella/kulturella livet i Sverige fram till
femtiotalet till stor del formats utomakademiskt av och i
arbetarrörelsens (och bonderörelsens) studiearbete. (Vi hade i
landet en mängd små Beblar, som det då sades.) De kom under
sextio-sjuttiotalen att dö bort och/eller trängas undan. </span></span>
</div>
<div class="western" style="font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; margin-bottom: 0cm; text-decoration: none;">
<br /></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-variant: normal;"><span style="color: black;"><span style="text-decoration: none;"><span style="font-family: Calibri, sans-serif;"><span style="font-size: small;"><span style="font-style: normal;"><span style="font-weight: normal;"> Till
detta kom fyra förhållanden jag senare tog upp i debatten:</span></span></span></span></span></span></span></div>
<div class="western" style="font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; margin-bottom: 0cm; text-decoration: none;">
<br /></div>
<div class="western" style="font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; margin-bottom: 0cm; text-decoration: none;">
<span style="font-family: Calibri, sans-serif;"><span style="font-size: small;"> Talet
om ”antiamerikanism” var och är nonsens. När Artur Lundkvist
och jag talade på Hakberget 4 juli 1967 så var det för att hylla
den Nordamerikanska revolutionen och därför brännmärka
Washingtons förbryterska krig i Sydostasien. Till det kommer att
just Artur Lundkvist till Sverige introducerade nordamerikansk
litteratur och att jag hade mina ”first papers” när jag mot min
vilja återfördes till Sverige 1940 och länge såg mig som blott på
tillfälligt besök i gamla landet (fast jag förbjöds återvända
till min skola i New York med lejdbåt efter att i Krigssverige ha
varit aktiv antifascist). Sextiotals”vänstern” i Sverige hade
naturligtvis närmare kontakt med de konstnärligt/politiska aktiva i
Förenta staterna än med de inomsvenska tingstenska
atombombsliberalerna.</span></span></div>
<div class="western" style="font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; margin-bottom: 0cm; text-decoration: none;">
<br /></div>
<div class="western" style="font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; margin-bottom: 0cm; text-decoration: none;">
<span style="font-family: Calibri, sans-serif;"><span style="font-size: small;"> Att
socialdemokratin i Sverige under senare delen av trettiotalet och
fram genom fyrtiotal in i femtiotal byggde upp så starka folkliga
kulturorganisationer hade en särskild orsak. Efter det att det
svenska kommunistpartiet splittrats 1924 gick så småningom Z.
Höglund och hans kamrater tillbaka till SAP. De kom där att ta en
för partiet besvärlig politisk ställning som vänsterflygel. Efter
det att kommunistpartiet splittrats 1929 gick också den avvikande
gruppen i huvudsak tillbaka till moderpartiet. Men de fick inte några
politiska poster; de tilldelades ofarliga uppgifter som kultur.
Gjorde där med bakgrund i sin organisatoriska skicklighet ett enormt
arbete. Vilket sedan förföll när de pensionerades och dog.</span></span></div>
<div class="western" style="font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; margin-bottom: 0cm; text-decoration: none;">
<br /></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-variant: normal;"><span style="color: black;"><span style="text-decoration: none;"><span style="font-family: Calibri, sans-serif;"><span style="font-size: small;"><span style="font-style: normal;"><span style="font-weight: normal;"> Modernismen
var dubbeltydig. Picasso stod oss nära, ja, formulerade i bild för
oss. Samtidigt visste vi att just CIA av politiska skäl ekonomiskt
stödde Museum of Modern Arts kampanj för honom och de abstrakta. Om
detta var på femtiotalet stora diskussioner bland eleverna på
”Mejan”. Tingstens Dagens Nyheter gick till rasande angrepp på
sådana som Svenolov Ehrén vilka tog ställning i kampen mot
atombomben och i det sammanhanget gick från picassoepigoneri till
realism. (Det är först i den nutida okunnigheten Sveriges Radios
ledning kan låtsas som om kopplingen mellan Tingsten och ”Kulturens
frihet” var okänd. Vi skrev om detta. Jag tog f.ö. upp namn och
allt i förordet till ”Ett femtiotal”.)</span></span></span></span></span></span></span></div>
<div class="western" style="font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; margin-bottom: 0cm; text-decoration: none;">
<span style="font-family: Calibri, sans-serif;"><span style="font-size: small;"> </span></span></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-variant: normal;"><span style="color: black;"><span style="text-decoration: none;"><span style="font-family: Calibri, sans-serif;"><span style="font-size: small;"><span style="font-style: normal;"><span style="font-weight: normal;">Det
är nödvändigt för den medvetne att känna sin tids ålder – för
att tala med Paracelsus. Därmed inse sin plats i det historiska
förloppet. Detta hade varit mycket viktigt just för den tidiga
socialdemokratin. Läs Branting ”Socialdemokratiens århundrade”.
Det var i insikt om detta vi på femtiotalet spred Howard Fasts
”Spartacus”. Under sextiotalet och fram till i dagens Folket i
Bild/kulturfront har det varit viktigt att visa att bondekrigens
Thomas Münzer eller Engelbrekt liksom femtiotalets mau mau i Kenya
eller 1330-talets (enligt vår tideräkning) upproriska shiiter i
Chorasan var vårt folk. Ideologier skiftar men det är dit vi hör.
Att jag nämnde Berget är inte konstigt. Just Robespierre skrev åt
reformisterna de nödvändiga reformer som ”folkhemmet”
genomförde strax före och efter Andra världskriget. Visst insåg
vissa dess politiker det sammanhanget. Det vet jag av erfarenhet.</span></span></span></span></span></span></span></div>
<div class="western" style="font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; margin-bottom: 0cm; text-decoration: none;">
<br /></div>
<div class="western" style="font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; margin-bottom: 0cm; text-decoration: none;">
<span style="font-family: Calibri, sans-serif;"><span style="font-size: small;"> Jag
försökte vara både kortfattad och tydlig i debatten. Kanske
lyckades jag till en del. Många ur publiken sade det efteråt i alla
fall.</span></span></div>
<div class="western" style="font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; margin-bottom: 0cm; text-decoration: none;">
<span style="font-family: Calibri, sans-serif;"><span style="font-size: small;"> ********</span></span></div>
<div class="western" style="font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; margin-bottom: 0cm; text-decoration: none;">
<br /></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-variant: normal;"><span style="color: black;"><span style="text-decoration: none;"><span style="font-family: Calibri, sans-serif;"><span style="font-size: small;"><span style="font-style: normal;"><span style="font-weight: normal;"> Men
det fanns något jag inte tog upp. Något som har med det personliga
att göra. Fast jag har skrivit om det. Att sextiotalet skulle varit
ett modernismens årtionde har jag svårt att förstå. Jag växte
upp på trettiotalet i en svensk intellektuell familj som tillhörde
”Atlasligan”. Möblerna var av Stockholmsutställningen och
funktionalismen lika vardaglig som psykoanalysen. På väggarna
expressionistisk grafik och Picasso i reproduktion och jag lärde mig
läsa i Diktonius och Artur Lundkvists ”Vit man”. Majakovski och
Brecht stod på tyska i bokhyllan bredvid Masereels ”Stundenbuch”
och i Ålstens folkskola högläste jag Gunnar Ekelöf på lektionen
i fjärde klass (fröken Rehn var mycket road) :</span></span></span></span></span></span></span></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-variant: normal;"><span style="color: black;"><span style="text-decoration: none;"><span style="font-family: Calibri, sans-serif;"><span style="font-size: small;"><span style="font-style: normal;"><span style="font-weight: normal;"> -
</span></span></span></span></span></span></span><span style="font-family: Calibri, sans-serif;"><span style="font-size: small;">krossa
bokstävlarna mellan tänderna gäspa vokaler, elden brinner i
helvete kräkas och spotta nu eller aldrig jag och svindel du eller
aldrig svindel nu eller aldrig.</span></span></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Calibri, sans-serif;"><span style="font-size: small;"> </span></span></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Calibri, sans-serif;"><span style="font-size: small;">Några
år senare blev det Rimbaud och den nödvändiga uppgörelsen med
Baudelaire för att han inte förstod någonting av den Grandville
jag fann ordrätt så fantastisk. Hade man frågat mig skulle jag
sagt att modernismen i konst, litteratur och politik var aktuell
sedan tidigt artonhundratal.</span></span></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Calibri, sans-serif;"><span style="font-size: small;"> Nu
inser jag att jag växte upp i och präglades av en mer typisk än
gängse europeisk intellektuell kulturfamilj av vänsterborgerligt
slag.</span></span></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Calibri, sans-serif;"><span style="font-size: small;"> </span></span></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: medium;"> </span></div>
<div class="western" style="font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; margin-bottom: 0cm; text-decoration: none;">
<br /></div>
<div class="western" style="line-height: 115%; margin-bottom: 0.35cm;">
<br />
<br /></div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/11916133571938410654noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6572833874181600255.post-6352817861658236082013-03-11T07:12:00.000-07:002013-03-11T09:12:48.316-07:00<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: medium;">SÄTT DEM
I GAPSTOCKEN!<br />BIND DEM VID SKAMPÅLEN!</span></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: medium;"> </span></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: medium;"> Den 3
mars 2013 stod på Sveriges Radios hemsida : ”</span><b><span style="font-size: medium;"><span style="font-weight: normal;">Dokumentären
CIA:s hemliga propagandakrig i Sverige som skulle ha sänts söndag 3
mars kommer att sändas vid ett annat tillfälle.” Sveriges Radios
ansvariga hade på vanligt svenskt sätt drabbats av byxångest.
Tingstens lärjungar och meningsfränder hade inte bara gått de
vanliga svenska baktrapporna utan varit ute i pressen och larmat. </span></span></b>
</div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
<b><span style="font-size: medium;"><span style="font-weight: normal;">Man
håller sig för näsan ty naturligtvis visste också de att Herbert
Tingsten varit ordentligt insyltad i Förenta staternas dåtida
krigföring.</span></span></b><br />
<br />
<a name='more'></a><br />
<b><span style="font-size: medium;"><span style="font-weight: normal;"> Nog kände de till hur Kongressen för Kulturens frihet
bildats, finansierats och arbetat också bland svenska
intellektuella. Om det kan man nu läsa på CIA:s officiella hemsida:
</span></span></b><span style="color: navy;"><span lang="zxx"><u><a href="https://www.cia.gov/library/center-for-the-study-of-intelligence/csi-publications/csi-studies/studies/95unclass/Warner.html"><span style="font-variant: normal;"><span style="text-decoration: none;"><span style="font-family: Calibri;"><span style="font-size: medium;"><span style="font-style: normal;"><span style="font-weight: normal;">https://www.cia.gov/library/center-for-the-study-of-intelligence/csi-publications/csi-studies/studies/95unclass/Warner.html</span></span></span></span></span></span></a></u></span></span></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
<b><span style="font-variant: normal;"><span style="color: black;"><span style="text-decoration: none;"><span style="font-family: Calibri;"><span style="font-size: medium;"><span style="font-style: normal;"><span style="font-weight: normal;">Vi
på vårt håll visste det redan 1956 (se inledningen till ”Ett
femtiotal”) och de borgerliga journalister som hade World Marxist
Review kunde 1962 läsa Ernst Henris artikel:</span></span></span></span></span></span></span></b><b><span style="font-size: medium;"><span style="font-weight: normal;">
"Who Financed Anti-Communism?". Fyra år senare stod det
även i New York Times. Det måste bara vara Sveriges Radios ledning
som fortfarande är så feg att den låtsas frågan vara
kontroversiell.</span></span></b></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
<b><span style="font-size: medium;"><span style="font-weight: normal;">Nå
de är ju så unga att de inte själva vet något om denne eländige
Herbert. Men jag var själv med när han - som senare blev
atombombsförespråkare – kröp in under bordet när det började
åska. Då hörde jag också vid middagsbordet hur djupt man
föraktade honom som person. Herbert var så feg att han efter att i
en krånglig kärleksaffär gjort en stort romantisk självmordspakt
med Georg Brantings hustru i det avgörande ögonblicket lät henne
dö för att själv leva.</span></span></b></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
<b><span style="font-size: medium;"><span style="font-weight: normal;">Sådana
är de! Det bör man minnas också när man läser texterna deras.</span></span></b></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<b><span style="font-size: medium;"><span style="font-weight: normal;">Så
här kan man göra:</span></span></b></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjEgPGz3Kty0OeCu0-_S-JKvappGCEnEVUzf0SsliusQY80I0h7pT5JMvzoI7TduitOJSsh1EcCM6bOue0GEvAmOzG6IOO0sR0_W-GIwFeFY3Dn6U9M4rM1T6UjZZLGvXitpsZTY7tW2LE/s1600/Dokument+(14).tif" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjEgPGz3Kty0OeCu0-_S-JKvappGCEnEVUzf0SsliusQY80I0h7pT5JMvzoI7TduitOJSsh1EcCM6bOue0GEvAmOzG6IOO0sR0_W-GIwFeFY3Dn6U9M4rM1T6UjZZLGvXitpsZTY7tW2LE/s320/Dokument+(14).tif" width="222" /></a></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<b><span style="font-size: medium;"><span style="font-weight: normal;"> I
april 1871 hade den tjugosexårige revolutionäre konstnären
Pilotelle, som av Kommunen utsetts till specialkomissarie vid
polisen, i arkiven funnit förteckningen över de edsvurna angivarna.
Under Andra Kejsardömet hade det </span></span></b><b><span style="font-size: medium;"><span style="font-weight: normal;">dolda
polisspioneriet från Fouchés tid moderniserats och nu fann
Pilotelle också texten till det anförande polisprefekt Pierre-Marie
Pietri hållit den 6 november 1853 inför den nyinsvurna gruppen
avlönade angivare om deras uppgift: </span></span></b>
</div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
<b><span style="font-size: medium;"><span style="font-weight: normal;">”Att
avvärja och förvirra brottsliga avsikter, omintetgöra de lastbaras
stämplingar, kväva varje deras förhoppning att skapa oro bland
befolkningen. Målet och lönen för ansträngningarna är att den
faderligt välvilliga regeringen besparas den smärtsamma
nödvändigheten att tillgripa väpnad makt för att undertrycka
sådant.” </span></span></b>
</div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
<b><span style="font-size: medium;"><span style="font-weight: normal;">Pilotelle
publicerade förteckningen i två på varandra följande bilagor till
Pierre Vésiniers revolutionära kvällstidning, Paris-Libre. Där kunde man läsa
namn, ålder, adress och när de beedigats.</span></span></b></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjupQ1veAmkUrrpYts7nj5ZNC0c1QWQczxTnQHgvZrFCD5pGRVnXYsSLg-Shp33mAVFJvh8NMnRZJ61D6Sf7EvvT2rYR2_4t50mdu-8ktXjGueevE9vKLdubAKWLM3MWWFIRDEOj8kZ9k0/s1600/Dokument+(15).tif" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjupQ1veAmkUrrpYts7nj5ZNC0c1QWQczxTnQHgvZrFCD5pGRVnXYsSLg-Shp33mAVFJvh8NMnRZJ61D6Sf7EvvT2rYR2_4t50mdu-8ktXjGueevE9vKLdubAKWLM3MWWFIRDEOj8kZ9k0/s320/Dokument+(15).tif" width="225" /></a></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<b><span style="font-size: medium;"><span style="font-weight: normal;"> Så
kunde vi gjort när det gällde IB-angivarna. Vi gjorde det inte ty
vi visste att de flesta av dessa 50 000 var partitrogna
socialdemokrater som lurats delta. Man hade sagt dem att det gällde
arbetarrörelsens heligaste egenskap – enigheten – och därtill
nationens väl. Det var ungefär det man sade i TDR åt de lite mer
än dubbelt så många mestadels anständiga socialister som där
värvades till att bli Informeller Mitarbeiter åt Ministerium für
Staatssicherheit.</span></span></b></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
<b><span style="font-size: medium;"><span style="font-weight: normal;">Men
de namn som borde publiceras var de 2 000+ som i Sverige ingick –
eller ännu ingår – i den av Förenta staterna och NATO med
svenska politikers godkännande upprättade paramilitära Stay
Behind-organisationen. Namn att publicera och noga granskas.</span></span></b></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<b><span style="font-size: medium;"><span style="font-weight: normal;">Om
de genomförde mordet på Olof Palme vet jag inte. Vad jag vet är
vad min vän Mexikos ambassadör i Stockholm Andrés Rozental
berättade och sade. Han hade mordnatten blivit uppringd av sin bror
i Washington som berättat att svenske statsministern mördats.
Andrés Rozental hade då tagit bilen och omedelbart kört till
mordplatsen. Det fanns inga avspärrningar på vägen dit. Inte
heller där fanns någon avspärrning. Konstigare ändå var att
Sveriges regeringssäte, Rosenbad, var helt utan polisbevakning.
Detta kunde han inte förstå. Vilket han rapporterat hem.</span></span></b></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<b><span style="font-size: medium;"><span style="font-weight: normal;">Ja,
polisinsatsen vid mordet var märklig. Stockholm är den i särklass
lättaste huvudstad att säkra med avspärrningar. Men något sådant
gjordes inte. Polisinsatsen efter mordet på statsministern var
obegriplig. Hade det varit en vanlig medborgare som skjutits ned på
gatan en kväll – en otrevlig en som jag till exempel – då hade
insatsen blivit normalt stor och gärningsmannen med all sannolikhet
gripits.</span></span></b></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<b><span style="font-size: medium;"><span style="font-weight: normal;">Det
jag sade Rozental några dagar senare var att den enda förklaringen
till detta statsämbetsmannabeteende var att det antingen var ett
statsmord; en av någon politisk/militär/polisiär ledning som
politiskt nödvändig bedöm likvidering eller – vilket jag då
fann troligare – att den ansvariga polisledningen lamslagits av en
misstanke att det var så. (Jag går inte in på alla konstigheter.)</span></span></b></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<img align="BOTTOM" border="0" height="242" name="grafik3" src="http://www.globalresearch.ca/wp-content/uploads/2008/07/109556.jpg" width="150" />
</div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<b><span style="font-size: medium;"><span style="font-weight: normal;"> Men
efter mordet på Aldo Moro som senare visat sig ha organiserats av
Förenta staternas regering genom de av CIA och Stay Behinds
italienska avdelning Gladio infiltrerade och styrda Röda brigaderna
finner jag det troligare att det var ett statsmord av svenska Stay
Behind. Aldo Moro greps när han var på väg till parlamentet för
en avgörande omröstning om den helt nya allians till Italiens
räddning han föreslagit mellan Kristdemokrater och Kommunister. Det
trots att Kissinger personligen varnat honom. Också den forne
allierade Olof Palme hade vid tidpunkten för mordet blivit direkt
politiskt olämplig för Washington.</span></span></b></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<b><span style="font-size: medium;"><span style="font-weight: normal;">Nog
bör därför namnen på medlemmarna i den svenska motsvarigheten av
Gladio publiceras och granskas. Kanske är det så att det var
därifrån mordet på Olof Palme länkades.</span></span></b></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<b><span style="font-size: medium;"><span style="font-weight: normal;"> </span></span></b></div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/11916133571938410654noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-6572833874181600255.post-17474372124627080452013-03-03T09:02:00.000-08:002013-03-03T09:10:14.922-08:00<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: medium;">APROPÅ
EFTERMÄLET MITT.</span></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhPEq4bsDgOtHEorEKuYOA_N4DoYsoB5PxTDHGTV5RpYL10iLkfyVIGfdlveehMPKQJn_x2qru6QPk1NBTaQDlk6c-llbyoEq3EZmKJuwduktBszO_79klzXDU8-E-GPkof0L8aKU5ZKoo/s1600/Dokument+(13).tif" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhPEq4bsDgOtHEorEKuYOA_N4DoYsoB5PxTDHGTV5RpYL10iLkfyVIGfdlveehMPKQJn_x2qru6QPk1NBTaQDlk6c-llbyoEq3EZmKJuwduktBszO_79klzXDU8-E-GPkof0L8aKU5ZKoo/s320/Dokument+(13).tif" width="223" /></a></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: medium;"> Detta
tecknade Gun Kessle 1967 till min moralitet ”Redaktör Antonsson
söker eftermäle”. Bilden är typisk Kessle, inte bara bra utan
tecknad med baktanke. Texten är också den bra. Läs den. Men
naturligtvis passar bilden nu också mig. Blir ju 86 och bör snart
vara död. Borde kanske redan börja söka ordna med eftermälet
mitt.</span></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: medium;">Man säger
mig att hela det bibliotek Jan Myrdalsällskapet nu flyttat hit till
Varberg någon gång i höst skall vara på plats. Fyra våningar med
böcker – och tidskrifter. Affischer, tryck och klipp därtill.
Förra vintern packades allt ned i lådor, hus för hus, rum för
rum, hylla för hylla. Det var P. A. Skansen som skickligt och noga
i Björkviken mätt, organiserat och bokfört allt. Vänner packade,
bar och körde det hela hit i lastbilar. Så kan nu allt packas upp
och ställas in på rätt ställe. </span></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: medium;">Men för att bli användbart som
arbetsbibliotek för mig måste jag nu själv detaljsortera på mitt
sätt. Lokalerna är ju andra här med andra rumsperspektiv. Gör jag
det kan jag sedan vid behov gå längs hyllorna och direkt hämta ut
vad jag behöver. Jag behöver inte ens blunda för att se
framför mig var jag i texten strukit för och på eftersättsbladet
skrivit in hänvisning till just det eller det som nu blivit
relevant. Volymen hoppar fram ur hyllan och ropar till mig. </span>
</div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
<a name='more'></a><br />
<br />
<span style="font-size: medium;">Namn kan
jag glömma men jag kan se det förstrukna. Detta synminne gör att
jag kluddar (med bläck) i böckerna. Varje bibliotekarie skulle
fördöma mig. Men det är detta som gör att jag kan citera (vilket
retar så många). Dock det går sakta att sortera på detta sätt.
Några avdelningar har jag gått igenom. Just nu håller jag med
tredje republikens Frankrike (märk att III Republiken och
Sovjettiden var lika långa!) Men då jag arbetar med också annat
kommer jag inte att hinna arbeta igenom mer än en mindre del av
biblioteket under min återstående tid. Det finns därtill ett
hundratatal stora volymer klipp från olika länder av och om Gun
Kessle och mig från 1943 och framåt. De senaste tio åren är dock
ännu ouppklistrade. Och det hela är alls icke registrerat. </span>
</div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
<br />
<span style="font-size: medium;">Om andra
skall ha glädje av samlingarna måste därför böcker och
tidskrifter – och klipp – registreras på internationellt
bibliotekssätt. Allt måste vara sökbart. Detta har inte med
personerna Gun och Jan att göra. Vännen Svend Aage Olsen (en av de
lysande unga författare som intellektuellt mördades och kvävdes i
det svenska femtiotalet) lämnade efter sig en stor samling lådor
med kulturklipp från svensk och dansk femtiotalspress. Samlade från
dåtida vänsterståndpunkt i kuvert och ordentligt sökbara då de
noga sorterats i bokstavsordning. Detta står på sin plats. En
guldgruva för en framtida ung forskare som vill se en annan bild än
den gängse om femtiotalet.</span></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: medium;">Eftermälet
är inte en privatsak och inte heller något som reder ut sig självt.
Den som läst vad jag skrivit vet att jag tillbringat rätt mycket
arbetstid åt att röja i falska eftermälen. Som Balzac och
realismens triumf eller Strindberg och Giftasprocessen – eller
senast Strindbergsällskapets försök att förhindra diskussion om
hur Fröken Julie och Drömspelet hänger samman med den ryska
demokratiska 1860-talsdebatten. Eller att ur det svenska
fördomsträsket lyfta fram och korrigera bilden av Jules Vallès
eller Robespierre, eller för den delen Restif de la Bretonne.</span></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: medium;">Funderade
på detta när jag råkade läsa om mig själv på norska Wikipedia.
I och för sig var jag inte överens med vännen Trond Ögrim när
han blev övertygad om Wikipedias stora demokratiska möjligheter.
(Nå, i den norska rännstensdiskussionen på nätet behandlas han
ungefär som jag. Men hela den nätets folksamling troglodyter, i
Norge som Sverige, Förenta staterna eller Tyskland är ju så
lågbrynt att jag ibland nästan delar H. L. Menckens syn på
bobokraternas medfödda underlägsenhet.)</span></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: medium;">Där står
dels rena felaktigheter som:</span></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: medium;"> ”Blant
dem som reagerte var Jan Myrdals søsken, og de ville klage boka inn
for </span><span style="color: navy;"><span lang="zxx"><u><a href="http://no.wikipedia.org/wiki/Justitieombudsmannen"><span style="font-size: medium;">Justitieombudsmannen</span></a></u></span></span><span style="font-size: medium;">.[</span><span style="color: navy;"><span lang="zxx"><u><a href="http://no.wikipedia.org/wiki/Hjelp:Trenger_referanse"><span style="font-size: medium;"><i>trenger
referanse</i></span></a></u></span></span><span style="font-size: medium;">]”</span></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: medium;"> Men dels
också sådant som tyder på oförmåga till ordentlig läsning:</span></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: medium;"> ”Etter
at han i </span><span style="color: navy;"><span lang="zxx"><u><a href="http://no.wikipedia.org/wiki/1989"><span style="font-size: medium;">1989</span></a></u></span></span><span style="font-size: medium;">
uttrykte tilfredshet med at de </span><span style="color: navy;"><span lang="zxx"><u><a href="http://no.wikipedia.org/wiki/Folkerepublikken_Kina"><span style="font-size: medium;">kinesiske
kommunistmyndighetene</span></a></u></span></span><span style="font-size: medium;"> slo
ned protestene på </span><span style="color: navy;"><span lang="zxx"><u><a href="http://no.wikipedia.org/wiki/Den_himmelske_freds_plass"><span style="font-size: medium;">Den
himmelske freds plass</span></a></u></span></span><span style="font-size: medium;">, var
det flere fremtredende medlemmer av </span><span style="color: navy;"><span lang="zxx"><u><a href="http://no.wikipedia.org/wiki/PEN-klubben"><span style="font-size: medium;">PEN-klubben</span></a></u></span></span><span style="font-size: medium;">
som gikk inn for eksklusjon av ham og ektefellen </span><span style="color: navy;"><span lang="zxx"><u><a href="http://no.wikipedia.org/wiki/Gun_Kessle"><span style="font-size: medium;">Gun
Kessle</span></a></u></span></span><span style="font-size: medium;">. Han har også gått
langt i sin forståelse av </span><span style="color: navy;"><span lang="zxx"><u><a href="http://no.wikipedia.org/wiki/Ayatollah_Khomeini"><span style="font-size: medium;">Ayatollah
Khomeinis</span></a></u></span></span><span style="font-size: medium;"> </span><span style="color: navy;"><span lang="zxx"><u><a href="http://no.wikipedia.org/wiki/Fatwa"><span style="font-size: medium;">fatwa</span></a></u></span></span><span style="font-size: medium;">
mot </span><span style="color: navy;"><span lang="zxx"><u><a href="http://no.wikipedia.org/wiki/Salman_Rushdie"><span style="font-size: medium;">Salman
Rushdie</span></a></u></span></span><span style="font-size: medium;">. På den andre
siden har han gått i bresjen for ytringsfrihet, uavhengig av
innhold. Blant annet har han forsvart </span><span style="color: navy;"><span lang="zxx"><u><a href="http://no.wikipedia.org/wiki/Nazisme"><span style="font-size: medium;">nazistenes</span></a></u></span></span><span style="font-size: medium;">
organisasjons- og ytringsfrihet, og tatt til orde for å forhindre
fremstøt i retning av et forbud mot </span><span style="color: navy;"><span lang="zxx"><u><a href="http://no.wikipedia.org/wiki/Adolf_Hitler"><span style="font-size: medium;">Adolf
Hitlers</span></a></u></span></span><span style="font-size: medium;"> </span><span style="color: navy;"><span lang="zxx"><u><a href="http://no.wikipedia.org/wiki/Mein_Kampf"><span style="font-size: medium;"><i>Mein
Kampf</i></span></a></u></span></span><span style="font-size: medium;">. ”</span></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: medium;">Nå, det
där var dock rätt anständigt – det är möjligt att resonerande
reda ut frågorna – men det finns nu i svensk press, tv, radio och
på nätet nästan dagligen så många exempel på ordrätt ovettiga,
vettlösa alltså, texter om mitt arbete att inte ens om jag satt vid
datorn hela min vakna tid skulle jag hinna reda ut det.</span></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: medium;">Men det
finns en annan möjlighet. Inom överskådlig tid bör jag dö, gå
bort som man fint omskrivande uttrycker sig. Jag föreslår därför
att Jan Myrdalsällskapet sedan ordnar vissa seminarier på rätt hög
vetenskaplig nivå – inget hojt! Det vore till exempel möjligt att
ordentligt ta upp varför det blev sådant bråk om ”Barndom”.
Jag skrev en icke polemisk faktatext för någon vecka sedan till
Aftonbladet att ha som underlag. Den skulle sällskapet kunna använda
(efter faktakontroll) till att förbereda en diskussion om hur den
märkliga debatten kring ”Barndom” kom till. (En svårighet är
att många vittnesgilla redan är döda och andra kanske inte
överlever mig. Men sällskapet kan ju förbereda seminariet.)</span></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: medium;">Ett annat
möjligt upplägg vore att ta en text som den på norska Wikipedia
och analysera den. Eller att som ämne ta det radioprogram om Gun och
mig i Liu Lin som sändes för några dagar sedan. Reportern hade
rest dit med den i Kina fördömda kulturrevolutionära
”Kina,revolutionen går vidare” i stället för den i Kina
hedersdoktorerade ”Rapport från kinesisk by” - och inte ens
förundrat sig över att folk som bläddrade i boken och såg på Gun
Kessles bilder fortsatte att tala väl om oss. Men han förstod väl
inte. Han var rätt okunnig.</span></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: medium;">Det finns
flera upplägg. Man kunde också ordna seminarier om varför det i
Sverige varit så omöjligt att få tillstånd en vettig utgivning av
Vallès (i Frankrike där han varit traditionellt fördömd på
högerkanten är han dock läst, en klassiker). Eller vad det är som
gör att i ett deckarintressets Sverige (i och för sig en
märklighet) varit helt omöjligt att ge ut ens ett urval av Pitaval?
(Om det har jag skrivit.) Ju mer jag tänker på det ju tristare
finner jag det vara att jag inte kan överleva och få glädjen att
organisera en sådan seminarieföljd. Men det krävs att jag först
avlider för att det inte bara skall bli vanlig litterär polemik.</span></div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/11916133571938410654noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-6572833874181600255.post-2387473372584922962013-02-08T06:04:00.001-08:002013-02-08T06:13:22.404-08:00<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh5BgJw4dKxYbcSBjHymlScccVansa_NYq5Wems8zO9RaP4BAq6mLNgerl-YBp41auUFJyWPit0zbQEd3CQOM8gsbnZjaWD_XuflFD-1GdDp74wk8Fz2ZGoGizlxG6j3Dhyphenhyphenwegs7Xh__zA/s1600/Herman+Paul,+Sifflet+nr+1.tif" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh5BgJw4dKxYbcSBjHymlScccVansa_NYq5Wems8zO9RaP4BAq6mLNgerl-YBp41auUFJyWPit0zbQEd3CQOM8gsbnZjaWD_XuflFD-1GdDp74wk8Fz2ZGoGizlxG6j3Dhyphenhyphenwegs7Xh__zA/s320/Herman+Paul,+Sifflet+nr+1.tif" width="260" /></a></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
René Georges
<i>Hermann</i>-<i>Paul</i> (1864 – 1940). ”Folkets röst.”
Le Sifflet, Nr 1, 17 februari 1898.</div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
EN PRINCIPFRÅGA</div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
I och för sig är det
som nu kallas näthat en stående våg i modern västerländsk
historia. De hatiska anti-Dreyfusarder vilka Herman-Paul visade fram i
första numret av ”Le Sifflet” den 17 februari 1898 är samma
grupp som den vilken hatar – särskilt kvinnor – på nätet i
dag. Det är är viktigt se detta sammanhang. Det finns här en möjligt
verksam politisk dimension. Men – och det har Sverigedemokraterna
tyvärr rätt i – de anständiga grindvakterna i våra officiösa
medier släpper inte gärna fram en diskussion som går bortom den
mer påbjudna upprördheten. Vilket kan få olyckliga följder.</div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
Följande inlägg
refuserades med vändande mail av Aftonbladet, Expressen och Svenska
Dagbladet. Det är inte illa
skrivet, det vet jag. Intellektuellt håller det. Mitt förslag att
journalistiskt kartlägga denna hatgrupp är inte i strid med lagen.
</div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
Det är möjligt att
de hatande i skrivandet blott – liksom deckarläsare och porrkonsumenter –
tillfredsställer en egen dold fantasivärld utan verklig social
betydelse. Då skulle en publicering av ip-adresser räcka för att
få slut på, eller åtminstone begränsa, denna allmänstörande
grafomani.</div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
Men det pinsamma är
att just de officiösa grindvakternas rädsla för all offentlig
diskussion utanför de för tillfället påbjudna snäva gränserna
redan bidragit till att Sverigedemokraterna i LO har den näst
Socialdemokraterna största sympatisörskaran. Det var på ett
sådant sätt det franska kommunistpartiet lyckades ge åt Front
National sina väljare.</div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
Nå här under alltså
den i Aftonbladet, Expressen och Svenska Dagbladet otryckbara texten.</div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
Detta får naturligtvis
citeras med angivande av källan och mitt namn.</div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------<span style="font-size: small;"> </span></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: small;">NÄTHATET</span></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: small;">Jan Myrdal</span></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: small;"> Nu fylls
media med inlägg om näthat. Men debatten tycks mig obegripligt
flat. Som om det vore något nytt. Och därtill ohjälpligt. Det enda
som dock är nytt med näthatet är nätet. Men inte ens det är
verkligt särskiljande. Fenomenet fanns. Det bör man hålla i
minnet. </span></div>
<a name='more'></a><br />
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: small;"> Redan att
gå tillbaka till trettiotalets lägg på KB bör visa det. De
verkligt grova papperstidningarna var grova som näthatarna. Det vet
jag då jag som barn hade till uppgift att klistra in klipp åt mina
föräldrar. (Någon gång anmälde de de värsta sexualiserade
personhaten.) Jag minns ju också de anonyma breven och
telefonterrorn. (Min far spårade och fick fast några av de värsta
– en bagare på Söder t.ex.). I samband med Tingstens kampanj (att
Alva Myrdal skulle ha hamstrat kaffe på NK inför handelsminister
Gunnar Myrdals importbegränsning t.ex.) blev personangreppen och
telefonterrorn sådan att Gunnar Myrdal drabbades av rätt svår
depression – vilket bidrog till att han lämnade Sverige för FN i
Genève. Jag förstod honom till en del, men mitt dåtida läsande –
Strindbergsfejden bl.a.- gjorde att jag fann hans reaktion mindre
förnuftig. </span>
</div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: small;"> Den
erfarenheten har gjort mig personligen totalt likgiltig för såväl
alla offentliga angrepp som telefonterror (det var bara att dra ur
kontakten), anonyma brev, hatmail och nätkommentarer. Fast i samband
med de extrema hatbrev jag fick vid Gun Kessles död som inte bara
var djupt sexualiserade utan därtill tycktes innebära uppenbara
dödshot mot mig gick jag till polisen i Fagersta. Jag skriver detta
då jag har all förståelse för de drabbade som nu framträder. Det
är naturligtvis viktigt att göra något åt vad de utsatts för ty
även om det sexualiserade och kränkande hatet faktiskt varit gängse
i vår kultur och några är som jag och bara blivit hårdhudat
härdade skall folk inte behöva utsättas för det.</span></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: small;"> </span><span style="font-variant: normal;"><span style="text-decoration: none;"><span style="font-size: small;"><span style="font-style: normal;"><span style="font-weight: normal;">Det
är också helt möjligt. I TV:s program såg jag att man letat fram
några av de personer som skickat grova hot. Men man hade pixlat
ansiktena. Det var fel. Missriktad hänsynsfullhet. </span></span></span></span></span><span style="font-size: small;">Det
finns ju ingen verklig anonymitet i Facebook, kommentarsidor eller på
nätet i allmänhet. Var och en av oss har att stå för vad vi
skrivit och sagt där som annars. </span>
</div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: small;"> Man kan
därför börja med att ta fram och publicera namnen på de
angripande. Eller, vilket kan vara enklare, offentliggöra
ip-adresserna. Erfarenhetsmässigt vet vi att det skrämmer dem.
Argumentet att det inte går att publicera ip-adresserna för att
någon kan ha lånat datorn är svepskäl.</span></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: small;"> Det
behövs heller ingen ny lagstiftning för att komma åt den som hotar
någon. Det är också i Sverige nu som förr straffbart hota att
slå, våldta eller mörda någon man eller kvinna. Slå upp 4 kap 5
§ Brottsbalken. Om polis/åklagare lägger ned en sådan anmälan
utan att göra en ordentlig förundersökning då begår de
tjänstefel. Det räcker inte att skylla på att man inte är helt
säker på om det inte är serverägaren som bär det juridiska
ansvaret.</span></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: small;"> Men det
finns också en annan dimension. Vilka och varför? I och för sig är
steget från fantasi till verklighet stort. (Breivik är ett
undantag, inte typisk.) Att mycket stora delar av befolkningen lever
ut i mordfantasier kan vi belägga med siffrorna för spridning av
böcker från ”det svenska deckarundret”. Men den siffran
motsvaras inte av någon sinnevärldslig mordepedemi. Likaså
motsvaras de 169 869 svenskar vilka i dag registrerats på ”Kristen”,
gratissajten för skrivna porrfantasier, inte av några
sinnevärldsliga incest och tidelagsfall. Om näthatarna kan sägas
att också de i offentligheten har vikt ut sig som på
analytikersoffan och släppt loss sina dolda fantasier.</span></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: small;"> Men de
kanske inte är lika ofarliga som deckarläsare och porrkonsumenter i
allmänhet. Detta bör undersökas. Ålder, utbildning, inkomst,
härkomst (fler svenskfödda än utlandsfödda?), civilstånd. Det
skulle gå att lägga upp flera intressanta program för en sådan
undersökning. Det vore en viktig uppgift ty det är ju möjligt att
denna rätt stora näthatargrupp faktiskt kan komma att spela en
verklig politisk roll. (Den som intresserar sig för det tyska kan
finna en hel del som på tjugotalet pekar fram mot dess fyrtiotal.)</span></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: small;"> Alltså:
Ta fram namn och ip.adress, anmäl verkliga hot, kartlägg gruppen.</span></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: medium;"> </span></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
</div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<br />Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/11916133571938410654noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-6572833874181600255.post-16314606373681818902013-02-05T09:09:00.000-08:002013-02-08T02:06:59.922-08:00<br />
<br />
<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjJcDvatzHdT2luV3hdyZtwGplONjkqRjE3VJf0W4CgiBe8X5P4f1Us-ipI96LQDemxMB0J1RCo3WtOOcbPB1dLL3NYafpKx58H_DJVNoQ5chqIV0JSaSKQ5_IKYi2gumhPfT28RsWA72E/s1600/Sattler.tif" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjJcDvatzHdT2luV3hdyZtwGplONjkqRjE3VJf0W4CgiBe8X5P4f1Us-ipI96LQDemxMB0J1RCo3WtOOcbPB1dLL3NYafpKx58H_DJVNoQ5chqIV0JSaSKQ5_IKYi2gumhPfT28RsWA72E/s320/Sattler.tif" width="257" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Joseph Sattler. "Der Wurmstich." Första bladet i "Ein moderner Todtentanz", J. A Stargardt, Berlin 1894.</td></tr>
</tbody></table>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: x-large;"><i><b>OM
ATT BÖRJA NÄRMA SIG STUPET</b></i></span></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
Om en halvtimme till
sjukgymnastik. Vilket behövs. Ont i knän – och höfter. Inget
märkligt. Detta är ordentligt undersökt och röntgat. Förslitning.
Rör mig mindre och blir fetare – vilket frestar knäna mer. Sedan
jag flyttade hit till Varberg har jag gått upp sju kilo. Sover
sämre. Apparaterna i sjukgymnastiken roar mig. Men upplever hur det
sluttar.</div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
Fast jag skriver inte
detta som klagoskrift. (Om sådan klagan skrev jag ju i ”Moraliteter”
och”Garderingar”.) Snarare är det mig en verklig
positionsbestämning. Arbetet går långsammare. Texter jag tycks ha
helt klara, som jag ser tydligt framför mig, som jag ser så tydligt
att jag kan ljuda dem högt till och med och vilka bara behöver
skrivas ut med finger å tangent de förblir ofärdiga.</div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
Detta är
dubbeltydigt. Ty var offentliggöra dem? På nätet? I Indien? I
någon av de svenska tidningar vilka ännu faktiskt trycker mig?
Clarté, FiB/k, Flamman, Proletären? Jag är dem tack skyldig –
utan dem vore jag borta. Men de tar blott ett slags texter. Resten av
mitt skrivande finns inte rum för heller där.</div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
Visst, det finns
andra, de där jag under åren från 1954 och framåt nådde publik
och fick inkomster. Men de har antingen försvunnit eller har
tillsynes stängts för mig. Även om Aftonbladet kanske, kanske,
fortfarande tar något. (Men där finns alls inte för mig den stora
estetiska och idémässiga frihet jag där hade för en generation
sedan – eller som jag hade i SvD för två generationer sedan.)
Och erfarenhetsmässigt de senaste år blir det allt mindre troligt
att de tar något och gör det det så gör de det hur som haver
blott ovilligt.
</div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
</div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
<a name='more'></a>Detta är naturligtvis
även en ekonomisk svårighet. Om jag enbart skall existera på
pensionsinkomst blir det svårt att köpa böcker.
</div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
Såvitt jag kan bedöma
beror allt detta inte på kvalitetsbrister i mina nuvarande texter.
De är objektivt välskrivna. Klart tänkta dessutom. Det beror
heller inte enbart på att min världsåskådning går i otakt med
tiden. Även om detta spelar in, stämningen i landet är ju rätt
femtiotalistisk. Men det räcker inte som förklaring. Det är min
ålder. Jag har längesedan i den officiella svenska mediatillvaron
passerat sista förbrukningsdatum. Det är ohjälpligt och det sänker
även drastiskt mina inkomster.</div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
Inte är jag den
förste som upplever detta. Jag minns när ”Gammeljerka”, Erik
Blomberg, kom ut till Gun och mig i Fagervik och visade otryckbara
texter:</div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
- Du som har tillgång
till tidningar … sade han.
</div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
Dock även om jag inte
i Sverige som under perioden efter mitten av femtiotalet längre har
sådan tillgång till officiella medier och inte längre som förr
har något stort förlag finns det alltså en rad tidningar och
tidskrifter på vår kant och bra och anständiga förlag som vill
publicera mig. Tre bokprojekt har jag på gång. Därtill möjligheter
i Indien och Tyskland.</div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
Objektivt alltså inte
annorlunda än vad det var för mig för sextio år sedan.</div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
Men det finns något
annat. Något som rör mig som person.
</div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
Uppriktigt talat var
han som bodde på Albogatan 5 eller Skånegatan 20 långt bak i det
förflutna tydligare, mer skärpt. Allt hans trubbel till trots.
Birgit talade också väl med mig om honom när vi genom dessa sextio
år eller så skådade in i dået samman för någon vecka sedan.</div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
Funderade på detta
igår. Det är inte nog med att texter inte kommer till utskrift.
Jaget slirar redan. Skulle försöka ta ut pengar från mina konton.
Det krångliga var att jag hade konto på Swedbank (som inte har
något eget kontor här i Varberg) och ett Nordea; där fanns det
dock på deras Plusgiro. Men det Visakort jag använder är ett
Businesskort kopplat till Swedbank. Krångligt. Man försökte hjälpa
mig på Föreningssparbanken (som sköter Swedbank här). Inget
lyckades. Mitt i det hela kunde jag inte riktigt komma på koden till
kortet. Siffrorna kastades om. Vilket nog torde vara ett
senilitetstecken. De organiserade – som vi sade på fyrtiotalet –
ett slags nytt kort åt mig. Får se.</div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
Ja, allt detta och
därtill morgontröttheten och oförmågan att störta upp och börja
skriva vid sex som vanligt inte minst det leder mig till en motvillig
insikt att jag nu när jag närmar mig mitt åttiosjätte år
objektivt sett står vid gränsen till stupet. Minns vad Vilhelm
Moberg skrev mig innan han gick ut i sjön: ”Jag tyar inte längre.”</div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
Svårigheten för mig
att få ordning på biblioteket, sätta böcker i rätt ordning, hör
till. Även om mycket är ouppackat, finns i kartonger har jag orsak
att skämmas över att det går så sakta för mig. Jämför med
flytten från Fagerviken till Björkviken. Där sorterade och
sorterade jag. Nu …</div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
Kunde göra listan på
dessa tecken längre, långt längre. På det personliga planet är
därtill livet inte särskilt roligt. För rätt exakt ett år sedan
tycktes jag drabbas av passion igen (skrev om detta i Flamman) men
omständigheterna är mot mig. Även om vi kan mötas med långa
mellanrum är Andrea och jag i alla ordets betydelser särbo. Inget
att orda om. Fast nog ändå. Hon
vill att jag flyttar ihop med henne i Fagersta. Jag skulle spara
hyreskostnaden här och mina pensionsinkomster skulle uppväga den
bidragsförlust hon skulle drabbas av om jag flyttade dit. Vore
frågan enbart ekonomisk – och kroppskänslomässig (jag föredrar
ju att sova med henne i den mycket stora säng hon var med och köpte
när vi kom samman för fem år sedan i stället för att sova ensam)
– då vore detta möjligt. Men jag har ju böckerna här. Utan dem
kan jag inte genomföra de arbeten jag håller på med. Fast kan jag
det här då? Som jag nyss skrev har jag verkligen börjat tvivla.
Arbetsoreda, arbetsslöhet.
</div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
Men vad menar jag med
gränsen?</div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
Jag har nämnt det
många gånger.</div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
Det har ingenting med
sådana depressioner man talar om i radio och på tv att göra. Det
slags själsliv har jag nog inte. Det är i stället något för mig
objektivt. Inte alla tycks ha förstått när jag skrivit att om de
två stora passioner – könets och arbetets – som burit mig
bleknar och upphör då har livet ingen mening för mig. Då bör jag
avsluta tillvaron innan allt blir ett enda grått och dimmigt
lidande. Levandet i sig efter gränsen – att existera som en
swiftsk struldbrug i en av våra institutioner – har inget värde
och det vill jag inte uppleva. Det är inte bara personligt. Det
tillhör ett kulturellt betingat personlighetsdrag för oss (som i
Japan). Jag är ju inte ensam. Om Folke, min morbror, har jag
skrivit. Om Guns morbror likaså. (”För ut kvinnorna! Hjälp mig
koppla loss slangarna! Jag vill dö som en man.”) De stod oss
närmast i släkterna våra. Men Gun är redan borta. Det visste hon.
Satt vid matbordet sorterande sina smycken, det såg Peter Curman som
förebud. Jag lät dem bli stulna sedan.</div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
Nu slirar nog arbetet
och vad könet beträffar har jag det väl så som den åttiosexårige
gubbe jag är.</div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
På detta grubblar
jag.
</div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
Praktiskt finns det ju
flera möjligheter.</div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
Men mest har jag lust
att sparka aset över stupet.</div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
</div>
<div class="western" style="margin-bottom: 0cm;">
</div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/11916133571938410654noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-6572833874181600255.post-73185441246425988962013-02-03T07:17:00.001-08:002013-02-03T07:17:09.550-08:00<br />
<br />
Denna text borde in efter den andra drömsekvensen. Hur man gör vet jag inte.<br />
<br />
PÅ FÄRD MOT SUNDET<br />
<br />
<img alt="http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/a/a7/%27The_Lighthouse_at_the_End_of_the_World%27_by_George_Roux_01.jpg" class="decoded" src="http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/a/a7/%27The_Lighthouse_at_the_End_of_the_World%27_by_George_Roux_01.jpg" /><br />
<br />
<br />
Denna nyårsafton när 2012 skall slå om till 2013 vaknar jag tidigt. Ligger kvar. Somnar om och vaknar mitt i en drömberättelse. Tydlig. Distanserad. Närmast som en vanlig hypnagog hallucination säger jag mig när jag ser på den. Eller hypnopomp hallucination som det tycks heta på fackspråk när det gäller uppvaknande.<br /> <br />
En svit olika scener i en berättelse. Jag, en yngre man i trettioårsåldern, är kapten och står på bryggan om natten på mitt fartyg i Sydatlanten. Lugn sjö. Tung luft. Moln skymmer stjärnorna. Något säger jag till rorsmannen. Med ens upphör alla ljud från maskinen och alla instrument svartnar. Strömmen borta, inget ljus någonstans. Vi driver.<br /><br />
Men ficklampor finns. Jag beordrar undersökning. Man rapporterar att livbåten fattas. Chiefen arbetar i maskinrummet, söker åtgärda felet. Fem man ur besättningen kan inte lokaliseras. Också loggboken är borta. Det fattas en flaska whisky ur min hytt. <br /><br />
Nödsändaren fungerar. Telegrafisten får kontakt med ett fartyg i närheten. Jag ber honom också att larma myndigheter om de fem som avvikit med livbåten. Chiefen meddelar att han har rett ut vad som hänt. Det är sabotage. Men han har åtgärdat det. Maskinen går igång. Ljuset återkommer. Vi fortsätter.<br /><br />
Bilderna är mycket tydliga. Jag ser var scen detaljerat och exakt. Jag upplever dem inte som drömbilder utan som iakttagen verklighet. Men under den tid jag både ser och agerar står jag dock så utanför jaget, den trettionågontingårige kaptenen, att jag inte registrerar hans/mitt namn, när allt detta skett/sker eller någon information om fartygets namn, vart vi kommit ifrån, vart vi är på väg eller vilka de fem som tagit livbåten och lämnat fartyget är. Jag upplever heller varken någon nyfikenhet eller något informationsbehov. I uppvaknandet då jag börjar komma ihåg scenerna utifrån undrar jag dock om styrmannen är bland de fem avvikna.<br /><br />
Drömbilderna, hypnopompa eller ej, så starka att jag fortsätter minnas dem. Kan till och med leta fram en penna och skriva ned ledord på ett papper. Vilket inte hade behövs ty ännu efter flera timmar är bilderna så tydliga att jag kan se detaljer i dem.<br />
<br />
<br />
<br />
<br />Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/11916133571938410654noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6572833874181600255.post-21830730588443044192013-02-03T06:08:00.001-08:002013-02-08T02:13:22.478-08:00I DENNA EFTERVINTER<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjCWb6wOdK9con_CI_0ZiQwghLmKnhFDVIJYC2fYvYTUNmi_EJsNuPfsIs6G0dmHCLcVM1nYQ4ihlfRpKoSiNRXEzzculHURozVGVjMmHR-HtHfBTWb3XcIzNSCAMjHZsEv8TrInO6oIZM/s1600/beham+stallknekt.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjCWb6wOdK9con_CI_0ZiQwghLmKnhFDVIJYC2fYvYTUNmi_EJsNuPfsIs6G0dmHCLcVM1nYQ4ihlfRpKoSiNRXEzzculHURozVGVjMmHR-HtHfBTWb3XcIzNSCAMjHZsEv8TrInO6oIZM/s400/beham+stallknekt.jpg" width="238" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"> "Den förhäxade stalldrängen" (1544) av Hans Baldung Grien. </td></tr>
</tbody></table>
<br />
MORGONTIMMARNA LÖRDAGEN DEN 5 JANUARI 2013 STOD DET DJUPT OBEHAGLIGA DRÖMLIVET ÖPPET. <br />
<br />
Hade sovit länge på fredagsmorgonen. Per Arne Skansen hade varit på lagret och hämtat lådor. Bland dem den låda med böcker kring Kommunen som jag bett honom leta rätt på då jag behöver dem för efterordet till "När gatan tog mediemakt". En del av tidningarna från kriget och våren 1871 var med. Däribland Charivari 1870/1871 med Daumier (tänk att samlare inte fattat att just tidningsexemplaren är själva originalen - utom i de fall Daumier gjorde särupplagor). Däremot inte de bundna årgångarna som Grelot (eller Charivariutgåvan av Daumier och Cham från kriget och belägringen). Men de ingår inte heller riktigt i den samlingen Det är ju just de kolportörsspridda bladen som nådde le menu peuple. Lennart Parknäs har tagit upp själva den stora samlingen av dessa flygblad till Stockholm. Han har kompletterat och rättat min förteckning och håller på att ordna finansiärer för bevarande och så småningom utställning och katalog. Redan har han dock börjat beställa den dokumenterande avfotograferingen av materialet. <br />
Allt detta diskuterade Per Arne och jag under det vi gick igenom de stora affischlådorna i det första rummet. Egna utställningar; blandlåda; Östeuropa: kinesisk kulturrevolution (den del av samlingen som icke varit riktad direkt mot bönder och getts till Folkens Museum); europeisk, särskilt fransk, mellankrigsperiod; efterkrig. Under det vi sorterade dessa mycket omfångsrika affischsamlingar resonerade vi om hur de kunde registreras (översättas när det gällde de kinesiska) för att bli användbara för forskningen. Vad jag märkt är det inte många i Sverige (särskilt bland de yngre) som reagerar på Staviskyaffären. Det var ju med honom som med den tyske läkaren i Herat. Stavisky begick självmord genom att skjuta sig i huvudet från tre meters avstånd, tysken i Herat begick självmord genom att skjuta sig i bakhuvudet genom fönstret. Eller hur Albert Prince som sökte utreda affären halshögg sig genom att lägga sig på järnvägsspåret. Fast Clemenceau överlevde Panamaskandalen och kunde när han återkomit bli den som blodigt rensade de uppstudsiga soldaterna i de franska skyttegravarna 1917. Jag borde vara med och kommentera bilderna. Men det gäller att göra detta innan jag dör. (Vilket jag rimligtvis gör inom inte alltför länge.)<br />
<a name='more'></a><br />
När det drog mot middagstid körde vi till ICA-stormarknaden Hajen. Per Arne hade lånat en gammal skåpbil av Lasse Diding. Där är billigt och jag handlade mat för veckan för blott lite över 500. Vi tänkte sedan äta lunch på Stadshotellet men de stänger redan vid tvåtiden, vi kom för sent och gick i stället på den italienska serveringen på hörnet. Vi satt där med pasta och lättöl respektive naturell Loka och resonerade om liv och vänner och erfarenheter. Samt arbetet med biblioteket. Jag köpte en flaska gin. När vi kom tillbaka till Snidaregatan fortsatte vi med affischer. Till Stockholm skulle han ta med sig anklagelseskriften mot Robespierre från år III (ett blad loss och ryggen abimerad) och Kautsky "Aus der Frühzeit des Marxismus", korrespondensen med Engels. Kautskys sista bok tror jag, tryckt i Prag 1935 men aldrig ens häftad, lösa ark. Per Arne skulle kolla vad som kunde göras. Vissa volymer av synnerlig vikt bör åtgärdas av bokbindare. Flickan från bokmässan (som utbildats av Sara) borde kunna hjälpa. Jag visade honom något av det myckna jag låtit Hässler och andra göra. Böcker måste ibland få hjälp att överleva.<br />
Per Arne var trött och gick till hotellet rätt tidigt. Vid sjutiden tror jag. Jag har ännu inte vant mig vid att leva utan armbandsur och hålla tiden med mobilen enbart. Jag satt kvar i vardagsrumet och tog ett par gin och tonic samtidigt som jag gick igenom ett tiotal volymer av det kring Kommunen han kommit med på morgonen. Kursivläste dem och såg efter vad jag strukit för och antecknat. Avgjorde om jag behövde dem häruppe bredvid datorn för efterordet som skulle skrivas ut eller om de kunde flyttas ned direkt till Frankrikeavdelningen (som jag måste gå igenom och sätta i ordning). Gick igenom samlingen Kladderadatsch från sommaren 1870 till våren 1871; krigsnumren alltså. Bestämde mig för att inte använda någonting av dem. Jag finner teckningarna ointressanta. Ett djupt fall ner i anpasslig konstnärlig likgiltighet från de fascinerande tyska/österrikiska bilderna kring 1848. Lade mig vid ettiden tror jag. Somnade bortemot två eller tre. <br />
Jag märker att jag hela tiden styr bort från ämnet. Alltså rakt ned i drömtillvaron!<br />
I ett mycket starkt obehag kommer jag upp till vakenhet, går upp ur sängen, ur papperskorgen bredvid datorn i arbetsrummet hämtar jag ett stort och tomt vitt eftersändningskuvert och mot vanligheten antecknar jag några hållpunkter i drömskeendet. Jag skriver det i mörkret. Handstilen ytterligt svårläst.<br />
<br />
"Antagligen tar situationen mig nu hårdare.<br />
-----------------------------------------<br />
Skilsmässodröm<br />
1) Jag har angripits - inte ännu varit så ut<br />
2) Min hustru är blond - ej Andrea<br />
Lägenheten en annan<br />
3) Hon börja xxxx av ohyggliga xxvtänkbara xx<br />
skilsmässan<br />
vill hämnas<br />
3) Mina vänner - en vän? Känner igen.<br />
4/5) Han har gått igenom mina papper i hemmet. <br />
Jag är inte så dålig.<br />
6) Hustrun tillbaka (från Bad?)<br />
Hustrun svartklädd<br />
Går det att laga?<br />
Hon vägrar<br />
Vidrigt <br />
Sen vakna<br />
0503"<br />
<br />
Till skillnad från vanligheten kan jag nu tio och en halv timme senare kristallklart återse de drömscener jag hänvisade till i mina anteckningar. Fast de skrivna orden är ju inte i varje detalj dechiffrerbara och visst vet jag att synerna formuleras ut just i erinrandet, nedskrivandet.<br />
Men obehaget var så starkt att när Per Arne ringde och jag väcktes för att hinna duscha och dricka kaffe och sätta igång tvättmaskinen i källaren levde drömobehaget mycket starkt kring mig och jag berättade i korthet ut scenerna för honom när vi drack kaffe innan vi började arbeta i källaren. Han skulle ju ta tåget sedan vid middagstid..<br />
De hade föregåtts av och följts av en serie obehagliga men ej lika djupt upprörande kortdrömmar där jag gick under namnet "Destouches" eller ibland "Derville" och där själva namnet var det viktiga som jag värnade eller kanske avvisade. Jag reagerar fortfarande på dessa namn men kan inte omedelbart identifiera dem.<br />
När jag kommer in i drömmandet tror jag mig minnas en tidigare scen där jag förskingrat en gåva från henne. Jag har också i en svit bilder där jag syns i profil sittande vid datorn hänvisat till att jag inte har tid att göra - eller intressera mig. Men det är sådant jag minns inuti drömmandet. Blott svagt ser.<br />
Hon är min hustru. Men inte Andrea. Inte heller någon annan jag i verkligheten varit gift med. Hon är blond. Inte heller är hon Alva. Som ju blott i offentligheten och inför eftervärlden varit blond. Hon var från början - till Parisbesöket 1925 - svenskt råttfärgad. Gun bestämde sig tidigt, kanske redan i Bromma läroverk, för sin hårfärg och bekräftade den trots svårigheterna att få rätt nyans i Kina då när hon fyllt femtio och låg på sanatorium. Sedan behöll hon den till sin död. Jag minns hon talade med Eva om detta när hon såg Evas första grå hår. "Bestäm dig och behåll det sedan; det är inget som angår de andra." Tanig är hon också. Jag undrar hur hon är att hålla i. Men hon är min hustru som jag lever och länge levt samman med.<br />
Hon har börjat hata. Jag ligger på golvet bredvid ritbordet som står till höger om mig. Ligger på rygg. Fasansfulla uppgörelser. De anklagar. Och hon tror dem. Slår hon mig? Kanske och kanske inte. Men olika scener med äktenskapliga uppgörelser. Jag kan inte säga mig att hon har helt fel. Jag ser upp i taket och ser henne i stark förkortning. Någonstans i dörröppningen till rummet (hallen?) längre bort står flickan.<br />
Denna scen där hon tagit sitt inre steg till att börja hata mig återkommer i flera olika upplagor. Men i stort förblir rummet var gång detsamma. Stora fönster mot gatan (Kantstrasse?) Hon tror på dem.<br />
Varför de anklagar? De har i hemlighet gått in hos mig. Jag är ju ofta på resor. De, vännerna, har snokat och undersökt mina papper. Även gått in bakvägen i min dator säger jag mig. (Och ser att jag trots allt rycker på axlarna när jag låter mig se hur de ansiktslösa vänder på bladen där i natt och dimma.) Och hon tror dem. Exakt vad jag anklagas för vet jag inte eller minns jag inte eller bryr jag mig aldrig om att fråga. Men hon hatar nu.<br />
Det att de gått in hos mig i mitt hem vännerna upprör mig. Stör mig. Ja, jag ser dem där. De drar ut lådor, trevar, lyfter på papper. Mörksuggor. Ja, hon min blonda och taniga hustru tror på dem och hatar.<br />
En av dem, lång och klädd i mörka kläder kommer när jag står i ännu ett andra rum, det innanför med syn ut mot det stora rummet med ritbord. Han säger att han måste berätta det han har varit inne hos mig när jag varit på resa han med. Men han har kommit fram till att jag har rätt. Jag har inte uppträtt dåligt mot henne eller någon. Men det bryr de sig inte om de andra. Jag upplever tveksamhet inför honom. Ansiktet känner jag inte igen.<br />
Hon har kommit hem. Jag tror hon varit på badet. Hon är helt klädd i svart. Nunnedräkt eller svepning men inte liksvepning ty hon är inte död och den är svart inte vit. Hon är där i andra rummet framför den stora dalakistan vid fönstret. Jag talar, söker tala, till henne. Visst borde förhållandet gå att klara. Men hon vägrar och jag kommer upp ur, ut ur, drömmen med ett vidrigt obehag i kroppen och ser på mobilen att klockan är 0503 denna lördag. <br />
Intressant är att jag känner en skepnad till höger om mig när jag skriver detta. Jag upplever att handen stöder sig mot bordskanten. Vita fingrar - inte dödingeben dock. Om jag flyttar blicken från skärmen är skepnaden borta. Samma svartklädda skepnad. Något av allt det man kan uppleva sig se i seendets ytterkant. Inför detta känner jag ingen oro. Road närmast. Inget förebud sådant som Gun upplevde dagen innan döden.<br />
När jag kom ner från arbetsrummet låg hon i sängen. <br />
-Är hon borta? frågade hon.<br />
-Vem?<br />
- Hon stod där vid fönstret Jag kände inte igen henne. Medelålders. Mönstrat förkläde. Såg bara på mig. Gick mot dörren. Du måste mött henne.<br />
Men det hade jag inte. Eller hade jag gått rakt igenom henne. Det är inte sådant som finns. Det är sådant man projekterar. Efteråt har jag tänkt att det var något Gun upplevde som förebud. Hade det bara varit som skepnaden härbredvid skulle hon inte brytt sig säga det. Men hon skulle ju självdö dagen därpå. Det var därför hon då ville ha hjälp upp och ut till bilen så hon kunde köra en stor runda över Skinnskatteberg och gamla ryssvägen. Lite vinglade hon men annars var hon som vanligt.<br />
Vi talade inte om det. Vad vi talade om - fast inte just den dagen före döendet hennes - var att det där att de döende börjar plocka på täcket inte är skrock. Hon hade sett så många dö på sanatoriet och ett tecken som inte slog fel var just plockandet. Fingrarna som plockade och plockade på täcket under det han/hon själv som skulle dö låg där pratande. Vanliga var också de stora framtidsplanerna i pratet. Också det ett säkert tecken på dödens närhet. Gun menade att sådant alls inte var konstigt. Kroppen eller rättare sagt jaget, självet, visste ju vad som höll på att ske och ville lugna.<br />
Om jag vänder blicken inåt mot drömscenerna ser jag fler och fler detaljer. Kan höra orden också. Men det behövs inte. Jag vet ju vad det är som åt mig formar den vita handen längst ut i höger synfält. Pennorna nedstuckna i den klotformade pennhållaren. Själva den svarta skepnaden bara vintermörkret utanför arbetslampans ljuskon. Än formar jaget inga förebud åt mig. <br />
<br />
<br />Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/11916133571938410654noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6572833874181600255.post-85482564382324629162012-09-18T07:09:00.001-07:002012-09-21T03:06:04.783-07:00Strindbergs tveggehanda radikalism<div dir="ltr">
<div style="color: black; font-family: 'Calibri'; font-size: 12pt;">
<div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgJryHsHD_YC9SszuKhxt-OEbE7oFREa1US4k_s82tEGckfhM4rpVWGAo18tpFEpf2_MUpUmpjLNoJwexDzZNxHI5wjsBskXU0C7SGqidh23Q8TD5Iz2nemNoPwer20ncDbb5fDzaffF3o/s1600/img072.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgJryHsHD_YC9SszuKhxt-OEbE7oFREa1US4k_s82tEGckfhM4rpVWGAo18tpFEpf2_MUpUmpjLNoJwexDzZNxHI5wjsBskXU0C7SGqidh23Q8TD5Iz2nemNoPwer20ncDbb5fDzaffF3o/s320/img072.jpg" width="238" /></a></div>
I. Fram till exilen. En underklassig provinsiell småborgare.</div>
<div>
</div>
<div>
<br />
Den svenska kritiken, akademisk eller inte, officiell vänster eller allmän höger har svårt med August Strindberg. Visst var han radikal men det är en radikalism som inte riktigt passar in ett då som nu gängse tänk.</div>
<div>
<br />
Egentligen har detta dock längesedan påpekats. Visst hör "Röda Rummet" av 1879 till det moderna genombrottet i nordisk litteratur. Men detta litteraturens genombrott var i Norden inte europeiskt modernt på så sätt som för den europeiske Brandes. Det visade Gunnar Ahlström i den bok som genom att vara intellektuellt lysande för alltid i Sverige stängde hans akademiska karriär. Det Norden där detta litterära moderna genombrott ägde rum var modernt som Ludvig Phillippes borgardöme i Frankrike femtio år tidigare. </div>
<div>
<br />
<br />
<a name='more'></a>Vilka präglade då Strindbergs radikalism och stil? Dickens och Heine. Det vet var och en som läser. Den som bläddrat i gamla svenska lägg ser därtill, som den tongivande Gunnar Brandell påpekat, att i Strindbergs texter återspeglas den svenska följetongsstilen i Crusenstolpes efterföljd. Inget konstigt med det, sådan var ju läsningen i svenskt småborgerskap. Till detta kom att August Strindberg och hans hustru Siri just 1878 och 1879 översatte liknande utom-europeiska (för att inte säga anti-europeiska) litterära texter från Artemus Ward och Mark Twain.</div>
<div>
<br />
Säg detta på annat sätt: Strindberg kunde sedan få ett europeiskt genombrott just för att hans radikalism var ålderdomlig och provinsiell. Så kunde den ta ett springarkliv över det gängse moderna. Detta dialektiskt begripliga fenomen förklarade för övrigt Friedrich Engels just på tal om den dåtida norska och ryska litteraturen. </div>
<div>
<br />
(Det provinsiella fick också en annan betydelse. En som man nu inte vill tala om eller misstolkar. Den 15oktober 1882 kunde den frisinnade Frans Hodell i Jörgen upprört skriva: "Det är hr August Strindberg som ställt sig i têten för svenska antisemiterna." Men han gjorde det i provinsiell svensk småborgartradition inte i den mening "antisemit" har i våra länder efter Hitler. I Europa hade emancipationen av judar ända från Franska revolutionen varit en "vänsterfråga" . I Sverige tvärtom ; överheten var för frihetsreformerna, det lägre borgarståndet emot. Detta förde till bland annat pogromliknande småborgarangrepp på judar 1838. Strindberg följde här sin klass. När situationen i Sverige blev mer europeiskt normal upphörde också denna hans antisemitism av 1882.)</div>
<div>
<br />
Till detta kom karaktärsegenskapen, August Strindbergs självhävdande underklassighet. Inte för intet valde han uttrycket "tjänstekvinnans son". Därtill trodde han för det mesta på någon Gud så som man gjort i hans familj. För en intellektuell vänsterman ur överklassen som Hjalmar Branting, liksom för de uppåtsträvande i den dåtida vänstern ur halvadel och övre medelklass som Gustaf af Geijerstam blev denna stingsliga underklassighet pinsam. Visst insåg de att "Det Nya Riket" ingick i en svensk publicistisk tradition men den var dem otaktisk; politiskt en förlöpning. Hans vidare ställningstaganden nödvändiggjorde därefter så småningom offentliga avståndstaganden. Hjalmar Brantings angrepp i "Dagens Krönika" 1887 naturligtvis men än mer typiskt för den dåtida "vänstern" Gustaf af Geijerstams både pinsamt inställsamt och lömskt angripande text i Helsingfors 1887 "August Strindberg och genombrottet i den nyare svenska litteraturen".</div>
<div>
<br />
Den Agust Strindberg som år 1883 gick i exil var inte, som det då tycktes, någon ledare för den litterära radikalismens "Unga Sverige". Julen 1883 skrev han i Frankrike utförligt om detta i den "Invokation" som var avsedd att inleda "Sömngångarnätter på vakna dagar". Men Strindberg som faktiskt inte i onödan ville ge hugg på sig drog av försiktighetsskäl tillbaka texten. (Den har dock bevarats ty Birger Mörner fick syn på den 1891 när Strindberg brände onödiga manuskript och brev. När Birger Mörner såg texten läste han den och bad om den. Strindberg brände då den inte utan gav honom papperen och Mörner publicerade texten 1924.)</div>
<div>
<br />
"Då jag tid efter annan sett mitt namn förekomma under rubriken Unga Sverige, och jag nu senast fått bli föreställd /.../ såsom representant för det Unga Sverige, ber jag härmed att få nedlägga detta ärofulla mandat och det av många orsaker. /.../ Med ett ord: jag är icke mannen att vara eder representant, ty jag kan icke avlägga eden på edra ideal. /.../ Att vi hava samma mål, det betvivlar jag ej, men vi gå olika vägar. /.../ 'Andarne vakna och det är en lust att leva!' menade Erasmus redan i slutet av femtonde seklet, men huru många gånger de sedan dess har somnat igen det har ingen räknat. Jag tror andarne vaknat nu igen, men det jag fruktar är att vi vaknat mitt i natten och att det är längre till morgonen än vi trodde. Det är kanske långa kvalfulla timmar innan det blir dag och jag tror också att den strid som nu verkligen tycks ha uppstått, sker i yrvakan. Vi kunna knappast skilja vän från fiende och känna varken signaler eller fälttecken."</div>
<div>
<br />
Det var sedan i exilen August Strindberg drabbades av de intellektuella impulser som som fördjupade hans världssyn. De utvecklade hans radikalism till ett på för dåtida anständiga reformistiska radikaler som Hjalmar Branting obegripligt sätt. Det är först långt fram på tjugohundratalet - efter Gramsci och Focault - som August Strindbergs formulering från 1910 blir tydligt läsbar:</div>
<div>
<br />
"Om underklassen (och medelklassen) visste vad Samhället är. och vad överklassen är.</div>
<div>
De undre ana det ibland, när de väckas ur sin slummer, men då stirra de sig återigen blinda på den ekonomiska fördelen, och glömma att det finns andra tryck uppifrån, som håller de undre i osynliga kedjor.</div>
<div>
Folket, (vi veta nog vad ordet betyder) får mottaga lagar stiftadse för dem, eller rättare mot dem, uppifrån, det veta de. Men allt vad de tänka, själva tankelagarna äro stiftade däruppe /.../."</div>
<div>
<br />
Ja, fyra författare, tre på "vår" sida och en fjärde dubbeltydig, fick efter 1883 ett för hela August Strindbergs återstående arbetsliv bestämmande inflytande på hans världsbild och arbete. Han har själv skrivit om det, ordentligt. Den svenska litteraturvetenskapen har dock inte förmått annat än att bortse från de tre refraktärt radikala.</div>
<div>
<br />
Men när man ser närmare på dessa tre och läser hur de påverkat Strindbergs arbete i och efter åttiotalet blir det helt tydligt hur farligt felaktiga - men tyvärr styrande - Hjalmar Brantings ord i Socialdemokraten den 22 januari 1909 blivit:</div>
<div>
<br />
"För den unge Strindberg, banbrytaren, väckaren, all hyllning och beundran. För diktaren i mognare mannaålder ... en rangplats i Europas vittra Aeropag. Men åt Svarta Fanors och Blå Böckernas Strindberg, som omvänts i Infernos skuggor till tron på mystikens kranka och tomma evangelium - en önskan av hjärtat att han åter måtte bli sig själv."</div>
<div>
<br />
Att Hjalmar Branting sedan efter Strindbergs död tycktes vilja ge honom postumt medlemskap i SAP är typiskt.</div>
<div>
<br />
De tre är:</div>
<div>
<br />
Dels Jules Vallès. Författaren,kommunarden, den refraktäre. Strindberg förnekade inte att Jacques Vingtrass inspirerat till "Tjänstekvinnans son". Tvärtom. Just det refraktära hos Jules Vallès var också Strindbergs medvetna hållning. Här är svårigheten att Jules Vallès förblir oläst i Sverige. Jag vet ty jag var med om att se till att "Barnet" (förlagan till "Tjänstekvinnans son") gavs ut i översättning av Björn larsson och efterskrift av Jan Stolpe 1980. Sedan kom inte något mer. Jag känner heller inte till någon verklig svensk litteraturhistorisk undersökning av det litterärt/poitiska förhållandet Vallès - Strindberg.</div>
<div>
<br />
Dels Nils Herman Quiding, "Nils Nilsson arbetskarl". Vår svenske, siste och störste, utopist.</div>
<div>
"Han har först av alla sett en glimt av vari Samhällets Hemlighet, det Bakvändas nästan outgrundliga mysterium ligger! det är en profet! /.../'Samhället är en uppfinning av överklassen för att hålla Underklassen under sig.' det är Samhällets hemlighet." (Till Carl Larsson c. 20 juni 1884.)</div>
<div>
August Strindberg inte bara övertog orden Överklass och Underklass, han vidhöll denna syn på samhället - och på Quidings stora betydelse - ända fram till slutet.</div>
<div>
<br />
Den tredje var Nikolaj Gavrilovitj Tjernysjevskij . Där var dock hans inflytande på Strindberg så stort - och i svensk litteraturforskning så totalt undanträngt - att det måste bli ett helt eget kapitel, en egen artikel.<br />
<br />
Till dem alltså den mångtydige Friedrich Nietzsche om vars betydelse för August Strindberg det dock finns mycket skrivet. </div>
<div style="color: black; font-family: 'Calibri'; font-size: 12pt;">
</div>
</div>
</div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/11916133571938410654noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-6572833874181600255.post-20082164911168079982012-09-18T02:21:00.001-07:002012-09-18T03:26:18.232-07:00Att lära sig läsa Marx.<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi7jVAqOjduw0se1uPRCSx06MY2tfbl0Nfh9q9azuZZ8dmhFjEXU_BP0oa4wDEMPN_QK7YckrytvGz9_nZy7W6x1ebtICZ3WabOiYBDubOSCfexuPx5jJ3tzolrbuyWGizxSPf4MCty9Tg/s1600/img071.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi7jVAqOjduw0se1uPRCSx06MY2tfbl0Nfh9q9azuZZ8dmhFjEXU_BP0oa4wDEMPN_QK7YckrytvGz9_nZy7W6x1ebtICZ3WabOiYBDubOSCfexuPx5jJ3tzolrbuyWGizxSPf4MCty9Tg/s320/img071.jpg" width="240" /></a></div>
<table class="contentpaneopen"><tbody>
<tr><td class="contentheading" width="100%"> "Den fångne Prometheus" Kommentar till förbudet mot Rheinische Zeitung.</td><td class="contentheading" width="100%"><br /></td><td class="contentheading" width="100%"><br /></td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table class="contentpaneopen"><tbody>
<tr><td class="contentheading" width="100%"></td><td class="contentheading" width="100%"><br />
</td><td class="contentheading" width="100%"></td><td class="contentheading" width="100%"></td><td class="contentheading" width="100%"></td><td class="contentheading" width="100%"></td><td class="contentheading" width="100%"><br /></td><td class="contentheading" width="100%"><br /></td><td class="contentheading" width="100%"><br /></td><td class="contentheading" width="100%"><br /></td><td class="contentheading" width="100%"><br /></td><td class="contentheading" width="100%"><br /></td><td class="contentheading" width="100%"><br /></td><td align="right" class="buttonheading" width="100%"><br /></td>
<td align="right" class="buttonheading" width="100%"><br /></td>
</tr>
</tbody></table>
<br />
<table class="contentpaneopen"><tbody>
<tr>
<td align="left" colspan="2" valign="top" width="70%"><br /></td><td align="left" colspan="2" valign="top" width="70%"></td><td align="left" colspan="2" valign="top" width="70%"></td><td align="left" colspan="2" valign="top" width="70%"></td>
</tr>
<tr>
<td class="createdate" colspan="2" valign="top"><table class="contentpaneopen"><tbody>
<tr><td class="contentheading" width="100%"></td><td class="contentheading" width="100%"><br /></td></tr>
</tbody></table>
</td>
</tr>
<tr>
<td colspan="2" valign="top"><div id="container">
<div id="leftblock">
<div id="intro">
Söker nu kring Marx och Engels på 1840-talet göra vad jag gjorde kring Dickens på 1850-talet. Alltså genom att läsa igenom och välja ut texter de lät publicera i de tidningar de redigerade ge ett tittrör in i dåtiden och så hjälpa oss se oss själva och vår tid i nacken.<br />
<br />
Alltså utnyttja de (lite rara) storformatiga fullständiga faksimilutgåvorna jag har av "Rheinische Zeitung". "Deutsche Brüsseler Zeitung" och "Neue Rheinische Zeitung", noga läsa sida för sida, välja de texter som intresserar mig, omvandla dem från dåtida fraktur och redigera helheten till någon/några volymer. Har gott hopp om att få en tysk förläggare (Dietz) intresserad.<br />
<br />
Kom då att läsa igenom en text jag publicerade i Clarté i juli år 2008. (Gun hann läsa den och tycka om den innan hon dog på hösten.) <br />
Alltså:<br />
<br />
<a name='more'></a><br />
Marx och Engels samlade verk ges nu ut i en ny
textkritisk utgåva, MEGA2. Det blir 244 volymer, ca 150.000 sidor, 25
hyllmeter, 220 kilo. Finns det verkligen skäl att läsa detta? </div>
<div id="bodytext">
<div class="noindent">
<br /></div>
<div class="noindent">
<span class="dropcap">L</span>äsa
Marx? Visst! Men visst hade Mao Zedong rätt när han sade att kärnan i
också Marx livsgärning är att det är rätt att göra uppror. Utan den
insikten finns ingen möjlighet att tillgodogöra sig hans ord och
utnyttja dem.</div>
<div class="noindent">
<br /></div>
<div class="noindent">
Eller som Franz Mehring skrev det i mars år 1918: </div>
"Hade Marx faktiskt varit den tråkige mönstergosse, som Marx-påvarna
beundrar i honom, så skulle jag aldrig fått lust att skriva hans
biografi. /.../ Säkert beror Marx ojämförliga storhet inte minst på att i
honom tankens man och gärningens var oupplösligt förbundna, att de
kompletterade och understödde varandra. Men inte mindre säkert är dock,
att kämpen i honom alltid gick framom tänkaren. Därvidlag tänkte de
lika, våra stora banbrytare, så som Lasalle en gång uttryckte det: hur
gärna ville han inte lämna oskrivet vad han visste, om bara äntligen en
gång den praktiska handlingens timma ville slå. Och hur rätt de därvid
tänkte, har vi med en rysning erfarit i vår tid, när allvarliga forskare
som ruvat tre eller t.o.m. fyra decennier över varje komma i Marx verk,
i en historisk stund, då de äntligen en gång kunnat och bort handla som
Marx, inte förmådde annat än vrida sig runt sig själva som gnällande
väderflöjlar." <br />
(Franz Mehring: Karl Marx. Hans livs historia. Förordet. Övers. Ture Nerman. Frams förlag Stockholm 1921/ Gidlunds, Malmö 1983) <br />
<br />
Men det finns inga genvägar. Inte ens till upproret, det förnuftiga
och just därför är orden - och kommatecknen! - viktiga. Efter flera års
uppehåll har det nu kommit tre nya band i fem volymer - av MEGA2; Karl
Marx/Friedrich Engels Gesamtausgabe. <br />
De har under månader utgjort bas och utgångspunkt för min
kvällslektyr och mer än så. De har öppnat perspektiv och möjliggjort
ständigt nya och alltmer tidskrävande men fascinerande intellektuella
upptäcktsfärder.<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi7jVAqOjduw0se1uPRCSx06MY2tfbl0Nfh9q9azuZZ8dmhFjEXU_BP0oa4wDEMPN_QK7YckrytvGz9_nZy7W6x1ebtICZ3WabOiYBDubOSCfexuPx5jJ3tzolrbuyWGizxSPf4MCty9Tg/s1600/img071.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><br /></a></div>
Men hur läsa dessa storskägg? Man kunde ta deras ord så som
Strindberg rådde när det gällde religionen; öppna munnen, gapa och
snabbt svälja som om de vore ricinolja. Av det blir - som Mehring
påpekade - marxismer (politiskt orena andar alltså vilkas namn är legion
för de är många). Dem bör man befria sig från för att kunna återvända
till vad Marx och Engels verkligen skrev och gjorde. <br />
För att göra det är det nödvändigt att förstå deras grundhållning.
Den står i direkt motsättning till det rådande borgerliga förnuftet. Det
går nämligen inte att med deras texter göra som man lär sig i skolan.
Ta definitionerna en efter en och med dem så bygga en lärokatedral.
Deras texter är inga kokböcker, inga sanningar (uppenbarade)! Det finns
hos Marx och Engels inga allmänna definitioner. <br />
<br />
"De vilar på den missuppfattningen, att Marx avser att definiera där
han utvecklar, och att man överhuvud hos Marx får söka efter en gång för
alla giltiga fixa och färdiga definitioner. Det är ju självklart att
där tingen och deras ömsesidiga förhållanden icke uppfattas som fixa
utan som föränderliga, också deras tankebilder, begreppen, likaledes äro
underkastade förändring och ombildning; att man icke inkapslar dem i
någon stel definition utan utvecklar dem i deras historiska resp.
logiska bildningsprocess." (Engels förord sid. XVII-XVIII i tredje
bandet av Karl Marx, Kapitalet Rickard Sandlers översättning, Tidens
förlag, Stockholm, 1931. Läs för övrigt t. ex. inledningen till
Anti-Dhring där Engels tydliggör samma tanke.) <br />
<br />
Eller tag ett konkret exempel: <br />
Det Kommunistiska manifestet som de mycket unga Karl Marx och
Friedrich Engels formulerade (och Marx skrev ut) för hundrafemtiotre år
sedan ger bland mycket annat också den fortfarande mest lysande
beskrivningen av bourgeoisiens historiska roll. Nu också i den pågående
så kallade globaliseringen: "Den har upplöst den personliga värdigheten i
bytesvärde och i stället för de talrika säkerställda och välförvärvade
friheterna satt den samvetslösa handelsfriheten allena. Den har, kort
sagt, i stället för den i politiska och religiösa illusioner höljda
utsugningen satt den öppna, skamlösa, direkta, kalla utsugningen." <br />
<br />
Texten håller. Men slå upp första kapitlet, "Borgare och proletärer",
och läs dess första mening: "Historien om alla hittillsvarande
samhällen är historien om klasskamp." Det står en stjärna vid ordet
samhällen. Den syftar till en fotnot som Engels skrev till upplagan av
år 1890: "Det vill säga, noga talat, den skriftligt bevarade historien.
År 1847 var samhällets förhistoria, den samhälleliga organisation som
föregick all nedskriven historia, ännu så gott som okänd." (I den
upplaga av Manifestet som gavs ut på Vertigo förlag 1998 har denna not
strukits. Vilket gör den upplagan obrukbar.) <br />
<br />
Det Engels här påpekar är att varje Marx - och hans! - uttalande
måste läsas i sitt sammanhang. Gör man inte det då börjar man läsa Marx
texter som om de skrivits av någon förkroppsligad Världsande. Och längre
från Marx tänkande blir det svårt att komma! Den som inte förmår fatta
detta - eller inte vill förstå det - kommer inte bara att vrida sig runt
sig själv som en gnällande väderflöjel om han/hon än studerat varje
kommatecken hos Marx utan, vad värre är, kan bli som K. A. Wittfogel år
1931 vilken genom att anteckna vart tillfälle när Marx använt ordet ras i
Tyskland konstruerade en "marxistisk raslära". (Se om detta mer i
detalj i Gustafsson/Myrdal Den onödiga samtiden 1974.) Nå, då Wittfogel
sedan blev en lika hätsk mccarthyistisk kommunistjägare som han varit en
sekteristisk kommunistisk avvikarjägare var rasläran av år 1931 kanske
inte blott dålig läsning. <br />
<br />
Den svenske professorn Kristian Gerner är ett annat exempel på en
felaktig läsning som inte blott kan vara obildning och intellektuell
låghet. Visst, låg är han, obildad därtill och de meriter som förde
honom till professuren var inte särskilt vetenskapliga; han kom sig fram
som akademisk kommunistjägare. Men det han nu i senaste Lychnos skriver
är också för att vara skrivet av en sådan som denne Kristian Gerner
rätt uppseendeväckande: <br />
<br />
"Denne /Sven-Erik Liedman J.M./ uttalade sig inte antisemitiskt, men
han legitimerade och populariserade ett judefientligt hållningssätt.
Detta skedde när han i boken Människans frigörelse (1965) presenterade
ett urval av Marx skrifter, däribland "Om judefrågan". Liedman menade i
sin redaktionella kommentar, att dessa texter var viktiga källskrifter
till marxismen, men han nämnde ingenting om att "Om judefrågan" är en av
antisemitismens klassiska texter." (Lychnos, Uppsala, 2000, sid. 204.) <br />
<br />
Detta är en tjänande professorlig lögnaktighet. Också en Kristian
Gerner vet - om han överhuvudtaget bemödat sig om att gå till texterna -
att den tjugofemårige Marx där diskuterade och kritiserade Bruno Bauers
Die Judenfrage och att den "judefråga" det då i början av 1840-talet
gällde var den om judarnas samhälleliga likaberättigande. Marx text är
dock mer än en diskussion om detta; den är helt grundläggande för en
diskussion om de borgerliga fri- och rättigheterna. Nå, det har blivit
nödvändigt att ta itu med Kristian Gerner (whittle him down to size, som
det heter i den akademiska världen over there om sådana). Bäst vore det
om några kring - och under - honom i Uppsala gjorde det. Studenterna
kunde börja med att ta fram MEGA2 I/2, text och kommentar och sedan läsa
vidare. Men om den akademiska försiktigheten hindrar dem får jag väl
själv göra det. (He has asked for it.) <br />
<br />
Vad är då MEGA2? Det är inte bara i allmänhet en utgåva samlade
skrifter av Karl Marx och Friedrich Engels. Mycket gavs ut under deras
livstid, mycket därefter. Olika brukbara samlade utgåvor finns redan.
(Den ryska började utges 1955 och omfattar 39 band och 11 supplement,
den tyska - Marx Engels Werke - gavs ut i 43 band och den
engelskspråkiga Collected works är på väg att fullbordas i 50 band). De
är användbara. Men de är inte textkritiskt exakta.<br />
<br />
MEGA 2 är det andra försöket till en textkritisk utgåva. Det första
försöket att publicera en vetenskapligt korrekt utgåva av det Karl Marx
och Friedrich Engels skrivit och antecknat var MEGA, den internationella
textkritiska utgåva som Komintern år 1924 gav D. B. Rjazanov
(Goldendach) i uppgift att leda. Han var en respekterad Marx-forskare
som år 1920 publicerat två band Marx-Engels samlade skrifter 1852- 1862.
MEGA var ett internationellt projekt av hög klass, men det förblev
ofullbordat. Efter Hitlers seger 1933 flyttades utgivningen från Berlin
till Moskva där dock arbetet avbröts 1935 efter det att Anti-Dhring och
Naturens dialektik utgivits som separatvolym till fyrtioårsdagen av
Friedrich Engels död. Rjazanov var då sedan 1931 avsatt och häktad - för
samröre med mensjeviker också i redaktionsarbetet - och avrättades
enligt uppgift 1938. Men de texter som publicerades i MEGA under ledning
först av D. B. Rjazanov och sedan av V. Adoratskij höll mycket hög
klass och hade i sin tid stor intellektuell betydelse. En tilläggsvolym,
Marx Grundrisse , hans utkast till kritiken av den politiska ekonomien
från 1857/1858 med tillägg 1859, gavs ut i Moskva1939-1941 enligt samma
riktlinjer men utan att ingå i MEGA. <br />
<br />
Men då en hel del förblivit outgivet och annat var icke ordentligt
utgivet i originalskick och åter annat icke satt i sammanhang behövdes
en ny textkritisk utgåva. Efter decennielånga diskussioner och mot rätt
starkt byråkratiskt motstånd kom ett provband år 1972, och år 1975
inleddes den ordinarie utgåvan av MEGA2. Officiellt var det instituten
för marxism-leninism vid SUKP:s och SED:s CK vilka var huvudmän för
arbetet, men vetenskapliga institutioner och bibliotek runt om i världen
deltog i arbetet, och man kan hävda att resultatet var ett exempel på
vetenskapligt/kritiskt samarbete också över de ideologiska gränserna.
Men vid realsocialismens sammanbrott år 1989 avbröts utgivningen.
Utgåvan hade dock hållit så hög klass och varit vetenskapligt så viktig
att forskare världen över krävde att arbetet skulle fortsättas. År 1990
bildades därför IMES, den internationella Marx-Engels-Stiftelsen i
Amsterdam som blev ny huvudman och i Aix-en-Provence i mars 1992
diskuterades och beslöts principerna för det vidare arbetet. <br />
<br />
Men som Gregorij Bagaturija i Moskva påpekat finns ingen uppsjö på
forskare vilka på en gång förmår tyda Marx och Engels handskrift och har
en grundlig kännedom om artonhundratalets - och de tidigare
århundradenas - intellektuella värld. De vilka nu arbetar med MEGA2 är
kanske inte alla marxister i den mening ordet hade under
realsocialismen, men de är alla sådana forskare för vilka forskningen
och inte de materiella fördelarna är det väsentliga i livet. I Berlin
inrättades för MEGA2 ett arbetsställe under ledning av professor
Harstick, och forskare i Berlin, Köpenhamn, Moskva, New York, Trier,
Aix-en-Provence, Toulouse, Tokio, Sendai och på andra orter forsätter nu
det redaktionella arbetet. Ofta under personliga uppoffringar och svåra
ekonomiska villkor. <br />
<br />
MEGA2 skall inte bara vara samlade skrifter i allmänhet. Den skall
tillgängliggöra allt det som finns bevarat av det Karl Marx och
Friedrich Engels skrev och antecknade. Varje ord tryckt så som det
skrevs. Så som de arbetade är detta viktigt. 60 procent av texterna är
skrivna på tyska, 30 procent på engelska och därtill en hel del på
franska. Man måste ständigt gå till originaltexten i sitt sammanhang för
att inte fastna i definitionsfällan. Därtill inte bara de brev de
själva skrivit utan även det som bevarats av de brev som skrivits till
dem. Allt detta ordentligt kommenterat. Akribi i god mening alltså. <br />
En del av de ursprungliga planerna har utgivarna fått ge avkall på;
så till exempel är excerpter men inte samtliga understrykningar och
utropstecken i de böcker Marx och Engels läst helt återgivna; de är
blott antecknade. (Men professor Harstick i Berlin har ett
flertusensidigt manuskript med marginalanteckningar i skrivbordslådan.)
De ursprungligen planerade 170 banden har fått reduceras till 114 (i 122
delar). Hittills har 43 band (i 48 delar) kommit ut, 35 band i 37 delar
är under arbete. Men varje del består av ett textband och ett
kommentarband. Alltså blir det 244 volymer också efter nedskärningen. Då
var volym omfattar ca 600 sidor blir detta till i runda tal 147.000
sidor. Jag ser att det ryms 25 volymer på var hyllmeter. Tio hyllmeter
alltså. En tungt vägande utgåva därtill, nästan 200 kilo. Jag vet inte
hur många exemplar av dessa band i MEGA2 som går till Sverige. Men de
borde finnas tillgängliga. Upplagan ligger på kring 1.500 exemplar per
band och bör räcka till de stora biblioteken runt om i världen. Fast
billiga är de inte. Nu kostar de mer än en tusenlapp styck: 298 DM. <br />
<br />
Nu skall första avdelningen omfatta själva skrifterna i 32 band;
andra avdelningen Kapitalet och dess förarbeten, 15 band i 24 delar;
tredje avdelningen, korrespondensen i 35 band och fjärde excerpter i 32
band. Även den som har tillgång till såväl MEGA och MEW som ett antal
andra textutgåvor och faksimil märker snart att det gång på gång blir
nödvändigt att gå till MEGA2. Jag skall förklara detta, det har såväl
med det som kan kallas marxism som med intellektuellt arbete att göra.<br />
<br />
Korrekt läsning är nödvändig. Visst är kommatecken viktiga. När Engels år 1888
publicerade den reviderade texten till sina artiklar om Ludwig Feuerbach
tryckte han också Marx anteckningar om Feuerbach från 1845. Den elfte
av dessa "teser" löd i Engels skrivning: "Die Philosophen haben die Welt
nur verschieden interpretiert; es kommt aber darauf an, sie zu
verändern." Filosoferna har blott på olika sätt tolkat världen, men det
gäller att förändra den. År 1913 påpekade Rjazanov att Engels lagt till
ett förtydligande ord: aber = men. I Marx ursprungliga anteckning löd -
den genom ett streck utskilda - elfte anteckningen: "Die Philosophen
haben die Welt nur verschieden interpretiert, es kommt drauf an sie zu
verändern." Filosoferna har blott på olika sätt tolkat världen, det
gäller att förändra den.<br />
<br />
Detta förtydligande fick rätt allvarliga - av Engels nog ej avsedda -
följder för den intellektuella diskussionen och politiken på vår kant.
Man kan säga att detta "men" kom att utnyttjas till ett visst
teoriförakt. Ordet hängde länge med (såväl i den samlingsvolym Emile
Burns sammanställde 1935 och som spelade så stor roll i den
engelskspråkiga världen - A handbook of Marxism - som ännu i hans
Introduction to Marxism från 1952, som när jag köpte den i New Delhi var
riktningsgivande för indiska kommunister, fanns detta aber med som
however). Dock rättades citatet sedan till som t.ex. i MEW 3, Berlin
1962.<br />
<br />
Den som nu läser det nyss utkomna bandet MEGA2 IV/3 får möjlighet att
själv se textunderlaget. Det bandet innehåller Karl Marx excerpter och
notiser från sommaren 1844 till begynnelsen av år 1847, två ordentliga
volymer, en med texter och en med kommentarer och register. Här kan man
följa Marx arbetssätt. Marx var mer än en läsare; han var genom
årtiondena en bokslukare. Som han den 11 april 1868 skrev till dottern
Laura i Paris: <br />
<br />
"Min kära Kakadu <br />
/.../ Du har säkert för dig mitt kära barn att jag älskar böcker
eftersom jag besvärar dig därmed i en så olämplig tid. Men du har fel.
Jag är en maskin dömd att sluka dem och sedan i förändrad form lämna dem
på historiens dynghög." <br />
<br />
Han förtärde sannerligen sina böcker och läste med pennan i hand. I
de böcker han ägde gjorde han hänsynslöst förstrykningar och
marginalanteckningar. I biblioteksböckerna tvangs han vara försiktig;
han riskerade annars att förlora sin arbetsplats i British Museum. Men
han hade tidigt lagt sig till med vanan att göra excerpter (skriva av).
Så nötte han in kunnande. Vetandet sitter kvar i fingrarna. Den som
tecknat ett landskap eller ett ansikte glömmer det inte; den som skrivit
av en text äger den i minnet! <br />
Här i hans excerpter kan man följa Marx läsande och utveckling. I
Bryssel år 1845 läser han Eugne Burets skrift om de arbetande klassernas
i England och Frankrike misär, och efter att ha citerat skriver han: <br />
<br />
"Det rör sig i dag inte längre om: Skall privategendomen bestå? Skall
familjen bestå? etc. Om de bestående förhållandena skall upprätthållas
måste de bevaras i sitt fulla omfång. Alltså: Skall privategendomen OCH
pauperismen bestå? Skall familjen OCH prostitutionen, familjen och
familjelösheten bestå?" <br />
<br />
Han läser republikanen Jacques Pierre Brissot de Warvilles
synpunkter på olika administrativa system från 1787 och citerar dennes
påpekande om reformer att: <br />
<br />
"Genom själva missbrukets våld/kraft är detta läkemedel omöjligt; man
måste antingen fullständigt krossa maskinen när man vill återge folket
dess rättigheter eller om man bevarar den måste man fortfara att
utplundra folket." <br />
<br />
Han skriver av Simonde de Sismondis förtydligande av den moderna kolonialismens förödande inverkan på folken. Och så vidare. <br />
<br />
Att på detta sätt genom Marx kommenterande anteckningar följa hans
intensiva bokslukande blir både att förstå det radikala
artonhundratalets kritik och det sätt på vilket Marx själv utvecklades.
Att följa Marx läsning gör det möjligt att se och ta ställning till hans
arbete. <br />
<br />
Tag ett annat exempel. Så kallade marxister analyserade länge Indiens
verklighet utifrån Marx text i New York Daily Tribune 1853 där han
hävdar att Indiens sociala verklighet förblivit oförändrad från äldsta
tid ända till början av artonhundratalet. Men Marx skrev - som Engels
påpekade 1890 - på grundval av sin tids vetande. (Vi kan ju följa hans
läsning!) Senare forskning visade att Indiens oföränderlighet var sen
myt. Dessa så kallade marxister skrev alltså teologi! Idealism! Att
studera Marx excerpter blir därför dubbelt frigörande. <br />
<br />
Tag en annan fråga: Mot slutet av sitt liv sysslade Marx med att läsa
in den då nya naturvetenskapen. Det är känt. Men när nu dessa excerpter
ges ut - MEGA2 IV/31, Karl Marx, Friedrich Engels
Naturwissenschaftliche Excerpte und Notizen Mitte 1877 bis Anfang 1883 -
blir det tydligt att han noga följde och fascinerades av det stora
paradigmskifte som då pågick. Man kan fråga sig när man läser detta om
han inte var på väg att formulera tankar om Naturens dialektik på
djupare sätt än vad Engels kom att göra. (Liksom det av Marx
etnografiska anteckningar 1879-1882, som gavs ut av Lawrence Krader
1972, framgår att han nådde förbi det Engels efter hans död delvis med
ledning av dessa anteckningar formulerade i Familjens, privategendomens
och statens ursprung. Det finns därför skäl att - och då inte bara mot
sådana som Wittfogel och Gerner - i dem se närmare på hur Karl Marx med
djup kunskap och rasande gott humör gjorde upp med historisk determinism
och de då moderna och populära föreställningarna om ras.) <br />
<br />
Den som intresserar sig för miljöfrågor gör också klokt i att ta del
av Marx och Engels excerpter från och diskussion om för-darwinisten Carl
Nikolaus Fraas arbete från 1847, Klima und Pflanzenwelt in der Zeit,
ein Beitrag zur Geschichte beider. Denne påpekade bland annat att
civilisationen är en antagonistisk process som i sin hittillsvarande
utveckling också samtidigt föröder jorden och därtill orsakat en förhöjd
genomsnittstemperatur. Marx menade att först det medvetna styrandet av
den materiella utvecklingen kan förändra detta. <br />
<br />
Det är märkligt med begrepp som saknar ord. Att till synes av en
lycklig tillfällighet upptäcka något nytt och viktigt och spännande när
man letar efter något helt annat, det ger stark lyckokänsla, och vi
känner alla till detta även om vi inte har något exakt ord för det.
Slump är det inte. Det är mer än så, överdeterminerad tillfällighet,
kunde man säga. Men det låter tungt. På svenska finns ordet inte. Men på
engelska har begreppet getts ett brukligt ord i vetenskapliga och
konstnärliga sammanhang ända sedan Horace Walpole för tvåhundrafemtio år
sedan läste sagan om de "De tre prinsarna från Serendip" /Ceylon J.M./
vilka ständigt genom vis tillfällighet gjorde upptäckter de inte strävat
efter. Då formade han åt oss ordet: serendipity. Just nu när jag håller
på med MEGA2 IV/32 har jag åter insett hur klokt det vore om vi även på
svenska hade ett sådant ord! <br />
<br />
Den utgåvan är ett 738 sidor tjockt provband (att diskutera bland
Marx-forskare) till det som skall bli det avslutande bandet i hela det
stora verket. "Die Bibliotheken Karl Marx und Friedrich Engels." Alltså
en kommenterande förteckning av alla de böcker som hittills kunnat
spåras från deras privatbibliotek med kommentarer och hänvisningar till
var de hänvisat till - skrivit om - dem. Stora privatbibliotek hade de
inte. Marx satt ju mestadels på British Museum. Men deras boksamlingar
var stora nog för att vara fascinerande för oss att kunna gå in i. <br />
<br />
Nu i natt lustläste jag denna förteckningen över deras bokbestånd. Då
såg jag plötsligt titeln: "Ranc, A[rthur]: Le roman d'une conspiration.
Paris: Libr. Internat; Bruxelles, Leipzig, Livourne: Lacroix,
Verbeckhoven 1869".<br />
<br />
Romanen om en konspiration av Arthur Ranc alltså. Bokens utgivningsår
var 1869. Två år före Kommunen. Ranc hade sedan varit kommunard mindes
jag. Undkommit men dömts till döden i sin frånvaro. Efter amnestin
republikansk politiker nära Gambetta. Boken handlade om Buonarottis
sammansvärjning 1813, den som fullföljde Babeufs och de Jämlikas
politik. <br />
<br />
Marx hade läst boken omsorgsfullt. Han hade här i boken gjort tjugoen
förstrykningar och hade även vikt många hundöron. Därtill tre
tillskrifter i marginalen. <br />
<br />
Jag gick till bokhyllan och kollade i Ex Libris Karl Marx und
Friedrich Engels, den tidigare och mindre omfattande, men något mer
kommenterande, förteckning över deras bibliotek, som Bruno Kaiser/Inge
Werchan gav ut i Berlin 1967. Jag ser att Marx i marginalen med blyerts
hade skrivit till: <br />
"Buonarotti" och "Fouche".<br />
<br />
I kommentaren till MEGA2 IV/32 fanns
texthänvisningarna till andra texter om boken. Det var bara att följa
dem. I MEW 32 (Marx-Engels brev från januari 1868 till mitten av juli
1870) såg jag därför att Engels skrev till Marx den 22 oktober 1869:
"Rancs roman är riktigt bra" och att Marx själv sedan den 18 april 1870
skrev till sin dotter Laura och sin måg Paul Lafargue: "Ni vet hur
mycket jag beundrar Romanen om en konspiration. Därför blev jag verkligt
förtjust över se att Paul-Laurent uppskattade den så mycket."
Paul-Laurent var på en gång Marx privata smeknamn på de två i Paris och
den Paul Lafargues litterära pseudonym över vilken han två dagar
tidigare i den då under Andra kejsardömet av censurskäl försiktigtvis
mer litterära än öppet politiska La Libre Pensee publicerat en
uppskattande recension av Rancs bok. <br />
Rancs bok hade jag inte läst. Men om både Engels och Marx funnit den
så utmärkt och då ämnet - Buonarotti och traditionen från Babeuf -
förebådade Kommunen, då borde den med behållning kunna läsas i dag.
Därför gick jag ut på nätets internationella antikvariatssökning. 1869
års utgåva fanns faktiskt på två antikvariat: för 61$ på det ena och 66$
på det andra. Jag beställde det billigare exemplaret och betalade med
VISA. <br />
<br />
Om någon vecka finns boken hos mig i Bergslagen. Om jag - vilket
tycks mig troligt - tycker lika mycket om den som Engels, Marx och
Lafargue gjorde, då skall jag försöka få den utgiven. Så öppnar texterna
tillvaron. Men är det serendipity? <br />
Det kommer! <br />
<br />
Ty, när jag började läsa Marx brev till Paul och Laura våren 1870
talade han rakt till mig om hur man borde arbeta här och nu, i Sverige
etthundratrettioett år senare mot imperialismens nya stora tyska EU.
Efter att ha läst den första meningen i hans brev gick jag därför till
bokhyllan och tog fram det band (The General Council of the First
International 1868-1870. Minutes, Lawrence & Wishart London,
Progress Moscow u.å.) i de nu utgivna protokollen från Första
Internationalen där det borde stå förklarat. Det gjorde det: <br />
<br />
"Generalrådsmöte. 12 april. <br />
Närvarande ledamöter: Dupont, Eccarius, Jung, Lessner, Marx, Pfänder, Serrailler. Medborgare Jung satt ordförande. ... <br />
På rekommendation av medborgare Lafargue föreslog medborgare Marx att
fullmakter skulle utfärdas för Henri Verlet från Paris som är utgivare
av en fritänkartidskrift /La Libre Pensee J.M./. Förslaget antogs...." <br />
<br />
Vad var det då Marx efter detta möte skriver till Paul och Laura i Paris: <br />
<br />
"18 april 1870. Kära Paul-Laurent, <br />
Jag bifogar rekommendationsskrivelsen för M. H. Verlet. Låt honom
inte ge den nya sektion han vill bilda något sektliknande namn, varken
kommunistiskt eller annat. I den Internationella Associationen måste man
undvika de sekteristiska etiketterna. Arbetarklassens allmänna
strävanden och tendenser springer ur de verkliga förhållanden i vilka
den befinner sig. <br />
Därför förefinns dessa strävanden och tendenser i hela klassen även
om rörelsen återspeglas i deras huvuden i de mest skiljaktliga former,
mer eller mindre fantastiska, mer eller mindre svarande mot
förutsättningarna. De vilka på bästa sätt tyder den dolda meningen med
den klasskamp som utspelar sig inför våra ögon - kommunisterna - är de
sista att begå felet att godkänna eller understödja sekterism. <br />
<br />
Medborgare Verlet gjorde gott i att snarast ta kontakt med vår vän
Jules Johannard, 126, rue dAboukir. /Generalrådsmedlem, korresponderande
sekreterare för Italien som då just organiserade en sektion av
Internationalen i St. Denis. Senare kommunard. J.M./" <br />
<br />
Ja, på varje sida nya perspektiv. Det må gälla Diderot och Swift
eller Gobineau (Marx brev om dennes rasföreställningar är fascinerande
läsning för den som tror honom om rasism; hans älskade dotterson var ju
vad rasister skulle kalla negerblodig - om vilket Marx lyckligt
skämtade.) eller lärobok i barrikadbygge och gatustrider. <br />
<br />
Dessa volymer är stor lycka att läsa!<br />
<div class="lowerbyline">
Den som vill veta mer om MEGA2 kan läsa en bra översikt i: Gerd
Callesen, "MEGA fra Marx og Engels" i Solidaritet (Danmark) nr 3 2000
och Rde Fane (Norge) nr. 5 2000. Intressanta inlägg om utgåvan och dess
problem (på tyska) finns i: Marx-Engels-Edition und biographische
Forschung. Beiträge zur Marx-Engels-Forschung. Argument Verlag Berlin -
Hamburg 2000. Två nätadresser är särskilt användbara: Marx/Engels
Library: <a href="http://www.marxists.org/archive/marx/works/index.htm" target="_blank"> marxists.org </a>. Där finns Marx/Engels texter (på engelska), bilder, biografiska upplysningar, etc. Marx-Engels-Forschung und Edition: <a href="http://home.t-online.de/home/r.hecker" target="_blank"> home.t-online.de/home/r.hecker </a>
Där finns (på tyska) allt om MEGA och pågående forskning. (Fast ännu
den 4/2 2001 var jag blott den 404 besökaren sedan juli 2000!) </div>
<i>Artikeln har i annan form även publicerats i Norrskensflamman.</i> </div>
</div>
</div>
</td></tr>
</tbody></table>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/11916133571938410654noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-6572833874181600255.post-61936100571053645462012-09-15T04:43:00.001-07:002012-09-16T06:31:14.050-07:00Arbetsuppgift: Apropå rösträtt.<div class="mobile-photo">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhW2GCGtFznUGyNL8k3fUiu7JKlVbbuQAGGvhlsGweduzWvbtCYYmPDOJ7sL7hMm9EtSbjegbjznRvZSFX06LfwksBO-cTai6G1hft3RtV0JxkIYOvlMBZ6pAxx0_x1_zjkGZNsweoK4lI/s1600/%253D%253Fiso-8859-1%253FQ%253FDaumier_dennsa_har_d%253DF6dat1-707769.tif%253F%253D"><img alt="" border="0" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5788367834502347250" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhW2GCGtFznUGyNL8k3fUiu7JKlVbbuQAGGvhlsGweduzWvbtCYYmPDOJ7sL7hMm9EtSbjegbjznRvZSFX06LfwksBO-cTai6G1hft3RtV0JxkIYOvlMBZ6pAxx0_x1_zjkGZNsweoK4lI/s320/%253D%253Fiso-8859-1%253FQ%253FDaumier_dennsa_har_d%253DF6dat1-707769.tif%253F%253D" /></a></div>
<div dir="ltr">
<div style="color: black; font-family: 'Calibri'; font-size: 12pt;">
<div>
</div>
<div>
</div>
<div>
Bild: Honoré daumier i Le Charivari 9 februari1871. "Denna har dödat dessa". Omtryckt i Cham - Daumier L' Album du Siége, Paris 1871.</div>
<div>
</div>
<div>
<br />
<br />
Vad menar Daumier?<br />
<br />
Visst en refraktär var han. Stod långt till vänster. Men här visar han valurnan, rösträtten, som ansvarig för folkets lidande och de många döda väljarna i det dåtida Frankrike. Men var han mot den allmänna rösträtten? Den som första gången i Frankrike skulle införts under Revolutionen hösten 1792 (fast kring 90% av de inskrivna avstod den gången).</div>
<div>
</div>
<div>
<br />
Det gäller att skilja mellan form och innehåll. Frankrike under Napoleon III var en rösträttsstat. Men vad Daumier pekar på var att denna formell allmänna rösträtt den 8 maj 1870 med 84% valdeltagande hade gett Napoleon III klartecken för en politik som förde till den stora katastrofen. 100 000 blankröster; 7 336 000 ja (69,6%); 1 560 000 nej,(14,8%). <br />
<a name='more'></a></div>
<div>
</div>
<div>
<br />
Frågan om valurnan och krigen förstås bättre av oss om vi tänker på valen i det Tyskland där en formell rösträtt i valen kunde ge Hitler makten (i Saar återanslöt sedan år 1935 över 90% röstande av de över 90% valdeltagana i ett NF-övervakat fritt val det då fristående Saar till koncentrationslägrens Hitler-Tyskland) och i det Förenta staterna där de på (sitt mycket säregna sätt) demokratiskt valda presidenterna stått ansvariga för det ena fokmordet efter det andra under imperialismens epok. </div>
<div>
</div>
<div>
<br />
Alltså nödvändigt att ihärdigt bena upp, dissekera om man så vill, de gängse sanningarna som nu begagnas i skola, press och medier för att lura och bedra folk.</div>
<div>
</div>
<div>
</div>
<div style="color: black; font-family: 'Calibri'; font-size: 12pt;">
<br />
<br /></div>
</div>
</div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/11916133571938410654noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6572833874181600255.post-71364036063081311352012-09-14T01:35:00.001-07:002012-09-16T06:30:35.269-07:00INTRODUKTION TILL BANGLADESH<div dir="ltr">
<div style="color: black; font-family: 'Calibri'; font-size: 12pt;">
<div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhqW3SmkpCCvy71Q_nT7LZBrQibt60V4TKr2C1qWHSRaIpcgJtHJ-ZxFbaOikpYW_RO3SN1N5leF2g6uElQPtchhrWIxl9rymdPRi-3sJfcAa_pqnGrrpFB8enikMXd5oKob0Z-8QbIZu8/s1600/img046.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhqW3SmkpCCvy71Q_nT7LZBrQibt60V4TKr2C1qWHSRaIpcgJtHJ-ZxFbaOikpYW_RO3SN1N5leF2g6uElQPtchhrWIxl9rymdPRi-3sJfcAa_pqnGrrpFB8enikMXd5oKob0Z-8QbIZu8/s1600/img046.jpg" height="320" width="204" /></a></div>
<br /></div>
<div>
Det är ofta nödvändigt att lyfta fram en bok, en text, som publicerats redan för ett tiotal år sedan men inte fått den uppmärksamhet den är värd. Som till exempel Bosse Kramsjös "Bangladesh, på upptäcktsfärd i verkligheten" ( Svalorna/Shamunnay 2000, ISBN 91-7910-164-X.) </div>
<div>
<br />
Bosse Kramsjö har arbetat i Bangladesh under många år i flera omgångar. Men inte som officiell "hjälpare" med möjlighet att lägga undan 100 000 SEK om året. Han har arbetat för Svalorna och bangladeshiska Shamunnay. </div>
<div>
<br />
Det som skiljer de organisationer han arbetat för från officiella västliga "hjälparorganisationer" - närmast verk för utbetalningar till nykoloniala ämbetsmän - framgår av Svalornas målsättning för arbetet i Bangladesh: </div>
<div>
<br />
<br />
<a name='more'></a>"Under åren som Svalorna har arbetat i Bangladesh har frågor om fattigdomsbekämpning, miljö, ekologiskt jordbruk och hållbar utveckling varit i fokus. Svalorna arbetar för de fattigaste av fattiga genom att arbeta med deras ekonomiska utveckling och stärka deras rättigheter. </div>
<div>
<br />
Svalorna arbetar i partnerskap med våra samarbetsorganisationer och utvecklar tillsammans med dem program. Vi har länge haft nära samarbete med flera mindre organisationer runt om i Bangladesh. Genom detta arbetar vi för att uppnå långsiktig och hållbar utveckling." </div>
<div>
<br />
Detta innebär att den bok Bosse Kramsjö skrev (och för några år sedan gav ut på svenska och bangla) om folket och om landet har ett annat och riktigare perspektiv än det mesta som skrivs utifrån om Sydasien. </div>
<div>
<br />
Han skildrar folket i Bangladesh på dess egna villkor. Därmed vrider han perspektivet rätt. Såväl den härskande klassen som det utländska herrskapet visas i en riktig belysning; underifrån. Folkets liv och arbete; bruk och sedvanor skrivs inte som gängse "eländesporr", för att ta hans eget uttryck. Också de i media återkommande "översvämningskatastroferna" sätts i sitt riktiga sammanhang - både katastrofala och för folkets näring lika nödvändiga som Nilens översvämningar. </div>
<div>
<br />
Jag har inte sett att skriften i Sverige fått den uppmärksamhet den förtjänar. Men den som bättre vill förstå Sydasien bör läsa den. </div>
<div>
<br />
Visst finns mer att läsa in sig på om detta land. Både det om blodiga skeendet 1970/71 ur vilket staten Bangladesh föddes och de politiska och sociala militanta upprorsrörelserna i dag; men börja gärna med Kramsjö.<br />
<br />
Obs!<br />
P-A Skansen påpekade: <br />
Boken finns inte på Adlibris eller Bokus, men kan beställas på Svalornas hemsida:<br />
http://svalorna.org/webb-shop/<br />
<br />
Gör det! </div>
<div style="color: black; font-family: 'Calibri'; font-size: 12pt;">
</div>
</div>
</div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/11916133571938410654noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-6572833874181600255.post-36226944595796007872012-09-07T03:33:00.001-07:002012-09-07T06:58:27.259-07:00Lale Andersen sjunger i missmodet mitt.<div dir="ltr">
<div style="color: black; font-family: 'Calibri'; font-size: 12pt;">
<div>
</div>
<div>
</div>
<div>
Vissa dagar när regnmolnen går lågt över taken dryper också nedstämdheten över mig. Inte oro. Sitter framför datorn. Men tittar på äldre texter och brev; känner missmod. Skäms gör jag väl inte även om mycket varit turbulent. Men just missmod. </div>
<div>
</div>
<div>
<br />
I dag borde jag åtminstone skrivit de längre brev till de indiska vännerna jag tänkt ut sedan ett par dagar. Att publicera. Frontier eller Economic and Political Weekly. Men det blir inte till.</div>
<div>
</div>
<div>
<br />
Nya räkningar. Telia kommer jag att få fortsätta betala fram till våren 2013. Och Östra Björkviken? Räkningar. Undrar om det blir sålt. Förlust blir det. Hur stor? Banken kommer att tvingas till att ge mig nytt lån för att täcka huslånet. De vet att de bara skulle förlora på att sätta mig i konkurs. Men ge kredit till en över åttiofem? </div>
<div>
</div>
<div>
<br />
Så mycket att skriva och att skriva ut. Så många goda texter som bara behöver putsas lite för att kunna spridas. Men spridas hur?<br />
<a name='more'></a></div>
<div>
</div>
<div>
Detta är nog första gången jag verkligen upplever hur åldern flämtar mig mot nacken. Döden bekymrar mig inte. Har alltid vetat att livet är ett kort blänk av medvetenhet mellan intet och intet. Men mycket jag ser framför mig som nödvändigt att göra kommer att förbli ofärdigt även om jag får tio år till av arbete. Vilket jag inte får.</div>
<div>
</div>
<div>
<br />
I det privata har jag ju faktiskt inte mycket att glädjas åt när jag vänder mig om. Egentligen undrar det mig att jag inte förträngt det hela. En privat kedja av misslyckanden och havererade förhållanden i länk på länk ända in i nuet Jag ser hur obehagen sticker upp ur åren bakom mig som en gång då i ungdomen såriga vårtor på händerna. </div>
<div>
</div>
<div>
<br />
Men det trodde jag jag visste jag redan då för sjuttio år sedan. Vad var det jag reciterade för Lindmarker på tysktimmen?</div>
<div>
</div>
<div>
<br />
Der Liebe pflegte ich achtlos und die Natur sah ich ohne Geduld. So verging meine Zeit die auf Erden mir gegeben war.</div>
<div>
</div>
<div>
<br />
Han var min klassföreståndare och blev arg. Lika arg som när jag då 1942 stod upp i klassen och började deklamera: In dem Tal dort am Rio Jarama schlugen wir unsre blutigste Schlacht. Doch wir haben, auf Tod und Verderben die Faschisten zum Stehen gebracht.</div>
<div>
</div>
<div>
<br />
Jag fick anmärkning igen naturligtvis och han körde mig i tyska också det året. Vilket jag sket i då jag i alla fall beslutat lämna allt vad svensk skola hette.</div>
<div>
</div>
<div>
<br />
Fast visst, jag deklamerade: die Straßen führten in den Sumpf zu meiner Zeit. Utan att kunna se de sjuttio år vilka då låg framför mig.</div>
<div>
</div>
<div>
<br />
Inte meningsfullt att skriva om nu. Publiken finns inte. Tyska språket kan man inte i Sverige längre och de som kan läser knappast Brecht och fan vet om de har Internationella brigadens sånger i minnet. Allt i vår dåtid är nu för dem försvunnet. Obegripligt. Plötsligt hör jag i dået Lale Andersen sjunga: Es geht alles vorüber, es geht alles vorbei,auf jeden Dezember folgt wieder ein Mai. Es geht alles vorüber, es geht alles vorbei.<br />
<br />
Att jag - och för den delen också Dag och Sten och Lasse - då hörde henne sjunga detta som ett uppmuntrande tecken på att tyskarna ville ut ur kriget blir dem i dag svårt att förstå. De kanske hört hennes tidigare insjungna Lilli Marleen dock - men troligen den version Marlene Dietrich sjöng in ty sången blev ju populär över alla (väst)fronter och är så än i dag.<br />
</div>
<div>
</div>
<div>
Kanske borde jag skriva om det. Men vet inte. Når jag inte fram med orden känslomässigt tjänar det inget till litterärt. Då får jag skriva det teoretiskt. Vilket de heller inte begriper.</div>
<div>
</div>
<div>
Halvsol.</div>
<div>
</div>
<div>
<br />
<br /></div>
</div>
</div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/11916133571938410654noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-6572833874181600255.post-59947739107587283872012-09-06T09:43:00.001-07:002012-09-07T07:05:40.005-07:00Världsbilden i det politiska kaleidoskopet.<div class="mobile-photo">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiZynDR0AdmInWCsajyTVQ5oy1ac4edarHXLU44dA_rulQgkjPWN8VauG4axgIpgyA-zAUGP6o18kWNZD0yl2OiX6pur9vJ9iiID3MxZvi8GD0GYwaoGQ83TTmydEBsJmtQ4JZ3UBqZTDs/s1600/img+Bose045-722043.jpg"><img alt="" border="0" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5785105442084412722" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiZynDR0AdmInWCsajyTVQ5oy1ac4edarHXLU44dA_rulQgkjPWN8VauG4axgIpgyA-zAUGP6o18kWNZD0yl2OiX6pur9vJ9iiID3MxZvi8GD0GYwaoGQ83TTmydEBsJmtQ4JZ3UBqZTDs/s320/img+Bose045-722043.jpg" /></a></div>
<div dir="ltr">
<div style="color: black; font-family: 'Calibri'; font-size: 12pt;">
<div>
</div>
<div>
</div>
<div>
</div>
<div>
Till jubileumsboken "Svenska Orientsällskapet 90 år", 2012.</div>
<div>
</div>
<div>
Det finns inte en enad världsbild. Blicka in i kalejdoskopet och vrid tuben!</div>
<div>
</div>
<div>
Jag börjar med denna bild. Den återger förstasidan (i väst skulle man säga sista sidan!) av den officiella japanska bildtidningen Shashin shūhō (Fotografisk veckotidning) "Redigerad av Informationsbyrån", nr 309, 16 februari 1944. "pris 10 sen". Den visar Netaji (den respekterade ledaren) Subhas Chandra Bose på västra stranden av huvudön i Andamanerna och Nicobarerna skådande mot det av britterna behärskade Indien. Uniformen han bär hör till Azad hind Fauj, den indiska nationalarmén som lyder under den Arzi Hukumayt-e-Azad Hind – det fria Indiens provisoriska regering – vilken han i kamp mot det brittiska imperiet leder. Den 29 december 1943 övertog hans regering officiellt styret över Andamanerna och Nicobarerna från de japanska ockupanterna, hissade den indiska trikoloren (Kongresspartiets flagga) och döpte om ögruppen till Shaheed (Martyr) och Swaraj (Frihet).</div>
<div>
<br />
<br />
<a name='more'></a>Denna tidning, en japansk Signal eller Life, låg i en av de mappar jag tagit fram när jag arbetade med katalogtext till Östasiatiska museets utställning våren 2011: "Maktens bilder - japanska träsnitt som propaganda". Den utställningen grundas på den samling min framlidna hustru Gun Kessle och jag donerat till museet av aktualitetsträsnitt, politiska alltså, från Meiji-perioden, i synnerhet från det sino-japanska kriget 1894. Däribland Kobayashi Kiyochikas (1847–1915) märkliga karikatyrserie "Leve Japan, hundra samlade skratt".</div>
<div>
</div>
<div>
<br />
Denna donation/utställning var en av en rad sådana donationer av populärgrafik från olika avgörande skeden vi under senare decennier gjort till olika institutioner. Vår avsikt har varit att så bidra till att publikt klarlägga de i dåtiden bestämmande tankarna. Ty som John Grand-Carteret skrev i förordet till sitt grundläggande verk om karikatyren i Tyskland, Österrike och Schweiz år 1885: "Det som upptar tecknarnas sinne gör det möjligt att lära känna den härskande tanke vilken leder massornas öde".</div>
<div>
<br />
Jag ser på denna den japanska propagandans tidningssida från andra världskriget och vet samtidigt att Subhas Chandra Bose nu hänger som porträtt på hedersplats i Indiens parlament, att han står staty i olika indiska städer (från Jaipur kan marmorstatyer av honom skeppas runtöver Indien att ha som patriotisk trädgårdsdekor) och att det internationella flygfältet i Calcutta nu heter "Netaji Subhash Chandra Bose International Airport". Jag vet också att inte bara det officiella Indien utan även naxaliterna i det röda bältet ser honom - liksom de ser Bhagat Singh, hängd av britterna i Lahore som terrorist 23 mars 1931– som en av de stora patrioterna under frihetskampen.</div>
<div>
<br />
Men jag minns hur jag, en politiskt aktiv vänsteraktivistisk sextonåring då – i det pågående andra världskrigets neutrala Stockholm – såg på Subhas Chandra Bose när Shashin shūhō trycktes i februari 1944. Inte riktigt uppfattade jag honom som en indisk Quisling eller Doriot utan snarare som en anpasslig politiker som av taktiska skäl gått över till andra sidan. Alltså ungefär som jag då uppfattade en Wang Jingwei som gått från vad som sades varit Kuomintangs vänstersida till japanerna och ledde den "Kinesiska republikens" lydregering i Nanking.</div>
<div>
<br />
Att jag överhuvuddtaget kände till Wang Jingwei berodde på att jag gått Junior High School i Lincoln School of Teachers College i New York som fram till dess den lades ned 1940, var en märkligt progressiv experimentskola – som det då hette – med elever såväl från den högsta penningaristokratin som från New Yorks intellektuella och politiska vänster. (En lärare fick mig att läsa New Masses, en annan Model Craftsman.) Nu inser jag att det var en elitskola i dubbel mening. Där läste vi i klassen var vecka Current Events om världspolitik. Bland annat om Japans krig. Läste och diskuterade sedan under ledning av läraren. Min klasskamrat Nelson bodde granne med mig på Riverside Drive. Han hade vuxit upp i Kina och talade mycket om detta. En dag på vårvintern 1940 när vi gick hem från skolan talade han upprört över att Wang Jingwei gått till japanerna:</div>
<div>
</div>
<div>
<br />
– Vi hade hoppats så mycket av honom, sade han.</div>
<div>
</div>
<div>
<br />
Med vi måste han menat sin far som varit något officiellt (diplomat, militär, professor, missionär) från Förenta staterna i Kina.</div>
<div>
</div>
<div>
<br />
Wang Jingweis regering i det av Japan ockuperade Kina hade när bilden till omslaget togs diplomatiska relationer med Subhas Chandra Boses regering. När Wang Jingwei dog i november 1944 begravdes han med stor ståt. Dock efter Japans kapitulation grävdes hans kropp upp och brändes skymfligt på order av Nankingregeringen. Även i Yan'an ansågs detta rätt. I Kina – också i Taiwan – är namnet Wang Jingwei ännu skambelagt, liktydigt med förrädare.</div>
<div>
<br />
Men Subhas Chandra Bose som samarbetade med de japanska militaristerna mot den imperialism som härskade över hans hemland är - liksom andra politiker i området vilka gjorde på liknande sätt såsom Aung San i Burma och Sukarno i Indonesien - alla nu nationella hjältar.</div>
<div>
</div>
<div>
<br />
Det finns inte ens en asiatisk bild.</div>
<div>
</div>
<div>
<br />
Detta bör redas ut.</div>
<div>
</div>
<div>
<br />
Något visste jag alltså även då om Asien, jag läste ju allt jag kom över, men när jag under kriget återförts till Sverige och skulle gå i Högre Allmänna Läroverket i Bromma hamnade jag i stora tomheten, där fanns ingen jag kunde tala med om sådant. Mina föräldrar hade återvänt till Förenta staterna på några år. Någonstans uppe i universitet och på UD fanns säkert kunskap men på min äppelviksnivå i ett Sverige omgivet av tyska – och med dem allierade finländska – trupper var det brist på annan information om Indien än den filtrerade.</div>
<div>
<br />
Eller, rättare sagt, det fanns några som då verkligen informerade om Gandhi och Nehru och kongresspartiet och gav stort utrymme åt sådant som "Quit India"-kampanjen och den av brittiska militärpolitiska skäl genomförda hungersnöden i Bengalen som skördade 3000000 offer</div>
<div>
(exakta antalet offer för detta brott kan diskuteras på samma sätt som det exakta antalet offer för det stora nazistiska folkmordet i Europa). Det var kretsarna kring den mer eller mindre officiellt tyskvänliga pressen och den i våra ögon då klart nazistiska Dagsposten. Det var också från den tyska legationen som det då – liksom under första världskriget – spreds informationsmaterial om den indiska frihetskampen. (Detta, som det brittiska, sovjetiska och andra ambassadmaterialet fortsatte man att skicka till Nyängsvägen 155 hela kriget igenom. Men mest var det bara jag som läste – och sparade – det.)</div>
<div>
<br />
Den som nu går igenom krigsårgångarna av en officiell och liberalt västvänlig svensk kvalitetstidskrift som Nu. Världshändelserna inför världsopinionen upptäcker att underkontinenten i princip är ett nyhetstomrum. Fast i augusti 1942 (nr 33, sid. 6) trycks en artikel om Gandhi och Quit India. Rubriken är: "Från fakir till quisling". I texten ges en förklaring till Gandhis krav som är typisk för dåtida ickenazistisk svensk opinion: "[…] en utveckling från fakir till quisling, måhända sammanhängande med den tilltagande seniliteten hos det sjuttiotreåriga helgonet […]". Om Subhas Chandra Bose hittar jag i Nu blott ett omnämnande: "[…] den till Japan avvikne indiske quislingen nummer ett Subhas Chandra Bose" (nr 30, 21 juli 1944, sid. 6).</div>
<div>
<br />
Men denna o-bild av Indien var inte unik. Så var det då också utanför Sverige på hela – den ockuperade – europeiska kontinenten. Det jag kan finna om Indien i dess dåtida officiella press är färgat av det utrikespolitiskt bestämda rikstyska synsättet. Såvitt jag har kunnat se fanns i den illegala pressen heller i det närmaste ingenting om Indien. Inte undra på alltså att jag 1944 blott såg Subhas Chandra Bose som en överlöpare till japanerna. Annan och mer komplicerad information hade jag inte.</div>
<div>
<br />
Fast den komplikationen fanns och utan att jag var medveten om det kom jag i kontakt med den när det ringde på dörren till vår villa Nyängsvägen 155 i Äppelviken. Jag stod där för att vara redo att utan vittnen släppa in en tysk diplomat som min far kände sedan 1939 och som – sade han mig för att förklara varför vi skulle ta mot en tysk – var Hitlermotståndare. Den jag då den 23 juni 1944 släppte in var den tyske diplomaten Adam von Trott zu Solz. Han hade varit i Stockholm ett par dagar bl.a. i kontakt med Sverker Åström och Willy Brandt.</div>
<div>
<br />
Nu ville han också av min far, Gunnar Myrdal, ha hjälp med kontakter till representanter för de allierade inför ett planerat attentat mot Hitler och en ny fredsinriktad regering där han, von Trott zu Solz, som utrikesminister skulle vara ansvarig för förhandlingarna med de allierade. Samtalet varade i tre timmar. Lite ovillig var Gunnar men han lovade sedan att ta kontakt med OSS representant i Stockholm John Scott och den underrättelseansvarige Boris Nikolajevitch Jarzow på Sovjetambassaden. Han ansåg sig kunna gå i god för att Adam von Trott zu Solz inte var nazi-agent. Men de allierade ville inte ha med honom – eller attentatet – att göra.</div>
<div>
</div>
<div>
<br />
Detta berättade min far dock för mig först när attentatet misslyckats och von Trott zu Solz hängts. John Scott ("Vad gör Ryssland bortom Ural?") kände jag dock. Han hade till politisk uppgift att hålla god kontakt med och rapportera om vänsterintellektuella som John Takman men även vänsterungdomar och bjöd också mig på lunch på Grand när jag var sjutton. Han bjöd på vitvin och diskuterade då med mig sådant som Magnitogorsk och trotskisterna i Frankrike och ville veta hur vi ungkommunister såg på framtiden – jag hade just talat på SKU:s kongress om arbetet bland läroverksungdomen i Sverige. Min far tyckte inte om detta. Han varnade mig för John Scott.</div>
<div>
<br />
Nu är de för 20-juli attentatet hängda sedan länge hjältar i såväl Tyskland som officiellt för de forna så kallade allierade i väst. Det hålls ceremonier kring deras minne och barn får läsa om dem i skolan. Just därför är det nödvändigt att komma ihåg att 1944 var detta inte alls självklart på den allierade sidan. Inte bara i Moskva såg man gruppen som sill i kapprock; samma styrande grupp av hotfulla monopolister och militarister i ny förklädnad. Hur Förenta staterna såg på initiativet framgår av Förenta staternas minister i Stockholm nu avhemligade telegram nr 2309, Cos. no 103.919/6 - 2644, NA State Department Papers. För britterna var därtill just Adam von Trott zu Solz som representant för ett Hitlerfritt Tyskland ett direkt hot mot imperiet, ett att eliminera.</div>
<div>
<br />
Britterna visste ju redan då när han ringde på dörren i Äppelviken att Adam von Trott zu Solz var den som för Riksregeringen handhade Subhas Chandra Bose och arbetade med honom för att långsiktigt bygga ut det väpnade indiska motståndet mot det brittiska imperiet. Nu vet jag inte bara detta som jag då faktiskt hade kunnat se i de tyska filmnyheterna och läsa om i den tyska pressen utan även det som MI6 tagit rätt på att han också hjälpt till för den äventyrliga resa då Subhas Chandra Bose med först en tysk och sedan en japansk u-båt fördes tvärs under ytan på det allierade världshavsväldet för att han skulle kunna utan hinder från tysk – delvis rasbetingad – byråkrati utveckla denna väpnade och självständiga kamp mot imperiet.</div>
<div>
</div>
<div>
<br />
Jag tar ett annat exempel. Ett helt olämpligt.</div>
<div>
</div>
<div>
<br />
Det tycks nu, av vad jag kan läsa i den officiella offentligheten och dess såväl akademiska som populära historieskrivning vara fastslaget att Molotov-Ribbentrop-pakten 1939 skakade opinionen; särskilt då den till vänster. Men hur var det?</div>
<div>
<br />
I och för sig minns jag hur jag som trettonåring grubblade över den. Bland annat för att jag både läst om München 1938 och förhandlingarna i Moskva sommaren 1939 och sedan hört en hel del om varför Per Albin så starkt motsatte sig en brittisk-fransk genommarsch för att stödja Finland vintern 1939/40 och därtill läst den dokumentsamling från i Paris erövrade dokument som det tyska utrikesministeriet skickat bland annat till min far hösten 1940. Jag var ju inte den ende. Också min farbror Gösta, socialdemokrat, luftskyddsman och lärare - resonerade sommaren 1941 på samma sätt utan att för den skull anses sovjetvän. Såvitt jag minns diskussionerna var det en rätt allmän uppfattning.</div>
<div>
<br />
Uttryck det på annat sätt: Stalin hade varit dummare än tåget - och fått ett verkligt världskrig med Frankrike, Tyskland, Storbritannien och hela deras följen i allians mot sig – om han inte gjort upp med Tyskland – för tillfället om inte annat – när chansen bjöds. Nu blev det i vart fall illa nog som det blev.</div>
<div>
<br />
När jag i vuxen ålder sedan kom till Indien insåg jag att den för många indiska patrioter skakande pakten var den mellan Churchill och Stalin.</div>
<div>
</div>
<div>
<br />
Det behövs alltså bara att tuben vrids lite för att världsbilden förändras.</div>
<div>
</div>
<div>
<br />
Jag kunde gå vidare just om Indien men jag går över till något personligt som inte är privat.</div>
<div>
</div>
<div>
Min bok från 1960 om Afghanistan hette i första upplagan Kulturers korsväg. Det var omöjligt att uttala på svenska. (En översättning av något jag nog tänkt på tyska. Kreuzweg der Kulturen hette boken också i den tyska upplagan). De följande fyra svenska upplagorna har hetat Resa i Afghanistan. Viktigare för mig är att den var en positionsförändring. Kabul var jordens medelpunkt varifrån allt sågs. Centralperspektivet gav en då annan världsbild.</div>
<div>
<br />
Den som ser i mina personuppgifter upptäcker att jag för något mer än femtio år sedan noterats som "utflyttad ur riket till Kabul i Afghanistan". Det orsakade vissa besvär när jag efter några år skulle tillbaka in i Sverige.</div>
<div>
<br />
Men det var också ett principiellt ställningstagande. Jag var, och är, mot alla de imperialistiska – västliga som sovjetiska – erövringskrigen mot Afghanistan. Det oavsett Afghanistans inre politik och religion. Därtill oavsett om soldatesken är svensk eller rysk eller tysk eller amerikansk.</div>
<div>
</div>
<div>
Vi kom till Herat sommaren 1958. När vi satt i hotellets trädgård kom en man mot oss. Han var klädd som afghan. Men han var tysk. Han litade på oss. Vi var ju västerlänningar. Han ville att vi skulle lämna en karta till tyska beskickningen i Kabul.</div>
<div>
</div>
<div>
<br />
– Jag har kartlagt flygfälten i norr.</div>
<div>
</div>
<div>
<br />
Vi vägrade till hans stora förvåning. När vi kom till Kabul såg jag på ett party fyllt med hjälpare Tarsi, som då var ansvarig för turistväsendet. Jag berättade mycket högt om tysken. Hjälparskocken ryggade när de hörde mig. Jag var i deras uppfattning en västerlänning som svek. Men Tarsi bara sade:</div>
<div>
</div>
<div>
<br />
– Ja, vi har tagit hand om honom.</div>
<div>
</div>
<div>
<br />
Jag vet fortfarande inte om de fängslade, hängde, utvisade eller blott övervakade honom. Det var deras sak. Det var deras land.</div>
<div>
<br />
Ställningstagandet innebar också att jag och Gun Kessle, unga och fattiga, kunde resa i landet. Vi litade helt på pashtunwali, den som är hövlig och obeväpnad kan tryggt färdas bland svartatältsnomader och upp genom otillgängliga bergsdalar. Vi kom från ett land vilket, som afghanerna sade "aldrig sökt erövra oss" och fick alla resetillstånd; till även Wakhan eller Nuristan. När några britter hörde att vi kommit ner från Kamdesh och själva ville få resetillstånd fick de blott svaret: "Sorry. All the bridges are down".</div>
<div>
<br />
Jag tror att afghanerna överlever. Alla gör det inte. Vi vet hur det gått för de så kallade indianerna i nuvarande Förenta staterna. The Indian Removal Act av 28 maj 1830 blev början på ett folkmord där fattiga europeiska invandrare för egen vinnings skull – i frihetens namn – fördrev ursprungsbefolkningen. (Ännu på trettiotalet lekte vi barn i Olovslund "indianer och vita".) Men all historisk erfarenhet dessa senaste hundrasjuttio åren tyder på att till slut går det för ockupanterna så som Kipling en gång skrev:</div>
<div>
</div>
<div>
<br />
"When you are left wounded on Afghanistan's plains and the women come out to cut up what remains, just roll to your rifle and blow out your brains and go to your God like a soldier."</div>
<div>
</div>
<div>
<br />
Men visst kan slutet dröja.</div>
<div>
</div>
<div>
<br />
Dock vrid tuben ännu ett varv och se in i 1944! Om jag i morgon vaknar som den jag är men befinner mig på ett kristet hostel i Delhi då på våren 1944 (och för enkelhets skull är indier, av utseendet att döma troligen en kristen angloindier) hur gör jag?</div>
<div>
<br />
Jag vet faktiskt inte. Med all säkerhet vore jag inte INA. Men inte heller gjorde jag då som de indiska kommunister vilka visade sig oförmögna att som Mao Zedong i Kina ta självständig ställning utan till britterna angav aktivister i Quit India-rörelsen.</div>
<div>
<br />
Detta kräver en förklaring av något ofta undanskymt: För att minska trycket på Sovjetunionen under den tyska offensiven 1942 ville Stalin genom Dimitrov och Komintern att Mao Zedong skulle beordra Åttonde routearmén att direkt angripa Kwangtungarmén, den starkaste japanska armén i Kina. Mao Zedong vägrade; det vore mot alla folkkrigets principer, ett militärt självmord. Men det indiska kommunistpartiet tolkade uttrycket folkens krig mot fascismen som om det brittiska och det indiska folket kämpade sida vid sida, det förklarade Bose en quisling och samarbetade med imperiets ämbetsmän.</div>
<div>
<br />
Om jag i stället vaknat 1946 hade jag nog i alla fall oreserverat tagit ställning för de anklagade representanterna för INA, den indiska nationella armén i processen i Röda fortet. Och med entusiasm för de 20000 som gjorde myteri i den kungliga indiska flottan.</div>
<div>
</div>
<div>
<br />
Men hur skall jag veta? Historien kan förklaras, men är oåterkallelig.</div>
<div>
</div>
<div>
</div>
<div>
</div>
<div>
</div>
<div style="color: black; font-family: 'Calibri'; font-size: 12pt;">
<br /></div>
</div>
</div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/11916133571938410654noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-6572833874181600255.post-75088323226510296162012-09-06T06:22:00.001-07:002012-09-07T07:00:32.303-07:00Rörande omöjlighet att vinkla journalister rätt<div dir="ltr">
<div style="color: black; font-family: 'Calibri'; font-size: 12pt;">
<div>
</div>
<div>
</div>
<div>
Har återigen haft journalistintervjuer som envetet velat tala om för mig att jag inte såg och beskrev något folkmord i Kamuchea 1978. De återkommer gång på gång till att jag "försvarar Pol Pot" och "inte tar avstånd från folkmord". Detta är intressant. Ty jag märker att de inte lyssnar, inte ens reagerar, på vad jag säger. Det blir inget samtal. Än mindre en intervju. De blott upprepar - med samma ord gång på gång - den fråga de tydligen förelagts att framföra till mig. <br />
<a name='more'></a></div>
<div>
</div>
<div>
Alltså!</div>
<div>
Vi var inte så få som reste i Demokratiska Kampuchea och rapporterade. Vi hade alls inte en och samma världsuppfattning. Vi var diplomater, delegationer från vänskapsorganisationer" i olika länder, journalister såväl från jugoslavisk tv som från stora tidningar i Förenta staterna (vilka tidigare skrivit kritiskt om "röda khmerer"). Lägg nu dessa rapporter bredvid varandra och jämför. I princip beskriver de alla detsamma. Fakta är desamma. Uppbygget, planerna, vattenregleringsprojekten.<br />
<br />
Mycket av det som beskrevs tillhör också sådant som nu förnekas. Skolor til exempel. Den svenska delegationen tog även med sig de nya skolböckerna hem, de skulle ges till Kungliga Biblioteket vilket jag hoppas har skett. Tonläge och värderingar skiljer naturligtvis. Några bland oss hade en positiv grunduppfattning, jag till exempel, vilket naturligtvis präglade rapporteringen men det faktiska innehållet i rapporterna är likartat då vi reste i samma land i samma tid. Ingen av oss hade heller iakttagit massmord. Vilket inte är något bevis på att de inte förekommit.</div>
<div>
<br />
Men naturligtvis ställde jag i intervjun frågan om terror direkt till Pol Pot. Det publicerades.</div>
<div>
</div>
<div>
I den svenska delegationen var jag faktiskt rätt ensam om att förutsätta att det förekommit och säkert förekom mycket dödligt våld som i alla liknande rörelser. Jag beskrev därför också i min första tryckta text samhället som ett "rättfärdighetens rike". Där begick jag misstaget tro att läsarna skulle förstå att ordvalet syftade till millenarism. Jag borde mycket tydligare skrivit om sambandet mellan Demokratiska Kampuchrea och Mau Mau i Kenya, Taiping i Kina och bondekrigen i Europa. Vilka alla både var blodiga och i sin tid och sina sociala sammanhang föredömliga.</div>
<div>
</div>
<div>
<br />
Men de stora ekonomiska utvecklingsplanerna i Demokratiska Kampuchea var mig framtidsbådande - rörelsen var varken teknikfientlig eller bakåtsträvande (vilket också framgick av deras nationalvapen). Till skillnad från de flesta andra besökarna såg - och ser - jag även politiken att avfolka Phnom Penh som riktig både i den konkreta situationen (den från Förenta staterna planerade svältkatastrofen - "det växer inget ris på gatorna" som Gun Kessle sade) och långsiktigt. Jag hade en utförlig diskussion med en av våra följeslagare om vad Gramsci skrivit om städernas roll i det romerska imperiet. (Då dit samlades allt som plundrades från landsbygden strömmade folk dit under svältkatastrofer.) Den pågående metropoliseringen i Tredje världen - och hos oss - är av utsugning och oljeberoende förorsakade cancersvulster vilka om de får fortgå och utvecklas hotar mänskligheten med sammanbrott och undergång. Där, anser jag, hade - till skillnad från den dåvarande kinesiska ledningen efter Mao Zedongs död - Pol Pot och de andra ledarna för Demokratiska Kampuchea rätt. Situationen för Kambodjas folk i dag visar , menar jag, att det var en katastrof för Kampucheas folk att Demokratiska Kampuchea störtades av de vietnamesiska trupperna. </div>
<div>
</div>
<div>
<br />
Att det är nödvändigt ordentligt undersöka, diskutera och ta ställning till de katastrofer folket i Kambodja/Kampuchea drabbats av har jag många gånger sagt och skrivit. Det konservativa Svenska Dagbladet hade beställt och finansierat min resa till guerrillaområdet i västra Kampuchea hösten 1979 efter Vietnams invasion. Tidningen var därför sedan beredd att finansiellt stå för en min resa till det vietnamesiskbehärskade Kambodja i avsikt att jag skulle besöka alla ställen jag varit i 1967 och 1978 och höra allt vad man från den vietnamesiskt tillsatta regimen nu ville berätta och visa och sedan lägga fram vad jag hört och sett för Ieng Sary, Ieng Tirtith och Khieu Samphan och begära deras ställningstagande. Detta anser jag fortfarande skulle varit det korrekta. Men Vietnam vägrade helt Svenska Dagbladet ett visum till Jan Myrdal. </div>
<div>
</div>
<div>
<br />
Jag har påpekat att det är nödvändigt verkligen undersöka det lidandet som folken i Kambodja/Kampuchea (såväl khmerer som minoriteter) utsatts för under perioden från det Förenta staternas luftkrig inleddes 1967 till dess de vietnamesiska trupperna drog sig ur. Söka fastställa antalet offer under hela denna tid och hur de bragts om livet och fastställa vilka som bär ansvaret för detta. Märk att detta inte enbart gäller de ansvariga i Washington utan även naturligtvis de i Demokratiska Kampuchea. Men den nuvarande FN-stödda rättegången är vad som med en amerikanism kallas ett kangaroo court. Då Förenta staterna finansierat undersökningarna har de inte fått gälla perioden före 1975 och på grund av hänsyn till Vietnam inte heller för perioden mellan 1979 och 1989. </div>
<div>
</div>
<div>
<br />
Men jag var beredd att resa dit för att vittna. Dock Iengh Tirith skrev mig att visserligen "is a friend in need a friend indeed" men som situationen är i Kambodja kunde jag egentligen ingenting göra och jag löpte stor risk att råka illa ut, bli ihjälslagen. Också försvarsadvokaterna avrådde. Då jag ingenting kunde vittna om annat än mina personliga iakttagelser att jag ingenting brottsligt sett kunde jag på sin höjd bara bli ett sorts allmänt "character witness" om Iengh Tirith och Khieu Samphan. Vilket inte var av större betydelse.</div>
<div>
</div>
<div>
<br />
Detta jag nu skrivit har jag sagt många gånger till olika - och många gånger i följd till samma - intervjuare utan att det vare sig noterats eller påverkat vad som tillskrivits mig. </div>
<div style="color: black; font-family: 'Calibri'; font-size: 12pt;">
<br />
<br /></div>
</div>
</div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/11916133571938410654noreply@blogger.com5